Hotellupplevelsen i Cusco, ja vad ska jag säga… Annorlunda.
San Francisco Plaza Hotel har helt klart sina fördelar. Läget, restaurangen med god mat och speciella men delvis vackra inredning.

Men så har vi mitt rum, där det enda fönstret vetter ut mot restaurangen. Vem vill dra undan gardinerna så att gästerna kan se rakt in i rummet medan dom äter? I rummet finns en garderob men sängen till höger i står så nära en del som skjuter ut från väggen att jag måste klättra över sängen för att komma åt garderoben, eller knuffa sängen åt sidan.
Mellan mitt och grannens badrum har dom valt att sätta en glasruta. Man ser inte in till varandra förstås men jag känner mig inte särskilt bekväm med ett lyhört badrum och att se ljuset genom rutan när grannen är inne i sitt badrum.
Slutligen, är ett hotell lyhört så passar det sig inte att sätta igång musik klockan halv sex på morgonen i restaurangen.

Tyvärr verkar det inte vara bättre på andra hotell. Jag fick höra om allt ifrån högljudd musik under natten, iskalla rum och dusch med antingen iskallt eller kokhett vatten. Och i varendra hotell jag tittade på och läste recensioner om hade fått samma kritik- lyhört så det knappt gick att sova. Men Peru charmade så att jag(tack vare öronproppar) tyckte att det var värt det.

Men som ni förstår spenderade jag inte särskilt mycket tid på rummet- så ut i Cusco och upp en våning där jag äter lunch. Det är något jag gillar med Cusco. Dessa balkonger man kan sitta på och blicka ner på gatulivet. Som om trafiken inte är intensiv och långsam nog som den är dyker plötsligt en liten parad upp nedanför mig och så ytterligare några till. Sedan är det som hela Cusco fylls av ljudet av trummor och trumpeter. Jag ser en lång parad komma bakom mig och gå mot Plaza Armas.

Bra timing då jag ätit upp. Jag betalar och går ner mot paraden. Det är tydligen Jungru Marie Födelse firas, och det katolska blandas med traditioner från Anderna. En av dom är dansen Qhapaq Qulla som har sitt ursprung från kolonialtiden och ska skildra de historiska handelsresande och lamavaktare som färdades mellan höglandet och Paucartambo för att byta varor.
En person leder ett lamadjur. Dansarna bär en vit mask kallad waqollo samt en liten vikunja eller lama på ryggen. Jag läser på nätet att djuren samlas in efter att ha dött av naturliga orsaker, men det verkar inte gälla alla med tanke på vad jag fick se. Och som om det inte vore nog hänger fler döda i fram på dom. Jag har beskärt bilderna så gott jag kunnat. Att vara ärlig och visa verkligheten är väl bra. Men jag tycker inte att det tillför något att visa stackars döda djurs ansikte.

Resten av paraden är ren glädje, eller ok, en gnutta ånger kan anas hos dom som sa ”Si” till att klä på sig djurdräkt. För trots molnen på bilden kikar solen fram, och den är inte barmhärtig. När jag läser 25 grader i min hemstad räknar jag med att det lika gärna kan vara så kall vind att det känns som 15-20.
När jag läser 15 grader i Cusco är det temperaturen utan sol. När solen kommer fram är det som en ugnslucka öppnats och temperaturen känns som minst 25.

Mina favoriter blir dom här killarna med sin energiska dans. När dessutom den unga killen utklädd till marsvin deltar är ju showen perfekt. Han hoppar. snurrar och sparkar- tills dräktens huvud tippar fram och han är nära att tappa det.

Apropå marsvin. Gissa om jag tittade längtansfullt på den här påsen. Cuy är Perus ord för marsvin. Det fanns även en liknande med en mediterande lama, och texten under var förstås Dalai Lama.