Tillbaka till min resa till Kina i april. Efter att min chaufför kört runt 2 timmar från Guilin kliver vi av i Huangluo, hem åt minoritetsgruppen Yao.
Det byn är mest känd för är kvinnorna med långt hår. Bland dom ungefär 60 hushållen finns runt 60 kvinnor vars hår mäter över 1 meter. Det har gjort att byn har Guinness rekord, ”Worlds longest hair village”.

Enligt gruppens seder betyder långt hår hos kvinnor välstånd och ett långt hälsosamt liv. Därför klipps håret bara en gång, vid 18-års ålder.
Håret som klipps av sparas sedan som ett slags löshår som sätts samman med det egna håret för att skapa en tjock hårknut.
Oftast har dom sitt hår uppsatt. Så det bästa sättet att få se deras långa hår är att köpa biljett till en show. Strax efter klockan 11 kliver jag in. Dom främsta raderna är redan fullsatta så jag får nöja mig med en plats på tredje raden.
Det ges en förklaring till det som sker på scenen, tyvärr är det på kinesiska. Men sång och dans övervinner språkbarriärer och är en fröjd att se. Och som tur är finns ju internet som kan förklara en del underliga saker jag fick se. Som dom där nypen på höfterna, och när delar av publiken gick upp på scenen och alla dansade på rad knuffade Yao-kvinnorna till den bredvid med höfterna. Båda två är visst sätt att visa att man gillar personen.

I slutet visas det långa håret upp. Kvinnorna bibehåller sitt långa, svarta hår tack vare ett schampoo gjord på risvatten och örter. Genom att risvattnet fermenteras bildas mer näring i det. Men jag tror ju även att gener spelar en stor roll.
Frisyren visar kvinnans relationssstatus. En huvudbonad som tjejerna bredvid den äldre damen bär visar att dom är ogifta.

Efter cirka en halvtimme är showen slut och jag kommer ut i spöregn. Tur att det inte är långt till nästa stopp, ett slags museum om Yao-folket och deras hår.
Där kan man även köpa hårprodukter med risvatten. Jag köper schampoo och balsam då jag lockas att dom undviker onödiga kemikalier i produkterna. Schampoot är något tjockare än vanligt och känns jättebra mot min något torra hårbotten. Håret känns verkligen rent och mjukt men jag hade nog behövt ett annat balsam då jag hade önskat en mer silkeslen känsla i längderna.

Huangluo ligger bland Longjis risterasser, och till dom åker jag i nästa inlägg.