I dagens inlägg från min Peruresa i september befinner jag och min guide oss utanför Cusco, och vi har lite problem med att komma fram.

Men nu så! Vi kommer till en parkering och efter en tids köande hoppar vi upp bakom varsin förare på motorcykel och susar upp mot vårat mål. Den som inte vill åka motorcykel kan rida häst, åka fyrhjuling eller promenera. Höjden är på närmare 5000 meter över havet och tittar man på Youtube kan man tro att syrgas är en nödvändighet för att överleva här uppe, för var och varannan poserar med syrgasmask.
Sanningen är: Ja, min guide har med sig syrgas för säkerhets skull. Men han har bara varit med om att en person har behövt använda det, och jag ser ingen under hela dagen med syrgasmask.
Höjden är dock inte nådig. Jag ser flera flåsa när dom tar sig uppför backarna, så en promenad upp hade nog blivit för mycket för mig. Men bli inte avskräckta. Jag hade några dagar i Cusco och Puno bakom mig och var därmed van vid ganska höga höjder, och mådde fint.

Och detta vill man väl inte missa? Har ni sett så vackert!? Notera den stora handen som man får ställa sig på, mot betalning.

Och här har vi den- Vinicunca, även kallad Rainbow Mountain på grund av sina färger. Färgerna har uppkommit på grund av olika mineraler som samlades i lager på havsbottnen för ungefär 63-75 miljoner år sedan. När Nazcaplattan krockade och gled in under den sydamerikanska kontinentalplattan pressades marken upp och bildade Anderna, vilket detta berg alltså är en del av.
Med tiden nöttes de översta lagren bort och dom färgglada ränderna kom fram.
Plattorna fortsätter att röra sig vilket gör att Andernas berg växer med cirka en centimeter om året.
Men det skapar inte bara vackra ting utan ligger även bakom jordbävningar likt den som drabbade västra Colombia i augusti.

Som om inte bergen vore nog syns dessa majestätiska fåglar. Efter hjälp av Google skulle jag tro att det är unga bergkarakaror, som vid vuxen ålder skiftar till svartvit fjäderdräkt.

Vandringen i förra inlägget var ganska fri från turister, detsamma går verkligen inte att säga om Rainbow Mountain. Bakom mig kan man gå upp ytterligare en bit, och där är det ännu trängre.
Men vem kan klandra folk för att dom vill komma och se detta?

Min guide köper alpackakött och jag får smaka. Jag blir mer förtjust i såsen än i själva köttet, så det kanske var bra att jag inte beställde en alpackaburgare i Cusco, vilket jag funderade på att göra.

Vi åker tillbaka mot Cusco och nu visar sig fördelen med att ha bokat en privat tur. För inte kan man väl bara köra förbi allt detta? Min guide väntar tålmodigt medan jag hoppar ut och fotograferar. Vi är nog sist in till lunchbuffèn som ingår i utflykten, men maten räcker till och smakar riktigt bra, speciellt cevichen.
Sedan sätts min guides tålamod på prov ytterligare en gång, när han ska försöka ta sig igenom Cuscos trafik inkl. parad till mitt hotell. Till slut tycker jag så synd om honom att jag väljer att kliva ur och promenera dom 5 minuterna till mitt hotell. Han förtjänade att få komma hem efter en lång arbetsdag, och jag tror min promenad gick fortare än om vi hade kört.