Hösten förra året. Jag står vid en plats jag bestämde att jag måste få se under min resa till Tokyo-en lång rad av röda torii.
Torii-portaler anses hålla borta inflytandet av onda andar, och är litterärt kända sedan 900-talet.
Jag går uppför trappan som tar mig till Hie-helgedomen.

Helgedomen byggdes 1478 innaför Edoslottet för att skydda det mot onda andar. Edo är för er som inte minns det gamla namnet på Tokyo. År 1604 flyttades den ut i staden för att folket skulle ha åtkomst till helgedomen och kunna be där. 1657 drabbades Edo av en katastrofal brand. Starka vindar, det faktum att dom flesta byggnader var byggda av trä och papper och gatorna mellan dom var smala gjorde att elden spred sig fort. Under dom tre dagar elden härjade förstördes 60-70% av staden, inklusive helgedomen.
1659 återbyggdes helgdomen på dess nuvarande plats men likt många andra byggnader i Tokyo förstördes den under bombräderna 1945 och fick byggas upp på nytt.

Templet är tillägnat Oyamakuino som är en gudom över bergen. Då apor ses som gudomens budbärare och beskyddare av bergen finns dom avbildade vid templet. Dom heliga statyerna tros även kunna hjälpa dom bedjande. Han-apan nedanför sägs ge tur i karriären medan statyn av en hon-apa med sin unge i famnen ska ge en lyckad förlossning och goda familjerelationer.

Via trappan tar jag mig ut på gatan och vidare mot platsen där Edoslottet stod. Det byggdes 1457 och var shogunens residens. Shogunen var ledaren under Edo-perioden som avslutades när makten övergick till kejsaren Meiji, som tog över slottet 1868 och gjorde det till kejserligt residens.
Slottet brann ner 1873 men vissa vallgravar och murar finns kvar.

På samma plats där slottet stod byggdes Kejsarpalatset 1888. Det bestod av flera byggnader som i huvudsak var byggda i trä. Men likt templet brann dom flesta av byggnaderna ner 1945.

Det nuvarande Kejsarpalatset började uppföras på 1960-talet och bebos idag av kejsaren Naruhito och hans familj. Den 2 januari samt under kejsarens födelsedag den 23 februari släpps besökare in på den inre palatsgården och har då möjlighet att den kejserliga familjen visa sig på sin balkong.
En höstdag som denna är det avstängt. Det ska visst finnas guidade turer genom en trädgård för den som vill veta mer om platsen, som man måste registrera sig till innan.

Jag passerar Tokyo Stations vackra byggnad innan jag fortsätter till Ginza-området. Ginza betyder ”Silver-myntverk” och ett sådant etablerades här år 1612. Så det är ett område som länge förknippats med handel.
Historiens vingslag känner jag inte av när jag går längs den trafikerade vägen som kantas av det ena moderna huset efter det andra. Men efter en promenad som denna med alla historiska platser med återuppbyggda byggnader skadar det inte alls med modern arkitektur. Och tänka på att det fanns en tid innan höghusen, och hur Ginza kan ha sett ut då.