Del två av min utflykt till Amazonas, och vi har gjort ett stopp längs vägen. En kort promenad från parkeringen tar oss upp till ett trädäck med stolar, hängmattor och behållare som lockar till sig kolibrier. Attans så snabba och svårfotade dom är!
En är vänlig nog att sätta sig tillrätta och ger mig därmed en chans att få ett foto.
Nu blir det en varning: I nästa stycke dyker ormen jag visade i ett tidigare inlägg upp.
På väg tillbaka till bilen får vår guide syn på något. Och när jag ser vad det är tappar jag hakan. Över chocken att få se en grön boa!
Och HUR lyckas guiden se den!?
Först ser vi inte huvudet, men medan jag står och beundrar kamouflaget ser vi hur kroppen sakta steg för steg rör sig över grenen. Jag hinner tänka ”Ramla inte ner nu för f*n” innan huvudet kommer fram.
Vi åker vidare och gör ett stopp längs vägen. Guiden och gruppen letar efter fåglar medan jag med mitt icke-existerande tålamod tänker att dom väl ropar om dom hittar något och fokuserar på det jag ser, fjärilar och blommor.
Vi når Atalaya där vi får möjlighet att handla snacks och dryck innan vi går för att hämta var sitt par gummistövlar som vi ska ha under våra djungelvandringar för att skydda oss mot ormbett. När alla hittat ett par i rätt storlek går vi ombord en båt som tar oss till vår lodge. Vi åker på floden Madre de dios som är en biflod till Amazonfloden. Jag hade förväntat mig regnskurar, det är ju ändå regnskog trots att detta är torrperioden, men som ni ser på himlen är vädergudarna verkligen på vår sida.
Båten lägger till och nu känner jag att vi verkligen är mitt ute i ingenstans. Trots att det bara är en minuts promenad upp till lodgen syns den inte från floden då den är omgiven av djungeln.
Vi tilldelas våra rum. Jag får ingen i grannrummet så jag har så att säga stugan för mig själv. Jag provar lysknappen och inser att elen inte fungerar, men med tanke på att myggnätet inte går hela vägen upp så är det kanske lika bra att undvika att tända taklampan. Något eluttag finns ändå inte så att jag skulle kunna ladda mobilen. Uttag finns i matsalen men dom är oftast upptagna.
Wifi finns såklart inte, och inget varmvatten. Förutom min grupp är det ytterligare en grupp som bor på området. Sammanlagt med guider och personal är vi runt tjugo personer. Jag bor närmast floden där det bara är två stugor, min och en en bit bort där en tysk familj bor. Så det är en lugn atmosfär.
Ett par av deltagarna åker iväg för att åka zipline. Men där går min gräns. Jag är varm och tänker bege mig till ”poolen” istället för att flyga fram över trädkronorna.
”Poolen” har förvisso bara vatten upp till höften på mig och detta på ett så litet område att det inte går att simma. Men det är som att ha paradiset för mig själv, eller jag delar paradiset med alla fjärilar som flaxar omkring men dom gör det bara ännu mer harmoniskt. Så harmoniskt att jag inte ens känner en oro över att få en anakonda som följt med strömmen i ryggen. Jag sänker mig ner en bit och känner det forsande vattnet mot nedre delen av ryggen, och jag tänker att detta är Amazonas jacuzzi. Jag vill skrika rakt ut i djungeln för att livet där och då är så magiskt.
Nästa inlägg blir det mera magi och djurliv innan jag, lite motvilligt, beger mig tillbaka till Cusco.
Kan tänka mig att det finns ett och annat spännande djur ute i Amazonas. Tror nog ändå att jag helst skulle se dem på avstånd och inte på nära håll.
GillaGilla
Så häftigt att få vara i Amazonas och åka på en av världens största floder, ja även om just detta var en biflod, så har du ju varit där. Läste en bok för länge länge sedan och har sett videos om Pororoca, lite otäckt men det var ju inget som du råkade ut för nu. Kul att du fick en sådan bra bild på Kolibrin, hur stor kan den varit? Hade också valt poolen istället för zipline eller kanske bägge två hihihi.
Nu har äntligen min blogg uppdaterat och visar blogglistan, så mycket lättare att följa andra.
Kram till dig
GillaGilla
Ja det är något speciellt med Amazonas och floden. Alla naturprogram jag sett därifrån och nu var jag där, eller ok nästan vid floden. Kolibrin var nog runt 1 decimeter, kanske lite mer. Så små och nätta. Kram!
GillaGilla
Vilken upplevelse, Jossu! Amazonas!! OCH ja jösses, den kamoufleringen på den boan. INTE lätt att upptäcka, gulp. TUR det finns guider som ser allt. LÄTT val för mig också, självklart hade jag gjort som du–valt poolen. Eller det var väl nästan ett swimming hole i floden. Jag kan känna din lycka, vet hur det känns när livet ger en en sådan korthand. BARA att njuta och skrika av lyckad.
GillaGilla
Hej Jossu! Vilket fantastiskt äventyr! Amazonas verkar verkligen vara en plats full av magi och överraskningar… men jag hade nog också valt jacuzzin framför zipline.
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Oh, vad jag njuter när jag läser ditt inlägg och minns tillbaka när vi levde hemma hos familjer ute i djungeln några dygn under min Ecuadorresa. Det som var mindre kul var de tusentals knottbett jag hade på anklar och fötter. Djur av alla de sorter är fascinerande och på lagom avstånd kan jag verkligen njuta av den gröna ormen. Kolibrier har jag aldrig sett på riktigt och den här fångade du riktigt bra. Nu väntar vi på nästa inlägg…
GillaGilla
Åh vilka minnen! Extra roligt att bo hos familjer, om bara knotten låtit dig vara ifred. Men bett försvinner och minnen består.
Jag klarade mig otroligt nog utan bett, tror jag. Jag hade redan bett på benen efter att ha glömt ta på spray i Machu Picchu men verkade inte få nya i Amazonas. Dock ett stick/bett på baksidan av axeln från en insekt som antagligen känt av remmen på ryggsäcken eller axelbandet på mitt linne och känt sig hotad. Smärtan var snabbt övergående som tur var. Jag hade sett en kolibri i Uruguay tidigare och lyckats få den på bild. Men nu fick jag chansen att se flera och under en längre tid, så det var speciellt.
GillaGilla
Ljuvliga liv! Särskilt berörs jag av din Amazonas-jacuzzi – att tänka sig alla dessa fladdrande fjärilar gör mig pirrig av förväntan. Vill jag åka dit? Nja, jag är faktiskt inte lockad alls, men jag ÄLSKAR att få läsa om dina äventyr. Här hemma är jag i tryggt förvar. Att behöva vara ständigt uppmärksam på faror är något som vi väl är skapta för att göra, men jag gillar bättre att se gröna boaormar och annat läskigt på bild. Men kolibrier är fantastiska. Sådana hade vi hemma i Orem (i Utah) och jag kunde sitta och titta på dem i långa stunder och tänka att livet ändå är förunderligt. Vilken resa du fick!
GillaGilla
Så är det med vissa äventyr. Dom passar bäst att tänka på, läsa om och kanske drömma sig dit men i hemmets trygghet. Allt kan inte vara för alla.
GillaGilla
Vad roligt att få se kolibrin. Dom är så fina. Ormen var ju för cool. Tycker det är så intressant att få se och läsa om dina äventyr. Kram 🩷
GillaGilla
Vad kul att du uppskattar det Lisa. Kram till dig❤️
GillaGilla
Vilken resa. Spännande med sådan natur, och den gröna ormen hade en spännande färg. Är så intressant med hur olika växter och djur är beroende på var i världen vi bor.
GillaGilla
Ja och hur dom anpassats. Att en art som ormar kan se så olika ut för att kamoufleras, döda på olika sätt och bara en sådan sak som att denne höll till i trädet medan dom flesta håller sig på marken.
GillaGilla
Det tål att upprepas, vilken fantastisk resa! Naturen, djuren och miljön är ju fantastisk. Ett lite enklare boende men också ganska så charmigt att bo så. Jag tittar gärna på djur men just ormar… Klokt att ha gummistövlar på sig i sådana sammanhang.
GillaGilla
Vad kul att du vill hänga med, på tryggt avstånd från ormen. I denna miljön passade det utmärkt med enklare boende. Tänk en stor, pampig resort med hundra gäster här. Hemska tanke. Det hade förstört hela känslan av att vara nära naturen.
GillaGilla
Wow vilken upplevelse för dej att få uppleva detta. Däremot ormar kan jag vara utan :-))men den var fin på håll, grön o fin och syns inte där den hängde. Kolibris har jag sett på nära håll också när vi var på vår USA resa i Miami. Dom är sååååå häftiga.
GillaGilla
Vilket äventyr i djungeln, den ormen var väl kamouflerad och väldigt vacker i mina ögon.
Sipline skulle jag också valt bort, men skulle nog inte vågat badat heller eller ens gett mej ut i djungeln, 🙂 är livrädd för krypen med åtta ben.
GillaGilla
Vilken härlig resa med häftiga sevärdheter. Kul att du delar med dig. Kramis ❤
GillaGilla
Wow, vilka upplevelser! Men ormar … alltså fy, jag avskyr verkligen ormar! Farliga ormar är ju värst förstås, men jag gillar verkligen i n g a ormar … 😉
GillaGilla
Jag gillar inte heller ormar. Men det var något med den gröna boan, färgen tror jag, som gjorde mig fascinerad och lite mindre rädd.
GillaGilla
Vilken resa du gör. Så häftigt, Tack för allt du delar med dig av och blir så sugen på en äventyrsresa jag med nu,
GillaGilla
Så läckert att få uppleva den mäktiga boan med sina fina färger. Skönt att ha ”poolen” för sig själv.
GillaGilla
Jag gillar ormar, men skulle säkert ändra uppfattning om jag träffade på en helt oväntat i djungeln. Den gröna boan är så vacker!
Poolen, i ensamhet, vilken otrolig lyx – en ynnest att få uppleva, att vara ett med naturen på det sättet. Förstår helt och fullt din lust att glädjeskrika.
GillaGilla
För mig är det tvärtom. Jag gillar inte ormar men den här hade något speciellt. Jag tror att det var en kombination av upplevelsen att se något så exotiskt i vilt tillstånd, den fina färgen och att den inte rörde sig så mycket så det kändes relativt tryggt.
Jag hade aldrig trott att ett möte med en orm skulle bli en upplevelse jag gladdes så åt. Tänk vilka överraskningar livet bjuder på.
GillaGilla