När kan det vara? 2020? Året då jag äntligen skulle besöka Colombia, närmare bestämt Cartagena. Men det gick ju inget vidare eftersom större delen av världen fick panik och valde att stänga och ställa in flygen.
Sedan dess har Colombia liksom legat och skavt, en missad chans. Men i september under hemresan från Cusco var det dags för en ny chans, även om det blev i huvudstaden Bogota, och inget kunde stoppa mig.

Jag kliver ut ur El Dorado flygplats och körs till mitt hostel Masaya Bogota. Jag har valt bort sovsal och betalat lite mer för ett eget rum. Killen i receptionen följer mig till byggnaden på andra sidan gatan och det här älskar jag. Så avkopplande att sitta vid eldstaden efter flygresan och låta själen landa.

Fast jag ser fram emot att fortsätta hemresan är jag lite besviken att jag bara får en natt här. Jag älskar bjälkar i taket, sängen är så skön och badrummet med två handfat och upplysta speglar är precis min stil. Det enda störningsmomentet är det lilla kylskåpet som låter lite väl mycket. Och trots alla nätter på mitt hotell i Cusco har jag inte vant mig vid att det inte finns fönster ut, utan mitt fönster är mot eldstaden. Bättre det än hotellrummet i Cusco, där var mitt fönster mot restaurangen, över bänken där frukostbuffen serverades. Så hade jag dragit gardinen åt sidan hade jag kunnat skrämma slag på någon som stod och hällde upp yoghurt.

På morgonen går jag till restaurangen där jag får välja mellan fyra olika frukostmenyer. Mätt och belåten packar jag mina saker, checkar ut och promenerar ut i Bogota. Mitt hostel ligger i det område jag helst av allt vill se i Bogota, Candelaria som är känt för sin street-art.

Tidigare var gatukonsten olaglig och ansågs som vandalism. Vändpunkten började 2011 då polis sköt ihjäl 16-åriga Diego Felipe Becerra när han dekorerade en vägg. Mordet utlöste stora protester vilket ledde till att gatukonst avkriminaliserades på vissa områden men konstnärerna blev fortfarande trakasserade av polisen. 2013 besökte Justin Bieber Bogota och fick måla gatukonst under polisbeskydd. Den särbehandlingen gjorde konstnärer förbannade, och under 24 timmar målade dom över Biebers målning med hundratals av sina verk.
Protesterna tvingade politikerna att tänka om. Idag är gatukonsten en del av Bogota och både colombianska och internationella konstnärers verk pryder väggarna.

Candelaria är den historiska delen av Bogota. Det var här Bogota grundades 6 augusti 1538, mer exakt på det lilla torget Chorro de Quevedo. I närheten av det finns det mycket intressant att se.

Det är intressant att se skillnaderna mellan Cusco och Bogota. Så här dags är trafiken i full gång i Cusco och gatorna har fyllts av folk och ljudet av bilarnas tutande. Bogota däremot verkar så sakteliga vakna till liv.
Bogota känns ”råare”, det tar inte lång tid innan jag ser missbrukare och hemlösa. Jag ser en bil stanna vid ett parkeringshus för att en vakt ska låta sin hund söka igenom bilen.
Men det innebär inte att jag känner mig otrygg. Jag ser poliser här och var, och flera av dom har hundar som dom borstar och kelar med.
Cusco känns turistigt medan Bogota är staden du får ta som den är.
Och sådana städer gillar jag. Det ska vara lite attityd.

Jag har ingen direkt plan hur jag ska gå utan strosar runt. Gata upp och gata ner, in på sidogator som lockar med ännu fler färgglada hus och målningar. Men jag vet vad mitt slutmål är, Plaza Bolivar. Och i nästa inlägg kommer jag dit.