Från Lower Kolsai Lake rullar vi genom det kuperade landskapet tills vi når byn Saty. Här hoppar vi in i den här bussen, troligtvis är den från början av 90-talet. I den sitter den andra gruppen som rest med samma företag som vi. Vi fyller bussen som börjar kämpa sig uppför en skumpig väg. Det här är inget för den med ryggproblem.
Från parkeringen väntar en vandring på cirka en halvtimme upp till den här skönheten. Kaindy Lake. Sjön bildades 1911 efter att en jordbävning orsakade ett jordskred som fick den tidigare torra dalen att fyllas med vatten.
Att vattentemperaturen är så pass kall, högst 6 grader även under sommaren, har gjort att trädstammarna har bevarats även om dom förlorat både grenar och bark. Arten heter Picea Schrenkiana och det är den sortens träd som ni kan se i bakgrunden på bilderna.
Vi börjar promenera neråt till parkeringen igen. Efter en bit delar vi upp oss då en del vill fortsätta till fots och en del vill ta en ridtur tillbaka. Jag har sett hästarna längs vägen, än en gång bundna utan vatten och skugga. Flera av dom var så rastlösa så att dom stod och ”nickade” med sina huvuden. Ett par killar från Australien som jag pratat med bestämmer sig för att rida. För en av dom är det första gången och eftersom jag nämnt att jag ridit tidigare frågar han mig om tips. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag sett nybörjare dra hästen i munnen när dom känt att dom hamnat i obalans så jag ber honom hålla sig i sadeln.
Guiden till den andra gruppen följer med dom som vill rida. Och guiden till min grupp följer oss som vill fortsätta promenera ner. Vi återsamlas på parkeringen och killen berättar att ridturen gått bra, och att han hållit sig i sadeln som jag sa.
Tillbaka i byn Saty kliver vi av bussen och går en kort promenad till en familj där vi ska äta vår lunch. Plötsligt pekar min guide upp mot himlen. Över oss svävar en örn majestätiskt. Jag kan inte låta bli att tänka på hans artfränder som antagligen fortfarande sitter fastkedjade med en huva vid Kolsai Lake.
Till lunch blir det risrätten plov vilket är välbehövligt och jättegott.
Efter lunchen rullar vi vidare med våran minibuss. Jag tror vi körde runt 1,5 timme innan vi var framme vid Black Canyon. Och jag är förbluffad över hur landskapet förändrats under den relativt korta tiden. Det är som en annan värld.
Black Canyon är en del av Charyn Canyon, en kanjon som är runt 154 km lång. Floden som rinner där nere heter just Charyn.
Vi rullar vidare mot nästa del av Charyn Canyon.
Framme vid Moon Canyon. Även här blickar vi ner över floden.
Det blir ganska korta stopp vid utsiktsplatserna vid Black- och Moon Canyon, utan att vi känner oss stressade av guiden. Klockan börjar redan närma sig fem på eftermiddagen, och vi har en plats kvar att besöka innan solen går ner.
Så vi rullar vidare.
Jossu-Soloresenär 
Så intressant att trädstammarna fortfarande står kvar och det ser verkligen speciellt ut. Vilken fin och annorlunda natur att uppleva! Det måste ha varit en fantastisk resa tänker jag.
GillaGilla
Ja Kazakstan är fantastiskt. Trots att jag bara var i en liten del av landet så fanns det så mycket att se. Stäpper, hällristningar från bronsåldern och så dessa kontraster.
GillaGilla
Hej Jossu!
Så otroligt läckert med dom där trädstammarna som växer i sjön! Häftigt 🙂
Ja, det är verkligen ett dramatiskt och föränderligt landskap där, förstår att du njöt av sceneriet 🙂
GillaGilla
Jag har aldrig haft en önskan om att besöka Kazakstan (eller en del andra platser du rest till), men jag förstår att jag behöver öppna mitt sinne! Vilka vyer! Vilka annorlunda platser… Jättekul att få se och läsa om. Den där sjön t ex, har aldrig sett något liknande – stammar som stått så länge utan att ha förmultnat?!
GillaGilla
Jag hade inte heller en önskan att åka dit innan, då jag inte visste någonting om landet var det svårt att längta dit. Men det är charmen med dessa mer okända länder tycker jag, när nyfikenheten väcks och jag börjar kika på vad landet har att erbjuda- blir förbluffad och börjar längta. Och ofta kommer jag hem och funderar varför jag inte hört mer om platsen, och tycker att fler borde åka dit.
Dom stammarna får mig att tänka på humlor. Dom ska inte kunna flyga, och vem kunde tro att stammarna skulle kunna stå kvar? Men det bryr dom sig inte om. Humlorna flyger, stammarna står stadigt även om levnadsvillkoren och utseendet förändrats. Inspirerande.
GillaGilla
Att fota genom ett bussfönster levde jag med i en vecka. Inte det lättaste. Vilken underbar sjö och vilket underbart naturfenomen. Att rida på häst hade jag avstått alla dagar i veckan.
GillaGilla
Nej det är verkligen inte lätt. Man måste nästan bita sig i tungan för att inte skrika åt chauffören att stanna så att man kan fota och beundra vyerna i lugn och ro. Men då hade det blivit långa bussresor för oss.
Jag rider gärna på hästar. Men inte när dom behandlas på det viset. Då känns det bättre för samvetet att promenera.
GillaGillad av 1 person
Vilja vyer och den här Kaindy Lake är ju helt otrolig med sitt turkosa vatten och de kala trädstammarna. De här ”långtbortistanländerna” som jag brukar kalla dem lockar verkligen men nu ligger det mesta fokus på husbilsresor och det går tyvärr inte att vara på två ställen samtidigt…
GillaGilla
Det hade inte varit dumt att kunna vara på flera ställen samtidigt med tanke på hur många länder det är som jag vill besöka, helst nu på direkten. Men man måste ju anpassa sig efter ekonomin också. Så det blir att ha tålamod och drömma sig dit.
GillaGilla
Verkligen häftiga och föränderliga landskap – trädstammarna i sjön var nog min favorit. Den bussen påminde för övrigt om skolbussen i The Simpsons, haha.
GillaGilla
Haha det har du rätt i. Tur att vi inte hade Otto bakom ratten, tror det var så den påtända busschauffören i Simpsons hette.
GillaGilla
Så otroligt fint landskap. Gillar att trästammarna står kvar i det turkosa fina (men kalla) vattnet. Vad bra du kunde ge tips att han skulle hålla sig i sadeln och att det hade funkat för honom.
GillaGilla
Verkligen annorlunda med dessa trädstammar.
Häftig buss också.
Ha det fint!
GillaGilla
Go’kväll Jossu! Vilka otroliga kontraster! Kaindy Lake med de märkliga trädstammarna är verkligen en häftig syn! Och sedan byter landskapet karaktär igen… Black Canyon och Moon Canyon ser ju också helt fantastiska ut. Kazakstan verkar verkligen vara ett land fullt av överraskningar!
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Så gick det med de ”små grupperna” – alla stuvades in i en skumpig retrobuss! Men vad hände med sevärdheten som ni missade på utvägen, blev det inget alls av den?
Det här inlägget får mig att tänka på westernfilmer, de kunde mycket väl ha spelats in i dessa landskap. Bergen ser ut att vara klädda med sammet.
Kram och tack igen för alla upplevelser du delar med dig av!
GillaGilla
Mig störde det inte då det hade känts onödigt att åka två stora bussar efter varandra med tio personer i varje.
Sedan blev det egentid så då kvittade egentligen gruppstorleken. Och lagom till lunch var vi uppdelade igen, och fortsatte vara så resten av dagen.
Den sevärdheten togs i slutet av dagen istället. Moon Canyon och Black Canyon är en del av den. I nästa inlägg kommer ytterligare en del.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Säger som jag skrev förra gången, trädstammarna i vattnet är sååå oroligt coola. Ser nästan overkligt ut. men sååå sååå fint. Landskapet ser ut som i sydvästra USA, alltså verkligen–Arizona, New Mexico, delar av Utah. Så roligt att du upptäcker denna del av världen. Jag är så nyfiken på de också.
Just nu är en kompis dotter ute på en gruppresa per häst i Kyrgistan. I tio dagar ska de rida och bo i olika yurtar utefter vägen. Landskapet hon visar på Insta är så likt dina bilder också.
GillaGilla
Jag tänkte också på Arizona och Utah när jag gick där. Jag hoppas komma dit också då det här landskapet är beroendeframkallande.
Men Annika-vilken resa hon är ute på! Just det där nomadlivet som folket i området brukade leva. Jag kan tänka mig att hon ridit genom många stäpper som ser nästan oändliga ut, likt dom i Kazakstan.
GillaGilla
Jag säger samma…vad häftigt att stammarna står kvar…häftiga bilder av dom.
GillaGilla
Vilken vacker färg det är på sjöns vatten, och en väldigt speciell syn att se trädstammar sticka upp ur vattnet. Den ser badvänlig ut trots sitt kalla vatten. Jag skulle nog ha farit illa av att se hästarna stå bundna utan vatten. Var det samma hästar som turisterna fick rida på? I övrigt ser det ut att ha varit en väldigt fin tur med lilla bussen till vackra vyer:)
GillaGilla
Den varma dagen hade det suttit fint med ett dopp där.
Ja tyvärr var det samma hästar. Så jag är nöjd över mitt beslut att promenera istället för att rida.
GillaGilla