Detta är sista inlägget från min resa till Manu Nationalpark, en del av Amazonas. Det börjar med lunch och ett vackert sällskap som sätter sig tillrätta på soffan i matsalen.

Efter lunchen ger vi oss iväg med båten. Den tar oss längre ner längs floden där vi kliver av för att ta oss till fots genom djungeln till Machuwasi-sjön där vi tar oss vidare på flottar.


Sjön visar sig vara en utmärkt plats för fågelskådning. Min favorit blir hoatzinfåglarna med sina tofsbeklädda huvuden. Dom är inga vidare flygare, vilket märks då dom bara flyger kortare bitar. Arorna däremot flyger högt på himlen över oss medan vi tar oss fram över sjön.

Vi kliver av flottarna och upp i ett utsiktstorn där vi får titta närmare på denna fågeln, som jag inte minns namnet på, genom guidens teleskop.


Tillbaka på lodgen och mörkret har lagt sig. Jag saknar ju el i min stuga så jag får nöja mig med ljuset från min ficklampa. Jag lägger den på handfatet och riktar skenet mot duschen. Det går inte att reglera värmen på vattnet men det är svalt och alldeles lagom i den fuktiga värmen. Det enda jag hör är vattnet som strilar ner och djungelns alla ljud. Känslan är otrolig. Jag tassar ut på det knarrande trägolvet och känner något jag inte trodde-jag trivs i det här rummet. Jag vill inte ha mer lyx än så här.
Jag går ut och sätter mig tillrätta på en av stubbarna som ställts vid ett bord. Över mig en klar natthimmel full av stjärnor och runt mig djungeln och dess invånare som ger ifrån sig sina läten. Inga andra människor, ljud eller ljus syns. Bara jag och naturen, och jag blir nästan tårögd över hur vackert det är.
Jag hade velat sitta kvar där men vi ska ut på promenad.
Det här är den läskigaste delen av utflykten. Inte på grund av skorpionen(som kamouflerar sig bra mot löven, men i mitten av bilden syns den) utan på grund av nattfjärilarna. Dom drar sig ju gärna mot ljus, så våra ficklampors sken gör att dom flyger mot oss och in i oss. Tänk att gå i en kolsvart djungel med bara en ficklampa och plötsligt känner du något som krockar med din arm. Det var nära att jag skrek till första gången. Men sedan slappnar jag av mer och det blir riktigt trivsamt när jag får se den vandrande pinnen, grodan och sländan.




Efter den händelserika dagen går jag in i min stuga och drar ner myggnätet över min säng. Där läser jag en bok i ficklampans sken en stund. Så fort jag släckt och lagt mig tillrätta i sängen somnar jag, med öronproppar. Sorry Amazonas men när jag sover vill jag inte höra alla läten från dina invånare.
Dagen för hemfärd är här men först ytterligare en båttur. Vi besöker en plats dit papegojor kommer för att äta lera. Det gör dom för att få i sig mineraler och för att neutralisera gifter som finns i en del av frukterna som papegojorna äter.

Vi observerar dom på långt avstånd. Jag tittar genom guidens teleskop och försöker fota men det är svårt att få en bra bild. Jag provar istället min telelins som ska användas för att fota med mobilen. Det tar sin tid att få i ordning stativet och linsen men resultatet blir helt ok, även om det lätt blir suddigt när någon av dom flaxar ivrigt med vingarna för att hålla sig på plats. Min zoomar in 60 gånger, så ni kan ana hur långt ifrån vi är. Men det tycker jag är bra så att fåglarna inte blir störda av oss.


Det var det. Dags att åka till lodgen, packa mina saker och åka tillbaka. Men så…
Den andra gruppens båt har stannat längre fram och vår sätter fart dit. Jag hör vår guide ropa ”Capybara”.
I vattnet finns en men min blick fastnar på den som är på ön då jag ser den tydligast. Avståndet är så pass långt och den starka morgonsolen skiner rakt på oss så jag försöker inte ens få en bild. Jag håller upp handen mot pannen för att få bort en del av solljuset så jag kan se. Capybaran går en stund på ön innan den kliver ner i vattnet. Båten åker efter men håller avstånd. Capybaran simmar en bit innan den dyker ner. Sedan dyker den upp över ytan, simmar en bit och sedan ner igen. Efter ytterligare en kort simtur kliver den upp på land och försvinner in i djungeln. Jag kunde inte ha fått en bättre avslutning.
Det här var en tredagarstur. Några i min grupp har valt en fyradagars tur och stannar ytterligare en dag på lodgen och ger sig ut på ännu en promenad i djungeln medan vi tar båten tillbaka. För den som vill komma djupare in i djungeln krävs en utflykt på minst fem dagar. Jag hoppas innerligt att det får förbli så här, lagom turistigt. Några lodger med få stugor som gömmer sig i djungeln. Ingen intensiv båttrafik med turister som åker fram och tillbaka längs floden. När jag var där såg jag bara till båten med den andra gruppen som bodde på lodgen. Inga andra båtar eller människor.
Och jag hoppas att det får förbli tryggt. Tyvärr finns det folk som vill förstöra. Förra året i maj tog sig fyra beväpnade män ombord en båt med turister som var på en utflykt i Amazonas. Turisterna rånades och tvingades föra över pengar från sina konton. Det skedde förvisso längre norrut, i närheten av Iquitos, men ändå. Visst fick det mig att tänka efter en extra gång.
Men det var SÅ värt all oro. Det här kommer jag le åt resten av livet.
Go’morron Jossu! Vilket fantastiskt avslut på Amazonasäventyret! Capybaran som final och den magiska känslan under stjärnhimlen… det låter verkligen som minnen för livet.
Kram till dig! Anna
GillaGilla
Vilka dagar du fick i Amazonas, förstår att det blev ett minne för livet! Vi får verkligen hoppas att avverkningarna och skövlingen av regnskogen stoppas så den här otroliga miljön får finnas kvar.
GillaGilla
Fjärilen, vilka vackra starka färger, likaså papegojorna grön kropp och blått huvud. Men så hittade du en skorpion bland löven, läskigt. Vilken häftig resa du har gjort och förstår precis din känsla när du satt på stubben och blir som tårögd, precis så upplever jag det när vi är i Jakobs hemby. Låt oss hoppas att Amazonas natur får vara orörd och inte exploateras.
GillaGilla
Vilka fantastiska bilder. Många spännande och söta djur. Fjärilen var verkligen otroligt vacker. Vilken underbar upplevelse. Kram 🍁🧡
GillaGilla
Vilken upplevelse att ha bott i Amazonas under några dagar. Och att du verkligen insåg att det var lyx att ha det just som du hade det i ditt rum i din stuga. Härligt. Jag hoppas som du, må det inte bli mer turistigt än just så här. Fjärilen är underbart fin!
GillaGilla
Så mycket du fått se och uppleva! Jag får nöja mig med att resa via din blogg, då jag varken skulle ha råd att resa till Amazonas eller ens klara det fysiskt längre 🙂
Men här får man reslusten mättad.
GillaGilla
så härligt! Och vilken fin upplevelse ☺️
GillaGilla
Men wow vad häftigt att besöka amazonas😍
GillaGilla
Vilken fantastisk resa! Så mycket fint du har fått se och uppleva. Jag skulle så gärna själv ha följt med på båtar, flottar och genom djungeln. Men upplevelsen vid lodgen på kvällen,i mörkret under natthimlens stjärnor, ensam med naturen och dess ljud – den låter verkligen svårslagen. Jag förnimmer en känsla av andakt bara av att läsa om din fridfulla och känslofyllda stund.
GillaGilla
Det var en speciell utflykt. Trots att det tog energi fysiskt och mentalt att promenera och ta in alla intryck fanns också dessa tillfällen som var så magiska, avkopplande och laddade energi. Det blev en perfekt balans.
GillaGilla
Tänk, vilka underbara upplevelser du har med dig nu i resten av livet! Att ha fått se en capybara i vilt tillstånd, bara det hade gjort mig jätteglad. De är otroligt fascinerande! Det var varit riktigt roligt att få hänga med dig på denna resa, jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att göra något liknande. Tack!
GillaGilla
Vilken resa du gör! Helt fantastiskt!
Så fina bilder!
Jag har vänner som seglade upp i Amazonas i konvoj, mycket p g a säkerheten och de hade beväpnade vakter med sig. Då följde jag deras blogg. Så mycket de fick uppleva.
GillaGilla
Vilken upplevelse för dina vänner! Det är nog tyvärr det enda sättet att vara säker. För hade något hänt oss hade polisen haft åtminstone 30 minuters båttur ut, och för dina vänner hade hjälpen varit ännu längre bort.
Området där jag rörde mig verkar ha klarat sig fint hittills. Jag hoppas att det fortsätter så.
GillaGillad av 1 person
Förstår det här var en utflykt som du aldrig kommer glömma! Förstår du väljer öronproppar när du ska sova i ett sånt ”kackel”.
GillaGilla
Vilken händelserik resa. Det där är ändå något jag skulle uppskatta tror jag. Trots rädsla för att bli skadad.
GillaGilla
Hej Jossu. Jag tror din expertkunskap efterfrågas i en annan blogg. 🙂 https://mystiskt.blogspot.com/2026/08/konkurrerande-postvasende.html
GillaGilla
Tack för tipset men någon expertkunskap fanns inte att hämta tyvärr.
GillaGilla
Tack för att jag fick följa med ut i Amazonas! Bilden med flotten och floden är som en dröm, fjärilen är helt makalöst vacker och din beskrivning av stunden under natthimlen är rent magisk. Men så skrattar jag till av det runda fotografiet som jag först tror föreställer din hand med små löss eller liknande. Innan jag ser!
GillaGilla
Jag älskar också bilden med flotten. Det är som om flotten kallar på en att hoppa ombord.
Haha jag förstår hur du tänkte. Befjädrade löss hade varit en spännande art.
GillaGilla
Hej Jossu!
OMG, låter så otroligt mysigt med din lilla stuga. Enkelheten, ljuden, stjärnhimmeln ❤
Och vilken spännande vandring bland alla fåglar och insekter, och att smyga genom djungeln med en ficklampa måste kännas surrealistiskt nästan 🙂 Fantastiskt!
Förstår att det är en upplevelse du kommer att minnas länge ❤
GillaGilla
Det var förvånansvärt mysigt. Aldrig trodde jag att jag skulle drömma mig tillbaka till en sådan stuga, men den förgyllde mina dagar.
Det var läskigt men samtidigt så coolt att gå där i den mörka djungeln. Så minnesvärt!
GillaGilla