Vi har sett fler ödlor än människor. Detta är verkligen inte turistigt till skillnad från vissa av dom andra platserna i Anderna jag funderade på att besöka, dit varje företag verkar ha en utflykt.
Nu har vi kommit fram till en skylt som meddelar att vi befinner oss i Valle de la Engorda, 2550 meter över havet. Notera avsaknaden av träd på bilderna. Så här högt upp växer det nämligen inte träd utan bara buskar.
Det blir en kort paus medan vi lyssnar på guiden Laura som berättar om reglerna som står uppskrivna på spanska. Att man inte ska skräpa ner känns som en självklarhet, och som tur är verkar alla följa den regeln och värna om naturen. För det är rent överallt.
Vår vandring går vidare. Vi korsar en flod genom att gå på en planka som placerats över den och sen får benmusklerna jobba lite igen när det går uppför. Efter det passar det bra med en lite längre paus där vi kan sitta ner på stenarna, äta lite och dessutom får se en gråsvart kolibri. Det är en väldigt trevlig grupp jag hamnat i. Alla känns lätta att prata med och vi håller ungefär samma promenadtakt.
Backarna ersätts så småningom med en plan gräsmatta där det bl.a växer vitklöver. Vid vattnet finns pyttesmå svarta grodor som vi stannar och tittar på innan vi klafsar vidare i det blöta gräset.
På bilden syns vulkanen San Josè. Det är en aktiv vulkan men har inte haft ett utbrott sedan 1960.
Medan molnigheten ökar och vandringen fortsätter uppstår frågan: Hur många bilder av hästar och berg kan man behöva ta? Om man ska döma av min kamerarulle är det väldigt många.
Om vandringen varit utmanande hittills är det inget emot vad som väntar. Laura frågar oss om vi kan tänka oss att korsa en flod och alla säger ja. Antagligen tror dom precis som jag att vi ska hitta en lugnare del av floden, men en sådan verkar inte finnas. Dom flesta av oss står tveksamma vid flodkanten och jag kan inte låta bli att tänka på naturprogrammen där man ser en flock gnuer stå vid floden, väl medvetna om att dom måste korsa den och att krokodilerna väntar på dom. Floden innehåller som tur är inga krokodiler men den är djup och strömmen är väldigt stark. Jag är i två gånger men vänder tillbaka. Tredje gången är det som en röst i mitt huvud som påminner mig om sisun som finns i oss finländare och som ska kunna ta mig genom sten. Min kropp får krafter och trycker sig genom strömmen och upp på andra sidan. Där står jag blöt en bra bit upp på låren och känner ett så starkt rus av glädje och stolthet att jag nog kommer minnas det resten av livet.
För den som vill avstå att korsa floden är det inga problem. På andra sidan äter vi vår medhavda smörgås för att sedan korsa floden och gå tillbaka igen. Men alla i gruppen tar sig till slut över och får njuta av vilan och utsikten.
I nästa inlägg har vi samlat nya krafter efter våran lunchpaus och vandrar tillbaka.
Jossu-Soloresenär 
Vilken fantastisk upplevelse! Vackra vyer och fräckt med flodövergången.
GillaGilla
Tycker det känns lite läskigt med vulkaner. Lyssnade på en pod där det blev ett utbrott man inte räknat med. Häftigt så klart men också läskigt
GillaGilla
Jag håller med. Det är en lite pirrande känsla att vara så nära en och veta vad den är kapabel till. Jag hade definitivt inte velat bo nära en.
GillaGilla
Så häftigt! Låter verkligen så spännande och kul!
Så bra att ni ville ha ungefär samma takt på vandringen med 🙂
GillaGilla
Vilka vyer så naturligtvis behöver man ta oräkneliga bilder på hästar och berg. Vilken tur att vi inte har analoga filmrullar med 24 eller Max 36 bilder idag…..
GillaGilla
WOW!!! Som jag skrev i föregående kommentar – hade nog troligen gjort samma val som du, även idag, fast det var då för 30-40 år sedan – hahaha:-) Suveräna bilder. Vilka minnen:-)
GillaGilla
Vilka vyer! Häftigt med floden!
GillaGilla
Vad häftigt att ni fått uppleva allt detta på vandringen! Och vilka häftiga bilder. 🙂
GillaGilla
Tack Jossu, för den här underbara bildsviten av allt detta fina du har varit med om. Tänkte spontant på hur det är med andningen på så höga höjder. Bravo att du tog fram den finska sisun. Du klarade det! Grattis. Nu ska jag vandra ett varv här inne hos dig igen. Uppåt..
GillaGilla
Vad kul att du uppskattade inlägget. Det gör mig glad.
Jag kände inte av något speciellt men när jag bokade utflykten stod det vilka utflykten inte var lämplig för, och det var bl.a dom med andningsbesvär som astma.
Om det sedan har att göra med luften och höjden eller att vandringen är ganska ansträngande vet jag inte.
GillaGillad av 1 person
Skönt att du gått från nervös vandrare till lycklig nu! ^^
Vilka bilder det ser så galet fint ut! 🙂
GillaGilla
Så vackert och vilken vandring det blev. Jag tycker inte man kan ta för många kort med hästar i bilden.
Ha en fin torsdag.
Carin
GillaGilla
Vilken härligt spännande vandring. Det är så häftigt att göra något som man egentligen inte vågar, lyckan efter är total.
Fina bilder från en fin vandring.
GillaGilla
Tack så mycket. Ja visst är det. Känslan av att ha utmanat sig själv och lyckats lever man länge på. Jag får fortfarande ett litet lyckorus när jag tänker på vandringen.
GillaGilla
Vilken underbar vandring’ Där skulle jag ha velat vara med, och jag skulle ha tagit oräkneliga bilder på hästar och berg:D Så modigt av dig att du korsade floden tillsist.
GillaGilla
Tack för att du tittade in på min sida. Har precis bytt från blogg.se till wordpress så har inte lärt mig wordpress än och har inte fått till själva hemsidan som jag vill, men kan åtminstone skriva inlägg.
Vilka härliga inlägg och vilken fantastisk vandring. Modigt att korsa floden! Kan förstå känslan efteråt. Jag är hysteriskt rädd för ormar, kan inte ens se dem på tv eller bild i tidningen, och under en av våra vandringar i Costa Rica var vi tvungna att passera under ett träd där en flera meter lång boaorm lång ihopringlad på en gren. Jag var väldigt nöjd med mig själv när jag hade klarat det.
2014 reste vi runt tio veckor i Sydamerika, det är fantastiskt att vara där. Längtar tillbaka när jag ser dina bilder. Fortsätt njut!
GillaGilla
Det är alltid komplicerat att byta portal, man får ta det steg för steg.
Jag är så imponerad av dig. Jag är också rädd för ormar och ryser bara av tanken av en lång boaorm. Att våga gå under den hade jag aldrig vågat.
Jag är tillbaka i Sverige sen en tid, men visst längtar jag tillbaka.
GillaGilla
Men vad roligt med vandring även om det måste vara mycket utmaningar<3
GillaGilla
Wow, vilken vandring! Underbara bilder med en fantastisk natur.
Ha det bra!
GillaGilla
Men vad vackert! Måste varit helt fantastiskt att uppleva, jag älskar att vandra i naturen och hade mer än gärna upplevt en sån tur som du gjorde ❤ Starkt och modigt av dig att utmana dig själv med floden också, tänk vad man växer när man gör något sånt ändå 🙂 Älskar bilderna av bergen med hästarna ❤ Tack för att man får följa med 🙂
GillaGilla
Vad kul att du uppskattade inlägget, och att min kommentar i din blogg verkar ha kommit fram. Jag tror att jag har haft problem att kommentera på vissa Nouw-bloggar nämligen. Eller rättare sagt att kommentaren inte kommer fram.
GillaGilla
Ja, Nouw har blivit ganska dåligt, lite trist😔 inte supersmidigt att byta över till en annan portal heller😄 Och ja, vilken ens isf?
GillaGilla
WordPress och Blogger är dom jag tycker verkar fungera bäst. Blogg.se har det också varit strul med har jag märkt, även om det inte är lika illa som på Nouw.
GillaGilla
Var säker på att jag kommenterat här, men ser inget.
Så otroligt läckert med alla hästar och samtidigt läskigt med floden som skulle korsas. Vilken sisu du har!
GillaGilla