Almaty är svår att sätta ord på. Men låt oss börja med att staden under sovjettiden hette Alma-Ata och var Kazakstans huvudstad. Efter Sovjets fall 1991 behöll Alma-Ata sitt namn till 1993 då det ändrades till Almaty som betyder Äpplets Fader.
Efter Sovjets fall började dåvarande presidenten Nursultan Nazarbayev överväga att byta huvudstad. Anledningarna till det var bland annat Almatys läge långt söderut nära gränsen mot Kirgizistan, han ville ha en huvudstad som låg mer centralt och som gick att expandera. Då Almaty ligger i en sänka omgiven av berg var möjligheterna till en expansion begränsade.
I december 1997 utsågs Akmola till landets nya huvudstad. I maj 1998 bytte staden namn till Astana som betyder ”huvudstad” på kazakiska.
2019 var det dags för ett nytt namnbyte, till Nur-sultan för att ära presidenten som suttit på sin post från 1991 till 2019 och ju bidrog till att staden blev huvudstad.
2022 ändrades namnet tillbaka till Astana, vilket gav staden ett annorlunda Guiness Världsrekord- Huvudstaden med flest namnbyten i modern tid.
Men tillbaka till Almaty, som trots Nursultans önskan om att expandera huvudstaden alltjämt är Kazakstans största stad. Här finns metro och bussar men likt dom flesta städer upplevs Almaty bäst till fots. För vem vill missa dom små konstverken som man plötsligt får syn på under sin promenad?
En annan anledning till att Nursultan var skeptisk till Almaty som huvudstad var att staden ligger i ett område med risk för jordbävningar. 1911 förstördes nästan hela staden, 770 byggnader, och 452 personer dödades av en jordbävning som mätte 7,3 på Richterskalan.
Så Almaty är inte en plats man åker till för att beskåda historiska byggnader, även om detta hus från 1908 är både vackert och har några år på nacken.
Innan vi går vidare krävs en vilopaus och mat i magen. Jag slår mig ner vid ett bord på restaurangen Navat och får en tjock meny och ett litet glas mjölk. Jag tror först att det är stomjölk då fermenterad mjölk från häst är vanligt i Kazakstan, men servitören säger att det är fermenterad komjölk. Jag smakar lite försiktigt men blir snabbt positiv. Det hade jag kunnat dricka mer av.
Jag öppnar menyn och bläddrar förbi pizzor och ost-asiatisk mat.
Jag beställer beshbarmak. En rätt som betyder ”fem fingrar” då man brukade äta den med handen. Det vanligaste är kött från häst eller lamm men på Navat kan man även välja nötkött. Jag väljer det då jag inte är så förtjust i lamm, möjligtvis i grytor. Och alla år på ridskola och kärleken till hästarna gör det svårt för mig att äta hästkött.
Förutom köttet innehåller rätten nudlar och lök.
Som ni ser har Navat även valt att lägga till potatis i sin variant och serverar den med buljong och en korg små friterade bröd. Jättegott!
Efter ett toalettbesök då jag stannat till för att beundra interiören är jag redo för fortsatt promenad.
Almaty är inte en sådan stad där allt är vackert och kameran ständigt åker fram för att fota. Och jag kan inte låta bli att tänka att det måste vara rätt deppigt på senhösten och vintern när träden är kala. För den här stilen gör ju ingen glad, förutom guldkupolen möjligen.
Men så hittar jag sevärdheterna som St. Nicholas-katedralen som lyser ikapp med solen. Passerar ytterligare street-art. Ytterligare några mysiga uteserveringar. Och så alla dessa parker! Det känns som att jag aldrig besökt en stad med så mycket parker och träd. Och när solen går ner ger det det vackraste ljuset.
Så trots Sovjet-arkitekturen kommer jag snart fram till att här trivs jag.
Och man måste ju ta Almaty för vad det är. Det är ingen stad likt Paris dit man åker, spenderar sin semester, åker hem och är nöjd. Utan Almatys ”Eiffeltorn, Sacre Couer och Louvren” är dagsutflykterna till naturen.
I nästa inlägg beger vi oss till dom närliggande bergen som välkomnar en vid flygplatsen och på väg in till staden för att sedan skymta fram bakom stadens höghus, som en påminnelse om att naturen väntar på en.
Jossu-Soloresenär 
Hej Jossu! Tänk så stort Sovjet var… så många länder under det styret. Minns Polen, murens fall 1989 i Berlin… sen föll allt som ett korthus! Det var surrealistiskt då… ofattbart och helt otroligt underbart!! Du verkar verkligen ha fått en fin känsla för Almaty genom att upptäcka staden till fots. Det är ofta då man ser detaljerna… små gränder, vackra byggnader och det vardagliga livet som man annars lätt missar. Och så mäktigt med bergen som hela tiden finns som fond till staden! Det gör staden speciell. Spännande att få följa med på dina udda resor.
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Sovjet känns som en halv värld och det är svårt för mig att förstå hur något så stort kan falla. Men samtidigt, ju större desto fler viljor att försöka kontrollera.
Du har så rätt. Vardagslivet, och kanske ge sig ut tidigt på morgonen och se staden vakna till liv. Det är vackra minnen det.
Kram!
GillaGilla
Med den back-droppen så tänker jag att det blir fina vyer. Lunchrestaurangen var väldigt läcker tycker jag och så ser jag lite kakel där med 🙂
GillaGilla
Även om stadens byggnader inte är så gamla pga jordbävningen så tycker jag ändå att arkitekturen ger en känsla av att de är äldre. Konsten du har fotat när du vandrade runt är jättefin att se. Maten ser ut att vara både god och hälsosam. Men jag äter inte heller hästkött, och är inte så förtjust i lamm.
GillaGilla
Där fick jag lite information jag inte kände till. Jag hade bra betyg i geografi i skolan, men detta område var nog en ganska vit fläck i geografiböckerna.
Härlig skulptur med den gula bilen och äpplena. För det är väl en skulptur 🙂
GillaGilla
Nog var detta liksom många andra städer ett resmål som passar att uppleva till fots. Många små vackra konstverk passerade du och en del byggnader var både vackra och färgglada. Ser fram emot inlägget om bergen!
GillaGilla
I den här staden var det bra att inte åka under jorden med tanke på allt fint du fick se. Den fina gula bilen med äpplen eller kanske det är granatäpplen? Närvaro av bergen gör så mycket tycker jag, man dras liksom dit, ser fram emot nästa inlägg. Fem fingrars rätter, åt du den med händerna, tycker det ser lite svårt ut.
GillaGilla
Jag tycker också att det ser ut som granatäpplen, men ett intressant konstverk oavsett frukt.
Nej jag åt med bestick. Jag har svårt att tänka mig att äta den med händerna, fast kanske som nomad sittandes i gräset där det inte gör så mycket om man sölar buljong.
GillaGilla
Så fint, bilden med allen med vimplar och äpplen säger allt. SÅÅÅ fint!! Så fint. det är en stad att strosa i, det syns. ÅÅÅ vad jag känner till det landet dåligt. Jättedåligt. Som jag skrev tidigare, typ genom Borat och Karolinas kompis mamma som blev rymdforskare där (kom fr Moskva). Ja nog var Sovjetunionen stort. Minns att jag kunde sitta med kartboken och bara förundra mig över dess storlek förr i världen. Maten, mmm … Skulle så gärna prova den också. Bergen runt staden ser SÅ spännande ut. Ser fram emot det inlägget.
GillaGilla
Så intressant! Detta med äpplena kände jag inte till alls. Intressant att höra lite om maten också. Jag gillar lamm, men hästkött skulle jag aldrig välja (men äter nog om jag blir bjuden, beroende på situation kanske).
GillaGilla
Vilken gatukonst, så rolig! Tema äpple är ju hur tydligt som helst. Restaurangen ser supertrevlig ut, välkomnande inredd med kuddar och färger. Jag blir glad av det här inlägget! och förvånad, när sista bilder kullkastar allt det mysiga och visar en supermodern vy!
Fast lite läskigt låter det med kombon tunnelbana och jordbävningar?
Visst vore det roligt att få frågan ”Vad heter Kazakstans huvudstad?” när man spelar Trivial Pursuit? Glänsa lite och fråga ”Vilket år tänker du på?
GillaGilla
Jag tycker även dom moderna husen är läskiga med tanke på jordbävningarna. Men dom är säkert mer tåliga än jag tänker mig.
Åh ja. Med den kunskapen hade motståndarna känt sig imponerade.
GillaGillad av 1 person