Jossu

Heliga apor och historia i Tokyo

Hösten förra året. Jag står vid en plats jag bestämde att jag måste få se under min resa till Tokyo-en lång rad av röda torii.
Torii-portaler anses hålla borta inflytandet av onda andar, och är litterärt kända sedan 900-talet.
Jag går uppför trappan som tar mig till Hie-helgedomen.

Helgedomen byggdes 1478 innaför Edoslottet för att skydda det mot onda andar. Edo är för er som inte minns det gamla namnet på Tokyo. År 1604 flyttades den ut i staden för att folket skulle ha åtkomst till helgedomen och kunna be där. 1657 drabbades Edo av en katastrofal brand. Starka vindar, det faktum att dom flesta byggnader var byggda av trä och papper och gatorna mellan dom var smala gjorde att elden spred sig fort. Under dom tre dagar elden härjade förstördes 60-70% av staden, inklusive helgedomen.
1659 återbyggdes helgdomen på dess nuvarande plats men likt många andra byggnader i Tokyo förstördes den under bombräderna 1945 och fick byggas upp på nytt.

Templet är tillägnat Oyamakuino som är en gudom över bergen. Då apor ses som gudomens budbärare och beskyddare av bergen finns dom avbildade vid templet. Dom heliga statyerna tros även kunna hjälpa dom bedjande. Han-apan nedanför sägs ge tur i karriären medan statyn av en hon-apa med sin unge i famnen ska ge en lyckad förlossning och goda familjerelationer.

Via trappan tar jag mig ut på gatan och vidare mot platsen där Edoslottet stod. Det byggdes 1457 och var shogunens residens. Shogunen var ledaren under Edo-perioden som avslutades när makten övergick till kejsaren Meiji, som tog över slottet 1868 och gjorde det till kejserligt residens.
Slottet brann ner 1873 men vissa vallgravar och murar finns kvar.

På samma plats där slottet stod byggdes Kejsarpalatset 1888. Det bestod av flera byggnader som i huvudsak var byggda i trä. Men likt templet brann dom flesta av byggnaderna ner 1945.

Det nuvarande Kejsarpalatset började uppföras på 1960-talet och bebos idag av kejsaren Naruhito och hans familj. Den 2 januari samt under kejsarens födelsedag den 23 februari släpps besökare in på den inre palatsgården och har då möjlighet att den kejserliga familjen visa sig på sin balkong.
En höstdag som denna är det avstängt. Det ska visst finnas guidade turer genom en trädgård för den som vill veta mer om platsen, som man måste registrera sig till innan.

Jag passerar Tokyo Stations vackra byggnad innan jag fortsätter till Ginza-området. Ginza betyder ”Silver-myntverk” och ett sådant etablerades här år 1612. Så det är ett område som länge förknippats med handel.
Historiens vingslag känner jag inte av när jag går längs den trafikerade vägen som kantas av det ena moderna huset efter det andra. Men efter en promenad som denna med alla historiska platser med återuppbyggda byggnader skadar det inte alls med modern arkitektur. Och tänka på att det fanns en tid innan höghusen, och hur Ginza kan ha sett ut då.

16 kommentarer

  1. Tack för ännu ett besök i Japan, ett land vi troligen aldrig kommer att besöka. Tack också för ännu en historielektion, alltid skoj att få lite fakta också!

    Gilla

    Svara

  3. Tack Jossu för fina inlägg om både rävarna och K.L och naturligtvis detta. Tycker i och för sig att det ser lite märkligt ut med en rosa cape på apan. Fast det ska väl vara så.
    Du fotar och berättar så bra, man känner att man är med dig där du går. Ha det bra på din kommande, för det är väl snart dags.
    Kram från oss i Nederländerna

    Gilla

    Svara

    • Vad underbart att du får den känslan. Inläggen som blir som en promenad genom en bit av en stad är ett format jag gillar. Som att vi tillsammans går längs sevärdheterna.
      Det är sista arbetsveckan nu. Sen bär det iväg till Göteborg på fredag för en hotellnatt med tillhörande frukost-en bra start på resan.
      Kram. Njut av blomsterprakten.

      Gilla

      Svara

  4. Återigen har du lyckats med att bjuda på en kulturkrock här:-) Bra gjort! Kul med både bilder och förklarande text. Måste säga att de var väldigt förtjusta i trappor både vid Hie-helgedomen och slottet. På den tiden fanns troligen inga funktionshindrade i rullstol…

    Ginza minns jag mycket väl. För på 1990-talet var där meckat för de senaste elektronikprylar. När någon av mina kollegor åkte på tjänsteresa till Tokyo fick han alltid med en inköpslista av mig både för senaste kamera och de nyaste mini-datorerna som alddrig nådde Europa.

    Tack för en fin minnesresa för min del:-)

    Gilla

    Svara

  5. Kära Jossu! De där platserna känner jag igen! Tänk, april 2015 åkte jag tillsammans med mina döttrar Japan runt! Ett minne för livet. Om det inte låg så långt bort skulle jag gärna åka dit fler gånger. Som en weekend i Kyoto vore mysigt! Tack för påminnelsen och alla fina bilder!

    KRAM till DIG! Anna

    Gilla

    Svara

    • Jag känner igen känslan Anna, att vilja återvända till ett land men avståndet gör det svårt. Tur att man kan njuta av bilder och minnen på hemmaplan, sina egna eller andras.
      Kram!

      Gilla

      Svara

  7. Ja till Japan vill jag åka, känner det mer och mer. Inet minst via dina inlägg om landet. One of these days … Kontraster där mellan gammalt och nytt, men jag gillar det mycket.

    Gilla

    Svara

  8. Hej Jossu!

    Nu har jag följt dig på resan i dina avsnitt sedan jag var här inne senast!

    Du har fyllt år så då blir det grattis i efterhand! En skön stund på min balkong med datorn i knä och jag förgyllt stunden med dina härliga inlägg! Jag har nog kanske skrivet det förr, men skriver det igen: Du är en lysande stjärna på resehimlen ❣️

    Vi ses när vi ses igen här 🙂

    Gilla

    Svara

    • Vad kul att du velat hänga med Tove, och att jag fick vara med i solskenet på balkongen-så härligt det låter! Än har jag inte fyllt år, och årets födelsedagsresa har inte blivit av. Men snart så…
      Tack för dina fina ord.

      Gilla

      Svara

  11. Tänk så mycket som förstörts av krig, bränder och andra naturkatastrofer världen över. Ibland byggs det upp på nytt, ibland blir det något helt annat på platsen men alltför ofta händer ingenting och de drabbade får ingen hjälp.

    Ibland när jag ser dina inlägg och alla fantastiska upplevelser du har, undrar jag om du inte blir trött av alla nya intryck? Du kanske somnar som en stock på kvällen så hjärnan hinner vila upp sig?

    Men den där apan med tomteluva och cape, den har jag svårt att ta seriöst 😀 😀 Japaner är verkligen ett udda folk – trots att vi har så mycket gemensamt när det gäller design.

    Gilla

    Svara

    • Det tänker jag också på ibland. Tänk en värld där byggnaderna bevarats år efter år, i all sin prakt med hjälp av lite restaurering.

      Åh jo. Jag blir trött. Jag kände det till exempel i slutet på den här dagen när jag märkte att hjärnan knappt orkade ta in någon information. Så intensiva dagar avslutar jag gärna på rummet och kopplar av. Sen brukar jag somna gott och vara redo för mer nästa dag. Det är därför korta resor fungerar så bra för mig. Jag kan inte tänka mig 2 intensiva veckor, och jag är för rastlös för att bara koppla av en dag.

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar