Det går inte att skriva vidare om min resa innan jag får skriva av mig om denna… upplevelse är inte rätt ord, det är inte nog. Jag är som kär i dom här dagarna. Tänker på dom och får pirr i kroppen och ett leende på läpparna.
Innan jag skriver vidare finns det några saker ni borde veta om mig:
1. Jag är rädd för myggor. Jag sitter på helspänn om jag tror att en är i närheten, och vet jag att en har kommit in hos mig måste jag döda den innan jag kan slappna av och somna.
2. Jag är rädd för ormar och spindlar.
3. Mitt mardrömshotell har sängar i trä med färgglatt täcke/överkast. Då klickar jag bort det direkt.
4. Jag är inte bra på att packa lätt. Jag tar hellre för mycket än för lite. Och ansiktsvården med rengöring, serum, kräm för huden under ögonen och en kräm för ansiktet måste alltid med.
Men jag är en nyfiken person och känslan av att jag kommer ångra mig rejält om jag väljer bort det gör att jag bokar en tredagars tur till Manu Nationalpark, en del av Amazonas.
Jag blir upphämtad från mitt hotell tidigt på morgonen och det är precis som jag trodde: Alla deltagare har på sig vandringskläder, och en del har hatt. Jag kliver in i leggings(bekvämaste plagg som finns), linne och mitt hårband som jag köpte i Gucci-butiken på Aruba. Gucci och regnskog känns kanske inte jättekompatibelt men har ni sett ett mer perfekt mönster för Amazonas?
Vi har en lång biltur framför oss, och att sova bort tiden är väldigt svårt på grund av dom gropiga vägarna. Längs vägen gör vi några stopp. Det första är Chullpas de Ninamarca. Dessa torn skapades av Lupacafolket vars kultur blomstrade under 1000 till 1450 e. Kr innan Inka-folket tog över. Här begravdes människor med hög status, i fosterställning då det symboliserade återfödelse, tillsammans med lergods, textiler och mat.
Nästa stopp är Paucartambo. Inne i byggnaden pågår en marknad med bland annat frukt och kött och utanför säljs det potatis som är en av grödorna det odlas mest av här.
Landskapet utanför bilrutan börjar förändras. Bergen blir grönare och grönare tills vi är inne i molnskogen. Träden är täckta av mossa och vissa av dom ser ut att vara tagna ur en John Bauer trollskog. Men när man zoomar ut och ser den kuperade terrängen och resten av växterna är Bauer-känslan långt borta.
Längs vägen stannar vi för att äta lunch, gå på toaletten och gå en kort promenad till ett par vattenfall.
Vi promenerar längs vägen och vår skarpsynta guide får syn på två fågelarter. Genom hans medhavda teleskop får vi en närmare titt på dom, och jag provar att ta bilder genom den. Den bruna fågeln är en chachalaca och den färgglada en amazonmotmot
Längre fram stannas bilen två gånger för att vi ska få se två flockar med apor, ullapor samt kapuchiner. Om ni kan slita blicken från aporna och titta på bakgrunden ser ni molnen som nästan alltid förekommer i höjd med trädkronorna i en molnskog.
Den här apan tog sats för att hoppa över till nästa träd men stannade sedan upp, gick tillbaka, samlade mod och tog ny sats. Så höll den på flera gånger och vi hade svårt att hålla oss för skratt för att den var så söt. Slutligen gav den upp och sprang och gömde sig för våra blickar. Nästan som om den skämdes inför oss för att den inte vågat hoppa.
Vi når staden Pilcopata och bilen tar oss genom djungeln till vår lodge för natten. Jag tar ett djupt andetag och kliver in i mitt rum. Det första jag ser är den typen av sängar jag ogillar och en stor myra som går längs golvet. Wifi ska finnas men det funkar uppenbarligen inte. Men jag har ju inte bokat utflykten för att bo på lyxhotell, och badrummet är ju fräscht i alla fall.
Nästa del vill jag varna för: Den innehåller en spindelbild
Vi hinner bara lämna av våra saker på rummet och ta med våra ficklampor innan det är dags för en promenad. Att gå i djungeln i mörkret gör jag med skräckblandad förtjusning. Och skräcken blir ju inte mindre av att jag får höra att den här spindeln är giftig. Jag kan säga att det här fotot togs på helspänn. Jag hinner inte titta hur foto blev innan jag hör en deltagare undra om det är en spindel som hoppar. Jag bestämmer mig för att fotot får bli som det blir, jag har bråttom bort.
Trots att jag ser en del flygfän i ficklampans sken känns det ändå ok. Jag hade oroat mig för en massa mygginande som skulle ge mig panik, men inget sådant hörs och jag verkar inte få några bett. Tack torrsäsongen och myggmedlet!
Trots att jag varit skeptisk till sängarna somnar jag nästan direkt efter kvällsmaten. Vi har fått med oss en kock, så det går ingen nöd på oss.
Tidig morgon. Jag sitter en stund på min balkong innan det är dags för frukost. Av allt gott vi får att äta under dagarna är det papayan som blir min favorit. Så söt och god!
Ett par i min grupp har fått syn på en ara och informerar oss andra. Tack för det!
Jag tittar länge på den tills det är dags att samla ihop våra grejer i bilen och ge oss iväg. Nästa lodge ska enligt vår guide vara ännu mer rustik. ”Nämen heja” tänker jag.
Det har varit mycket känslor. En del oro som man kan förvänta sig när man är utanför sin bekvämlighetszon, men ingen ånger. För redan nu känner jag det: Det här är det häftigaste jag gjort.
Hoppas att ni vill följa med på nästa den av utflykten.
Amazonas – vilken underbar upplevelse. Det är klart – har man fobi mot mygg, spindlar, ormar och annat som finns där ute kan nog upplevelsen bli rejält spännande.
GillaGilla
Vilken häftig resa du gör. Kommer helt klart följa med på nästa del. Ja spindlar är inget jag gillar. Det är så vidrigt.
GillaGilla
Hej Jossu!
Vad modigt av dig att möta dom där rädslorna tycker jag! Förstår att du blev darrig när du skulle fota spindeln 🙂
Och belöning fick du ju i form av underbara scenerier och upplevelser!
Så gullig apa och vacker Ara ❤
GillaGilla
Vilken fantastisk upplevelse! Så vackert och vad många söta djur. Vad roligt med apan 😀. Avundas dig verkligen. Kram 🍁🧡
GillaGilla
JÖSSES JOSSU!!! Vilken cool resa du är ute på nu. HUR läckert som helst. Älskar att du alltid har så speciella resmål. Ja, jag skulle också fundera både en och tre gånger på spindlar, giftormar och pirayor (HAHA). Det var bra att du övervann rädslorna, heja dig!! Spindlarna därnere är ju next level också. Minns när jag var ute och kissade på vår bilresa genom öknen i New Mexico, hehe … När jag vände mig om satt en stor tarantella och glodde på mig. GULP!!! Stack därifrån snabbt, men fotade faktiskt innan jag drog. Ser fram emot nästa del, hehe. Ha en fin helg!!
GillaGilla
Jag är hemma sedan ett par veckor, men som du vet efter bröllopet-det tar sin tid att landa och sätta ord på vissa upplevelser.
Modigt av dig att stanna och fota tarantellan. Jag hade aldrig vågat kissa ute. Jag hade bara spanat efter ormar, skorpioner och spindlar.
GillaGilla
Heja dig Jossu!! Vilket otroligt äventyr! Trots spindlar, myggor och rustika boenden verkar Amazonas verkligen ha varit värt allt. Så många häftiga möten med både natur och djur. Ser fram emot nästa del!
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Det är bra gjort att ge dig iväg med tanke på alla saker du inte är bekväm med. Fast du har fått uppleva så mycket spännande som du inte hade gjort annars. Bara det att du stannade upp och fotade spindeln, heja dig. Skulle tycka att de krypen som man inte ser så lätt, skulle vara värst för mig, gömd under ett blad, typ en skorpion. Fast skorpioner kanske inte gömmer sig hahaha. Nu njuter jag av dina bilder och behöver inte fundera på skorpioner.
GillaGilla
Jag tyckte också det var läskigt, men samtidigt fascinerande, med allt liv som fanns omkring. Säkert massa som gömde sig och som jag inte såg. Tänk om jag passerade en enorm spindel utan att veta om det.
GillaGilla
Regnskog och djungel är häftigt , hur mycket småkryp och andra otäckheter det än finns. Samtidigt känner jag att jag föser mina rädslor åt sidan för härliga upplevelser när jag kommer långt hemifrån. Förstår att du har många fina saker att uppleva så vi ser fram emot nästa inlägg!
GillaGilla
Jag känner samma. Jag hade inte tyckt att det vore värt att utmana min myggrädsla för att tälta i Sverige till exempel, men Amazonas är så unikt och artrikt att det var värt allt.
GillaGilla
Jag riktigt känner ditt mod när du börjar med att beskriva utgångsläget. Du har verkligen utmanat dig själv och i processen fått ta del av något som är det häftigaste du någonsin gjort. Magiskt! Jag kan inte ens förställa mig hur det är att se en ara i vilt tillstånd, eller att känna in fukten i regnskogen. Wow, alltså – tack för att du delar med dig.
GillaGilla
Jag trodde fukten skulle kännas värre, som en vägg. Men jag tyckte det var helt ok förutom att kläderna kändes fuktiga. Ett litet pris att betala för en så stor upplevelse.
GillaGilla
Jag känner både din oro och tvekan och sen din glädje och stolthet! Att göra sånt där som känns svårt växer vi av, heja dig och tänk vad fina upplevelser! Jag har samma rädslor som du vad gäller myggor och spindlar, vilket begränsar mig i vissa sammanhang.
GillaGilla
Den här resan är ett fantastiskt äventyr och att du utmanar dig själv på flera punkter gör att upplevelsen blir än större. Så häftigt att se denna typ av natur och förstås de djur som finns i regnskogen. Bilderna på tornen i början på inlägget är såååå fina.
GillaGilla
Modigt av dig att boka trots dina rädslor, eloge till dig! ☺️ men som du skriver, vilken upplevelse och ens nyfikenhet kan verkligen göra gott!
sv: tycker verkligen du ska köpa någon av hans kokböcker! ☺️
GillaGilla
För att vara modig måste man också vara rädd. Så starkt av dig att utmana rädslorna och inte låta dem stå i vägen för unika upplevelser! Och så fint av dig att dela med dig av dessa rädslor, det gör att vi som läsare verkligen kan känna oss in i din berättelse.
Fantastiska landskap! De där begravningstornen var väldigt fina.
GillaGilla
Jag tänkte på det inför resan. Vad är mest modigt, att inte känna sig rädd eller att känna sig rädd och ändå göra det?
Dessa personliga dagboksaktiga inlägg tycker jag är roligast att skriva, så kul att den stilen uppskattas.
GillaGilla