Tänk vilka förändringar livet bjudit på.
Alla fantastiska marsvin jag haft. Snurre, Mynta, Bianca, Donna, Bella, Kelly, Lina, Tinja, Terva, Tähti och Tupla. Som gett mig både enorm glädje och enorm sorg när dom gått bort.
Freestylen med kasettband som blev till MP3-spelare som blev till mobil.
Den fasta telefonen, först med och sedan utan sladd. Oräkneliga är gångerna jag satt på locket till den stora soptunnan i stallet, ringde mina föräldrar om att få stanna längre medan jag klappade Mulle på baken. Mulle, vars riktiga namn var Mörli, hade en stor, pussvänlig mule, tog små steg och hans specialitet var att riva den understa bommen på hindret.
Den fasta telefonen ersattes även den av mobilen.
Först en Nokia 3310 med spelet Snake och som jag köpte skal, ringsignaler och bakgrundsbilder till. Jag minns att det brukade vara en helsida i tidningar där jag ivrigt tittade efter nya ringsignaler. Alltifrån Eminems Without me till Christina Aguileras Dirrty hamnade i min telefon.
Sedan vet ni utvecklingen. Steg för steg tills mobilen blivit alltifrån kamera till att fyllas med diverse appar.
Sedan några år har jag välsignats med två mobiler. Men jag är tveksam till om någon av dom känner sig välsignade av att ha mig som ägare.
Den ena- ordinaremobilen, är den jag glömde i jackfickan på Kuala Lumpurs flygplats. Jag har dessutom råkat kasta den i en papperskorg på Dar es Salaams flygplats. I ren stress vid incheckningsdisken slängde jag ner mobilen i påsen med varorna jag köpt i kiosken. Kom fram till att jag inte skulle äta eller dricka mer och slängde därför påsen, med mobilen. Det insåg jag efter pass-och säkerhetskontrollen. Så det blev lite av en walk of shame tillbaka och förklara för personalen varför jag dök upp igen.
Den andra mobilen, även känd som kameramobilen, köptes för att inte ha något SIM-kort eller annat viktigt i sig så att jag kunde gå med den i Chile och fota. Och om en ficktjuv tog den skulle jag ändå ha det viktiga kvar i den andra mobilen.
Så kort och gott: Den köptes för att den andra mobilen inte ska bli snodd. Men å andra sidan verkar jag vara mer rädd om den, eftersom jag inte glömt bort den en enda gång.
Men stallet… vilka minnen. Och vad mycket jag minns. Tränsets och sadelns delar, vad fång är för slags sjukdom och att vid lodrät sits ska en linje kunna dras mellan axel, höft och häl. Och hjälm och sko med klack var en sådan självklarhet att det kändes nästan mer rimligt att gå ut naken på stan än att rida utan hjälm och i sneakers. Sneakers användes endast om man red barbacka, alltså utan sadel.
Även där skedde förändringar. Från att ha haft flera olika favorithästar. Matvraken Frippe och Donatello. Mizette som var perfekt för nybörjare och världens snällaste ponny, och stora Aldebaran med sina fina ögon. Dom blev kvar i mitt hjärta och mina minnen för alltid. Men Adam blev min stora kärlek. Och när han såldes var min tid i stallet slut.
Från hästar övergick mitt intresse steg för steg till mode och fester, vilket man ser spår av än idag. Mina kort ligger i en blå korthållare från Dior. En födelsedagspresent från mig till mig, köpt i marockanska Casablanca.
På mina resor tar jag med väskor från Gucci och Louis Vuitton och här hemma bäddar jag ner mig i soffan under en filt från Missoni som jag köpt i Rom. Under samma Romresa köpte jag även ett par Chanel-solglasögon som fått följa med på flertalet resor.
Numera är intresset för fester noll. Istället för att längta till helgens festande längtar jag efter ett nytt avsnitt P3 Historia.
Mitt nyblivna 28-åriga jag under en shoppingtur Casablanca.
Date-parfymerna som ersattes med dyra märkesparfymer. Numera är jag ganska snål av mig. Så länge parfymen luktar gott och inte är för dyr så är jag nöjd. Men visst sniffar jag längtansfullt i taxfree:n på olika dyra parfymer. Njuta av dofterna är som tur är gratis.
Dom eviga Billys Pan pizzorna och Gorbys som kastades ner i väskan innan jag cyklade till stallet. Det var min standardmat, förutom skolmaten som jag sällan åt. Numera lagar jag helst min egen mat. Alltifrån asiatiskt till arabiskt. Och i kryddhyllan står vanliga kryddor som gurkmeja och spiskummin tillsammans med Balkans älskade krydda vegeta, za’atar från Mellanöstern och påsen med pulbiber som jag köpte under min senaste resa till Istanbul.
Och så resorna. Som liten framför Bingo-Lotto med Loket, Bingo-Berra och Bingo-Lotta(så hette maskottarna va?) såg jag korta klipp från safaris och tropiska platser när personen i luren vunnit resor. Jag tyckte att det såg så fantastiskt ut, men tänkte aldrig tanken på att jag skulle få se en sådan plats. Finland, Norge och elefanter på Kolmården. Det var min del av världen.
Sedan utvidgades min del av världen till Europa, och några länder i Mellanöstern. Till slut tog jag mod till mig och skulle våga mig på några enstaka längre resor. En resa i Karibien, en i Sydamerika, en i Ost-Asien och kanske någon mer, för att få ett litet smakprov av resten av världen. Smakprovet blev till en buffè. Och mitt sug på platser utanför Europa består.
Nu vet jag inte om det finns någon ”Min del av världen” längre. Det skulle väl vara Ryssland och kalla platser som Antarktis och Grönland som inte lockar mig. Åtminstone inte än.
Jag har dessutom under åren med resorna blivit soloresenär. Och vågar mig på att se mer av landet, både på egen hand eller guidade turer.
Den 30 april 1988 föddes en liten Jossu. Omedveten om allt hon skulle komma att se, och omedveten om att hon 38 år senare skulle befinna sig i Kina. Jag befinner mig just nu i Helsinki i väntan på att ta mig vidare mot slutdestinationen Guilin. Och jag kunde inte motstå lite nostalgi. Trip drack jag alltid under bilresorna i Finland, en smak av barndomsminnen.
Vi ses i Guilin!
Jossu-Soloresenär 
Tänk vad mycket som händer i livet och tänk om man som ung hade vetat vad som skulle ske och att livet hade så mycket att ge! Tänk om någon skulle sagt till mig att jag skulle leva ett par år utan en fast bostad och njuta av varje dag vi får vakna på det ställe vi valt för denna natt, jag hade inte trott på dem…Njut nu riktigt ordentligt av din födelsedag i Kina. Vi kommer att följa med dig på bloggen!
GillaGilla
Jag känner detsamma om mina resor. Det är det häftiga med livet, det som känts otänkbart förr kan faktiskt ske om man bara vågar. Jag har haft ett par underbara dagar hittills som gett mycket att visa på bloggen.
GillaGilla
Vilket inlägg!!! Borde inte ha skrattat, men det gjorde jag när jag läste att du jobbat dig igenom hela elva stycken marsvin. Inte lika många hästar visserligen, men ändå;-)
Du har onekligen utvecklats eller hur man ska kalla det.
Älskar inlägget, för jag anar att du själv är aningen överraskad över din utveckling eller ditt vägval, eller hur jag ska säga. Så bra och fint skrivet!
Googlade Guilin och såg att det inte alls ligger i närheten av någon kinesisk stad som jag känner till. Det ska bli kul att följa med dig även på den resan:-)
GillaGilla
Jag skrattar också åt det. Jag har aldrig räknat antalet marsvin, och nu när jag hör det låter det kul. Hästarna tillhörde som tur var ridskolan. Annars hade det blivit dyrt för mina föräldrar.
Det stämmer bra. Jag förvånas över förändringarna livet bjudit på. Och är glad att dom skett och att jag lever det liv jag gör idag. Jag saknar såklart djuren från förr, men jag kan ju inte få tillbaka dom.
Jag ser fram emot att visa dig Guilin och några av platserna i närheten.
GillaGilla
Roligt att läsa, speciellt då jag känner igen mig i massor själv även om jag är född 1984. Du är född samma år som min syster dock.
GillaGilla
Kul att du uppskattar inlägget. Visst är det härligt att tänka tillbaka på sådana minnen, nostalgiskt. Jag tycker att vi har upplevt en intressant tid med alla förändringar som skett, framförallt med det tekniska.
GillaGilla
Det här var jätteroligt att läsa, Jossu! Förstår att du kommer att fira din födelsedag i Kina. Vilken grej! Det vet jag inte om jag någonsin kommer att göra. Tänk hur vi alla är produkter av vårt arv och miljön vi befinner oss i, upplevelserna vi har och allt vi tar in. Att göra saker på egen hand uppfyller annat än när man gör saker med andra, åtminstone är det så för mig. Hoppas att du nu får riktigt härliga dagar på denna resa. Jag ser fram emot att höra om dina äventyr.
GillaGilla
Kul att du gillade inlägget. Jag hade kul när jag skrev det och tänkte tillbaka på alla minnen. Jag får ut mycket av att resa själv. Att planera och när upplevelserna blir av tänka att jag faktiskt ordnat detta själv, även om jag i vissa fall har hjälp av en guide under upplevelsen.
GillaGilla
Vilken underbart fint inlägg ❤ Önskar dig ännu en helt fantastisk resa och hoppas att du redan kommit en bra bit på väg (eller kanske ända fram?) när jag skriver detta.
Stor kram!
GillaGilla
Jag är inne på min andra dag nu. Och det har varit en perfekt början på resan.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Vilket fint inlägg och så roligt att läsa.
Njut nu av din Kina resa.
Carin
GillaGilla
Roligt inlägg och visst känner jag igen telefonerna men tursamt har jag aldrig kastat någon, som du har gjort. Googlade på vart du ska och det var för mig ett okänt resmål som blir spännande att följa med dig till. Trevlig resa.
GillaGilla
Vilket KUL inlägg att läsa! Verkligen så kul!! Otippat ämne hos dig. Du har så rätt, i det du skriver om förändringar i livet och hur livet tar sig fram som en slingrig bäck. från date, fester och hästar till solo-Jossu på ständiga äventyr över klotet.
OCH nu Kina, ha det bäst på din resa! Ser fram emot rapporter!
GillaGilla
Spännande rubrik! Så roligt läsa om dig o ditt liv med de tre F – och nu kan jag ju säga grattis – igen! Du skriver det så bra. Dina marsvin med fina namn, och din relation till hästarna.
Jag känner igen mig i Freestyle, kassetband inte minst, och MP3 som jag använder ännu bara för att det är så härligt att sätta i cd´n, fästa väskan kring magen och gå med de stora hörlurarna när jag långpromenrar, om jag vill ha musik vill säga. Mobilerna. ja min första var en nödg
Det blev som att lära känna dig mer, hon på bilden som gillar vis parfym, men njuter att lukta på taxfree. Och som livet har förändrat och du antar förändringarna – väljer vad du vill!
Födelsedagskram 🙂
GillaGilla
Intressets för att festa och att må bajs dagen efter är över också för mig (född 1962) 😀
Jag scrollade ner för att hitta ”det där om Finland” som rubriken lovade, och visst ja – TRIP, det är en dryck som finns kvar 🙂
GillaGilla
Lika bra det. Livet har så mycket annat kul, och mer hälsosamt, än festande
Det blev en Trip på hemvägen också, en med päronsmak.
GillaGilla
Flera som skrivit att de gillar inlägget, jag kan bara hålla med, det var så otroligt roligt att läsa och dina inlägg är alltid så välskrivna, så även detta.
Kul också att få ett ansikte på dej 🙂
GillaGilla
Det där med rak linje axel – höft – häl minns jag också väldigt väl från ridningen 😉 Har haft marsvin också, men bara två, desto fler tamråttor 😉
GillaGilla
Vad vacker du är! Känner du dig som en 38-åring? För mig hade det varit perfekt om jag stannade vid 35 resten av livet. Känns liksom fel att säga att man är 40+. 😁 Din text fick mig att tänka tillbaka på när man var barn och tonåring. Det var ”the good old time” och ju äldre jag blir desto mer kan jag sakna den tiden. Precis som du, så spenderade jag också mycket tid i stallet. Har du tankar på att återuppta ridningen igen?
GillaGilla
Tack snälla! Jag vet inte vad jag känner mig som. Jag kan njuta av en Disney-film vilket får mig att notera min barnsliga sida. Men jag gillar också att prata med äldre, och att göra korsord vilket får mig att känna mig äldre än 38. Kanske har man plockat det bästa ur varje ålder?
För mig var min favorithäst allt. Jag höll kvar ridningen ett halvår efter att han sålts, men det var inte samma sak. Det är honom jag saknar mer än själva ridningen. Så därför kan jag inte se att jag kommer börja rida igen. Kanske att det blir en ridtur på någon resa.
GillaGilla