Vilken hemsk vecka! Snökaoset innebar att alla bussar och tåg från jobbet i Lyrestad ställdes in i tisdags, men det hade dom inte informerat om när jag slutade jobbet. Så jag stod ute i en timme, först för att vänta på en buss som skulle ersätta tåget(som jag visste var inställt) och när inte den kom gick jag upp till en annan hållplats för att vänta på nästa- som inte heller kom. Det var först när jag ringde för att fråga vart bussen var som jag fick information om att allt var inställt. Tillbaka till jobbet för att informera dom andra som åker buss och som slutar senare än jag så att dom hade tid att hitta skjuts hem, och såklart hitta en skjuts åt mig själv. 2,5 timme efter att jag slutat jobbet var jag äntligen hemma tack vare en trevlig kollega körde hem mig.
På onsdagsmorgonen stod jag och en kollega redo att hoppa på bussen till jobbet, men när det var 20 minuter efter avresetiden så gav vi upp. Än en gång- ingen information om att det var inställt.
Han, som är anställd på företaget i Lyrestad, åkte hem och jag som är anställd på Samhall tog bussen till kontoret och fick jobba där. Så jag slapp förlora lön och fick träffa kollegor som jag inte träffat på jättelänge. Så jag var ganska glad trots allt.
Lyckan avtog något när jag och en till åkte till Töreboda för att jobba. Han körde såklart så säkert han kunde men ändå var vi på väg att glida mot kanten, och såg en bil som låg upp och ner i diket. Skrämmande.

Som om inte det vore nog så har min e-mail börjat krångla så jag kan inte ta mig in på den. Och där har jag alla biljetter till flygresor, utflykter och tågresor. Det är dit Folksam mailar när jag har en ny faktura på hemförsäkringen som ska betalas. Och dit skickas information om leveransen på paketet jag har beställt.
Ja som ni förstår var det en del att lösa, och sådana här situationer gör mig så stressad. Jag vaknade mitt i natten och hade hjärtklappning av stress och kunde inte varva ner, trots att jag försökte intyga mig själv att ta det lugnt och kontakta ett företag åt gången.
Nu är allt löst och samtliga företag hade ett trevligt bemötande. Men jag måste ändå ge en guldstjärna till Apollo. Jag skickade iväg ett meddelande från en annan mailadress och bad om att få biljetterna dit istället, och dom ringde upp till numret som jag angett när jag bokade resan. Kanske för att kontrollera att det verkligen var jag och inte en skojare som råkat komma över bokningsnumret?
Mailadressen jag använder numera har förutom mitt namn ett finskt ord som jag gillar, och det stod jag och bokstaverade. Och försäljaren uttalade det lite väl bra för att jag inte skulle reagera.
-Är du finsk?
-Jag är finlandssvensk och jag såg att ditt efternamn är finskt.
-*skratt* Ja då var det ju onödigt att jag stod här och bokstaverade.

Sen bytte han till en mer finsk dialekt och det har tydligen en lugnande effekt på mig. Jag slutade t.o.m gråta på farfars begravning när prästen övergick från att prata finska till att prata svenska med mumin-dialekt. Det är nog det som är felet med mitt liv. Jag har ingen finlandssvensk i min närhet som kan hålla mina nerver lugna. Jag får ladda ner Mark Levengoods sommarprat och lyssna på när jag är stressad.
Att få biljetterna till resan var relativt lätt då jag hade bokningsnumret i Apollo-appen som jag laddat ner, men så kom utflykterna jag bokat och som jag inte hade något bokningsnummer till. Vi hade mailkontakt angående utflykterna och jag kände mig som världens jobbigaste kund. Men han löste allt åt mig och önskade mig en trevlig resa. Underbara människa.

Varför ska det alltid bli sånt här kaos i mitt liv? Men nu är kaoset avklarat, så resorna kanske blir lugna?
Nu är det jag som ser fram emot en lugn helg i morgonrock, utan kaos vare sig när det gäller väder eller annat.