28/1 En nervös vandrare

Anderna. En bergskedja jag sedan barnsben har förknippat med Peru då marsvin härstammar därifrån. En fascinerande plats som jag då inte kunde föreställa mig att jag någonsin skulle komma i närheten av.
Men Anderna ligger inte bara i Peru utan sträcker sig hela vägen längs Sydamerika, ner till Chile. ”Det måste jag ju besöka när jag ändå är i Santiago” tänkte jag när jag satt hemma och planerade min resa. Jag började bygga upp en bild av att jag vandrade där ensam och andades bergsluft. Bilden fick sig en rejäl törn när jag insåg att kollektivtrafiken inte gick hela vägen till min planerade startpunkt. Det fick bli en ny plan.
Den nya planen för att se Anderna stavades guidad tur. Och vilken beslutsångest det blev. Ville jag åka till en lagun omgiven av berg och ha picknick? Ville jag åka bil i Chile och en bit in i Argentina med flera stopp för att njuta av utsikten ? Ville jag bada i varma källor medan jag tittade ut över bergen? Jag ville allt.
Men den där drömmen om att jag vandrade hade slagit rot i min hjärna och vägrade släppa taget. Och jag kände att jag inte skulle bli nöjd om inte den drömmen blev verklighet.
Så jag läste om olika vandringsturer, valde bort sådana som klassades som svåra och som jag insåg skulle bli för utmanande för mig. Någon lätt vandring fanns inte, men skulle jag våga mig på en mediumsvår vandring? Det var ju min enda chans att göra drömmen verklig. Med nervositeten i magen tryckte jag på ”boka”.

Så därför befinner jag mig denna tidiga morgon på mitt hotellrum och packar en ryggsäck med långärmad tröja, vindtät jacka och skoskavsplåster. Och jag är såklart ett nervvrak. Fattas bara att jag hamnar med en hurtig grupp, en sådan som tycker en vandring upp till Kebnekajse inte klassas som utmaning utan en bra uppladdning inför när dom ska jogga uppför Mount Everest.
Men sen rycker jag upp mig lite. Det är min dröm, jag har betalat som alla andra och då har jag rätt att kräva lite anpassning om det behövs.
Jag går ner till hotellets lobby 10 minuter före upphämtningstiden och där sitter redan guiden Laura från företaget AndoAndes och väntar. Jag är den första att hämtas upp av gruppen på 6 personer.
Skåpbilen rullar vidare till nästa hotell och in kliver en tjej med betydligt mer energi och glädje än jag kan uppbringa 6.50 en söndagsmorgon. Hon visar sig vara från Sydafrika och vi klickar direkt. Vi sitter bredvid varandra och pratar medan resten av gruppen hämtas upp.

Utanför Santiago blir det ett stopp vid en bensinmack för toalettbesök och inhandlande av frukost innan bilen rullar vidare på en väg som löper längs den kraftfulla Maipofloden.
Vi passerar vinrankor, torra marker med kaktusar och slutligen berg medan vägen går mer och mer uppför innan den slutligen övergår till en icke-asfalterad väg.

Här uppe har Santiagos 35-gradiga hetta ersatts med 16-18 grader och sol, vilket känns som ett bra vandringsväder.
Bilen parkerar vid startpunkten för våran vandring. Platsen heter El Cabrerio och är underbar, som ett minizoo där djuren går lösa. Jag är så lycklig när jag får se grisen att jag nästan vill bli lämnad kvar med den. Jag och tjejen från Sydafrika skojar om att ifall guiden på slutet av dagen frågar vad som har varit bäst ska jag svara ”grisen”. Och än så länge känns det så.
Det blir ytterligare ett toalettbesök och utdelning av lite nödvändigheter inför vandringen. Vi får en stor vattenflaska, en banan, en snackbar och en smörgås. Den som vill får ta vandringsstavar som guiden har med sig i bilen. När alla tagit för sig ger vi oss iväg.

Guiden Laura går först, gruppen efter och slutligen chauffören Felipe som ser till att alla är med och kan vänta in den som behöver gå i ett långsammare tempo. Så ingen behöver stressa. Vår vandring börjar med att det går uppför. Lite jobbigt men alla hänger med.
Och några som verkligen hänger med är getterna. Vi hör klockor klämta, stannar upp och ser hur en flock getter börjar sin vandring nedanför oss och retsamt lätt tar sig upp och förbi oss.

I nästa inlägg går vår vandring vidare och vi bjuds på ännu fler vackra vyer. Hoppas att ni vill hänga med.

18 kommentarer

  1. Fantastiskt, vilket häftigt beslut! Jag hade velat varma källor tror jag, men jag är rädd för dem sedan jag såg Dantes Peak och tror att jag ska koka om jag har otur… XD

    Gilla

    • Dantes Peak var det länge sedan jag såg. Men jag minns fortfarande hur tanten gick genom den heta lavan för att rädda sin familj när båten inte ville ta dom i land.

      Gilla

  2. Så häftigt det är uppe i Anderna och vilken miljö!
    Självklart följer vi med dig på den fortsatta vandringen och vilken tur att du valde vandringen som utflykt!

    Gilla

  3. Och jag som hade tippat på att du gillar ”stadsvandringar” bäst;-) i din ålder hade jag troligen gjort samma val, men nuförtiden är jag bekväm av mig och hade valt en biltur i Chile och en bit in i Argentina med flera stopp för att njuta av utsikten.
    Fantastiska bilder. Utsikten är WOW!!! Och grisen är en bonus:-)
    Jag hänger gärna med del 2 av vandringen. Jag sitter ju bekvämt i min kontorsstol framför skärmen;-)

    Gilla

    • Jag gillar lite gott och blandat. Om tiden och möjligheten finns ser jag gärna en mix av storstad, natur och kanske även en mindre stad för att få en överblick av vad området/landet har att erbjuda.
      Det betydligt bekvämare alternativet lockade mig också, men jag blev trots allt nöjd med mitt val.

      Gilla

  4. Vilken häftig vandring och så himla spännande! Där skulle jag ha velat vara med och se fantastiska vyer och bekanta mig med djuren. Det är helt klart ett av mina drömresemål 😀

    Gilla

  5. Vilken tur att du gjorde denna tur upp i bergen. Så vackert med det karga landskapet och bergen som skjuter upp långt bort. Påminner mig om min vistelse i Kashmir.
    Tänk vad mycket du hann vara med om på din resa.

    Gilla

    • Jag googlade på Kashmir och visst ser jag stora likheter med bergen och smältvattnet som rinner ner längs dom och bildar floder. Det låter som en spännande erfarenhet, som säkert gett många fina minnen.

      Gilla

  6. Jamen klart att du ska vandra, det hade jag också valt. Vilken känsla – att vandra i Anderna. Rena drömmen för mig också.
    *skyndar till nästa inlägg*

    Gilla

    • Det var en dröm som slog in. Mina skor upplevde dock en mardröm med vandringen i floden, all lera i gräset och dammet från dom torra stigarna. Haha, men det var värt det.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar