28/1 En stolt vandrare

Sista delen av min vandring i chilenska Anderna. Vi är på väg tillbaka till vår startpunkt, ungefär samma väg som vi kom, och min mobilkamera får fortfarande jobba hårt. Ibland funderar jag på om det ens är någon idè att stoppa ner den i ryggsäcken.

Det börjar blåsa mer och fler moln skymmer solen. Som tur är har jag med en långärmad som kan värma mig sista biten. Efter en så lång vandring är det tufft att ta sig först uppför och sedan nedför på stenar och grus. Jag hör hur en av tjejerna faller bakom mig när stenarna under hennes fötter rullar iväg, som tur är går allt bra med henne.
Jag saktar ner i nedförsbackarna för säkerhets skull och tillåter mig själv att hamna några meter bakom gruppen. Chauffören går bakom och anpassar sig efter min takt så jag kan ta nedförsbackarna i det tempo som jag känner mig trygg med.

Vi glömmer vår trötthet för en stund när vi blir omridna av en man som är på väg ner med sina djur. Jag tittar lite avundsjukt på honom och önskar att jag också hade en häst som tog mig ner. Men nu är det inte långt kvar…

Vi gjorde det! Vi är tillbaka vid startpunkten och Laura säger åt oss att ge oss en applåd. Och nog förtjänar vi en applåd efter att ha vandrat 7,5 kilometer och dessutom korsat floden. Jag är trött men fruktansvärt stolt över mig själv. Över att jag vågade boka den här utflykten trots min nervositet. Över att det förvisso var stundtals utmanande men att jag ändå hängde med bra. Över min kropp som klarade det.

Vi stannar en kort stund för toalettbesök och jag får återigen chansen att fota djuren, och se ryttaren sadla av sina hästar för att sedan låta dom springa fritt liksom resten av djuren.

Bilen åker tillbaka mot Santiago men än är det inte riktigt dags att säga adjö till vackra bergsvyer, för Laura och Felipe har en överraskning. Bilen parkeras och vi väntar en stund innan vi får kliva ut till detta. Ostar, oliver, korvar, tomater, paprikastänger, jordgubbar, vindruvor och nötter. Till det vin och ananasjuice.
Vi njuter av det i lugn och ro innan bilen rullar vidare mot Santiago för att lämna av oss på våra hotell.

Företaget jag bokade det här av heter alltså AndoAndes. Och jag har inte sett något annat företag som erbjuder denna utflykt. Jag rekommenderar både företaget och utflykten starkt.
Jag är väldigt glad att jag valde denna utflykt, dels för utmaningens skull men också för att jag fick chansen att uppleva så mycket mer än om jag skjutsats runt till olika platser. Det genuina livet i Anderna med dom vilda djuren, naturen, boskapen och den ridande mannen.
Det här är ett minne jag kommer bära med mig resten av livet.

23 kommentarer

  1. Fantastiskt bra gjort. Kan tänka mig att det var utmanande på många sätt. Jag har ju vandrar i svenska fjällen och jag tycker nästan att det är jobbigare att gå nerför jämfört med uppför.. Skönt att det gick bra för tjejen som ramlade.

    http://hannaskrypin.se

    Gilla

    • Jag tyckte också det. Jag var orolig att gruset och småstenarna skulle börja nedför och jag med dom så jag var mer på spänn. Och det blev säkert jobbigare för benen också.
      Vilken upplevelse att vandra i fjällen. Det lockar mig verkligen.

      Gilla

  2. Så bra jobbat! Visst ska du vara stolt över dig själv. Det är ofta värre att gå nerför än uppför tycker vi även om det är flåsigare uppåt.
    Förstår verkligen att du inte hann lägga ner mobilen mellan varje foto, vilka underbara vyer!
    När jag var i Ecuador 2002 vandrade vi också i Anderna med härliga omgivningar. Nu orkar vi bara enklare vandringar så skoj att ha gjort lite mer utmanande medan vi orkade.

    Gilla

    • Din vandring i Ecuador lätt också som ett minne för livet. Jag kan tänka mig att det är ett land fullt med fantastiska vyer och upplevelser.

      Gilla

  3. Jag förstår att du var stolt efter den vandringen, för den verkade vara väldigt fysiskt krävande. Men så underbart att få se allt detta! Jag skulle så otroligt gärna vilja få uppleva detsamma, och gärna från hästryggen också. Så härligt att komma tillbaka till en god måltid också:)

    Gilla

    • Jag tror faktiskt att jag såg en utflykt där man fick uppleva Anderna från hästryggen. Jag klickade dock inte på den och läste mer då jag var så fokuserad på att uppleva Anderna till fots.

      Gilla

  4. Stor applåd till dig, såååå bra jobbat. Sedan kan både du och dina läsare tackar dagens tillverkare av mobiltelefoner att kvalitén är oerhört bra på telefonernas kamera. För inte hade du frivilligt kånkat på en systemkamera i den terrängen.
    Ett helt fantastiskt inlägg:-)

    Gilla

    • Tack så mycket! Ja det är jag verkligen tacksam över. Jag må vara en bakåtsträvare ibland när det gäller teknik men att man genom att ta med en liten mobil har bra kamera, karta, musik… ja det är verkligen smidigt.

      Gilla

  5. Vilken upplevelse du varit med om. Du ska verkligen vara stolt över dig själv som gjorde detta.
    Och det här är ett minne för livet.
    Dina bilder är så vackra med.
    Carin

    Gilla

  6. Verkligen bra gjort och dessutom 7,5km, det var ingen kort vandring precis. Och att gå utför är svårare och sliter mer på ben höfter. Tack för dina fina bilder.

    Gilla

  7. Så underbara vyer, så ljuvliga fina foton Jag förstår mycket väl att du bär den här upplevelsen med dig resten av ditt liv. Du har all anledning av att känna dig stolt för att du klarade bravaden. Att gå uppåt är en sak, att gå neråt är många gånger värre. Bravo Jossu! Tack för att jag kunde vara med i bakhasorna på dig!

    Gilla

  8. Vilken häftig upplevelse, förstår verkligen att du är stolt! Måste vara riktigt coolt med hästarna och andra djur i bergen, på så nära håll.

    Gilla

  9. Förstår att den här upplevelsen kommer vårdas i ditt hjärta för alltid ❤ Bra kämpat verkligen, och som sagt, fantastiska vyer som du har fångat så fint! Hade gärnat gjort en sån vandring ❤ Bilden med vovven och hönan son vilar tillsammans, så gullig ❤

    Gilla

  10. Herreguuuud, fattade inte att det var 7,5 km tror jag, det tycker jag är jobbigt att gå på vanlig gångbana!! Jag förstår att någons ben inte höll i nerförsbacken på hemvägen. Det ser underbart ut. Det ser ut som en saga.

    Gilla

    • Det tycker jag också. En lagom långpromenad för mig är runt 1-1,5 timme, och på betydligt mer plant underlag än detta. Så det var en rejäl utmaning men som gick bra tack vare dom många pauserna och uppmuntran av alla vackra vyer.

      Gilla

  11. Nästan ofattbart att du tagit så fina foton med mobilen? Det är så otroligt vackert!
    Klart att du ska vara stolt över denna vandring. Fy för att gå i nedförsbacke med rullande grus, det är verkligen otäckt!
    Vilken trevlig överraskning med tilltugget efteråt, förstår att det var välkommet.

    Gilla

Lämna en kommentar