Jossu

Batugrottorna, både positivt och negativt

Vi tar ett kort avbrott i alla Kina-inlägg och beger oss tillbaka till början av året, när jag mellanlandade i Kuala Lumpur på min resa till Sydney. Ett av mina måsten då var att besöka Batu-grottorna. Grottorna var länge en hemlighet för omvärlden, bara ursprungsbefolkningen orang asli visste om dom. 1878 upptäckte den amerikanska zoologen William Hornaday dom. Under 1890-talet omvandlades den största grottan till en helgedom åt guden Murugan, vilket gjorde platsen blev den främsta pilgrimsorten för Malaysias hinduer.

Jag kliver av tåget och följer strömmen. Utifrån tycker jag det är jättevackert med bergen, färgerna och den 141 meter höga statyn av Murugan.

Men så…. alltså nej. Det spelar ingen roll att en tapper man tar sig uppför dom 272 trappstegen krypandes på knäna och jag ser ett par män iklädda prästskrud gå mot templet med offergåvor, jag känner inte att jag är på helig plats.
Det är inte vördnadsfullt tyst där inne, och dom blinkande ljusen får det är kännas som att jag klivit in i en jag vet inte vad… temapark korsad med casino. Att jag tog så få bilder inifrån talar för sig själv. Häftigt att ha varit inne och jag gillade idén om en helgedom i en grotta, men jag längtade snabbt ut igen.

Så till det positiva, eller någorlunda positiva för det känns ju inte kul att se apor som matas av människor och därmed är för orädda. Och såklart blir det skräpigt när en apa är färdig med plastbehållaren med frukt.
Ok, det blev inte så positivt. Speciellt inte när jag tänker tillbaka på mitt tidigare möte med apor i Malaysia. På en nationalpark på ön Penang då dom var omgivna av regnskog, förvisso nyfikna på oss människor och kunde bli lite väl närgångna men ändå… Dom åt och levde som apor ska göra.

Men trots allt tycker jag aporna är så himla söta. Speciellt ungen som klamrade sig fast vid mamma. Tur att det finns en vattenkälla i närheten, för dess päls lär ha blivit kladdig.

Och utsikten från trapporna är sannerligen spektakulär.

Längs vägen tillbaka mot tåget köper jag lite street-food. Det kryllar av folk vilket ökar på min känsla kring Batu Caves- kul att ha varit här, speciellt att ha sett aporna, men jag längtar inte tillbaka.

12 kommentarer

  2. Skoj att komma tillbaka till Batu Caves i ditt inlägg. Nu är det snart tjugo år sedan jag var där och jag vet att det var speciellt när vi kom upp men jag kan inte påminna mig blinkande lampor och annat. Jag är nog tvärtom som du när det gäller apor, det är inte djur jag tycker om och definitivt inte de här som inte är i sin naturliga omgivning. Jag vet ju att det är människor som gjort att de fått det här beteendet men ändå.. sedan är det en helt annan sak att titta på dem ute i vildmarken.

    Gilla

    Svara

  3. Vad ssynd att dom gjort grottorna så kommersiella. Håller med om att aporna är söta. Guldstatyn var verkligen pampig. Fina bilder. Kram 🩷

    Gilla

    Svara

  4. Nu hade jag aldrig hört talas om dessa grottor, men jag måste säga att jag bara älskade dina bilder. Det är liksom inte så man föreställer sig ”entrén” till en grotta direkt. Eller så har jag missat nåt;-)

    Trappstegen i regnbågsfärgerna är otroligt häftiga. Hoppas dock att det fanns en hiss eller en rulltrappa för gamlingar och funktionshindrade. Gissar dock på att det inte fanns;-)

    Bilderna med aporna var så himla bra att de var motbjudande, om du förstår hur jag menar. Tyckte de var rentav äckliga aporna alltså…

    Gilla

    Svara

  5. JA, det var minsann kommersiellt där. Förstår att du inte fick ngt inre lugn, eller kände att du var på en helig plats. Trapporna är coola, men nej jag skulle avstå jag med. Apor, håll i dig nu, men jag gillar verkligen INTE apor. Det är ngt så … kan inte beskriva det … men apor och jag går inte ihop på ngt sätt. Fast bilder har du iaf tagit på dem.

    Gilla

    Svara

  6. Vissa platser är roligt att pricka av, men jag förstår precis din känsla här. Bra du kunde få lite djur i blickfånget också, även om jag delar din uppfattning om djur bland alla människor.

    Gilla

    Svara

  7. Nu kände jag inte riktigt igen mig i dina bilder. Tog fram våra bilder från 2000 och då fanns inte den stora statyn eller alla dessa turistiska stånd med blinkande lampor. Vi såg däremot ut att stå inne i en halvmörk grotta med fåtal personer runt omkring. Tiderna ändras och jag håller kvar vårat minne, aporna fanns redan då hahaha Tack för dina bilder.

    Gilla

    Svara

  8. Vad synd att de förstört en sådan vacker plats med allt det där ”turistiga”. Håller helt med av bilderna att döma att det inte är en helig plats. Vilken gud tillber de där? Mammon eller?

    2010 var jag och familjen i Lummelundagrottan på Gotland. Där hade de lagt betonggolv och satt upp spotlights i taket. Var ju ingen grottkänsla alls utan kändes helt fel. Så vill inte jag uppleva en häftig grotta.

    Gilla

    Svara

  10. Det ser ut som rena nöjesfältet med alla färger och kommersen. Själva trappan med alla sina färger tycker jag är helt underbar, men på en annan plats! Tänk om man i det här cafelattefärgade landet vågade slå till med en så färgsprakande trappa i det offentliga rummet!

    Gilla

    Svara

    • Ja det var min känsla också. Raka motsatsen till förra inläggets tystnad och berg när naturen fick visa sin storhet. Här hade människor lagt sig i, och om det bara varit trappan och statyn hade jag gillat det. Men det bästa hade nog varit att låta klippan vara. Naturen är trots allt den bästa konstnären.
      Trappan hade gjort sig fint i ett novembermörkt Sverige istället.

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar