Här är ett inlägg som verkligen hamnat skymundan. Men nu är det dags, över ett år senare-min sista kväll i Tokyo. Jag går runt i Shinjuku, närmar mig steg för steg mitt hotell, för att sedan komma längre bort då jag hittar en intressant sidogata.

Antalet fotgängare ökar, byggnarna stiger i höjden och dom upplysta reklamskyltarna blir fler och fler.

Slutligen bestämmer jag mig för att ta mod till mig och beställa take away, från menyer på japanska. Jag pekar på det som ser ätbart och intressant ut och hoppas på det bästa. Tillbaka på hotellet är det dags att hugga in. Nudelrätten-helt ok. Dumplings som visar sig innehålla grönsaker-riktigt, riktigt goda. Sedan det som jag nu vet är takoyaki. Jag biter försiktigt i mjölsmeten, det smakar inte så mycket. Sedan skriker jag till och tappar resten av bollen. Det sticker ut en bit bläckfisktentakel med sugkoppar ur bollen. Alla har en gräns för vad dom stoppar i munnen, och sugkoppar äcklar mig av någon anledning. Tur att jag inte valde att äta det på restaurang.