Jossu

En enorm saknad

Min älskade Tupla. Som jag väntar på att få höra dina tassar springa över golvet mot påsen med pellets. Där vet jag att du gnager lite på den och sedan springer tillbaka och tittar mot mig för att jag ska öppna den och ge dig och dina vänner några stycken.
Som jag väntar på att du ska sitta i mitt knä, ta sats och klättra upp på min axel där jag pussar dig på kinden. Men jag väntar förgäves.

Som jag ältat den historien med dig. Om den dagen min mamma kom hem till mig och berättade om ett vuxet marsvin vars idioter till ägare hade lämnat henne till djuraffären och sagt att dom tröttnat. Och nu satt det marsvinet ensamt eftersom alla ungar hade sålts. Ingen ville ha ett vuxet marsvin. Jag bytte genast om för att gå och titta på marsvinet.
Och personalen plockade upp en så söt hona, och jag mötte dom fina ögonen som tittade rakt mot mig. Då visste jag att hon måste få följa med mig hem. Det var du min Tupla, och jag lovade att du skulle få stanna här hela livet.

Jag visste att du började bli till åren. Jag började ana oråd när du av någon oförklarlig anledning verkade ha ont i lördags och inte ville äta, även fast det försvann fort. Och i natt när du dessutom fick för dig att försöka ta dig igenom ett av fönstren till husen, vilket du aldrig gjort annars då det är för litet och fick ont efter det, då visste jag att det var något fel.
Smärtan blev värre och det var en stor lättnad att få tag i en jourhavande veterinär som kunde göra hembesök så vi slapp åka någonstans med dig och flytta dig med tanke på smärtan du hade. Runt klockan 5 denna morgon fick du somna in.

Jag vet inte vart du är nu, men du måste vara på en bättre plats än jag. Allt påminner om dig. Soffan där vi brukade titta på tv. Alla hus och tunnlar. Saker jag köpt medan du fortfarande levde. Varenda pälsstrå jag ser funderar jag på om det är ditt. Maten delar jag automatiskt upp i tre delar innan jag med tårar rinnande för kinderna inser misstaget och får lägga undan den tredje biten.
Den enda glädje jag kan känna nu är att jag plockade hem årets första grässtrån i lördags så att du hann njuta av det. Och att jag har Teija och Taika kvar. Resten känns bara mörkt.
Farväl min älskade tjej. Om du bara anade hur ont det gör att leva utan dig.

15 kommentarer

  4. Åh nej så sorgligt, förstår så väl hur du känner. Men så fint att hon fick det så bra hos dig och blev så väl omhändertagen och ompysslad istället för att sitta ensam i djuraffären. ❤

    Gilla

    Svara

  5. Åh jag beklagar. Förstår din saknad. Hon fick i alla fall ett fint liv hos dig men det är alltid jobbigt när man måste säga adjö till ett älskat husdjur.

    Stor kram ❤

    Gilla

    Svara

  6. Det är alltid tragiskt när man måste ta farväl av ett älskat husdjur. Jag vet när vårt marsvin, Otto, fick somna in och jag helt automatiskt skar av en bit gurka och vände mig om innan jag insåg att det inte fanns någon att ge den till. Tänk ändå vilket bra marsvinsliv hon fick hos dig.

    Gilla

    Svara

  7. Åh jag beklagar sorgen! Vet hur fruktansvärt det är att förlora ett husdjur, en familjemedlem. ❤
    Hon fick i alla fall ett bättre liv hos dig och det tror jag hon alltid kommer vara tacksam för.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar