Tillbaka till min resa i Kazakstan tidigare i sommar, och det är dags att ge sig ut på en lång utflykt. Företaget jag har bokat med heter Kazakhstan Very Nice och redan innan avfärd känner jag mig trygg med dom. Kommunikationen är väldigt bra. Kvällen innan får jag meddelanden med upphämtningstid, vad som är bra att ha med sig och förfrågan om vilket lunchalternativ jag vill ha, med kött, kyckling eller vegetariskt. Strax innan upphämtningstiden får jag ytterligare ett meddelande från min guide om att dom är på väg mot mitt hotell.
Klockan är strax över fem på morgonen, och efter att resten av gruppen hämtats upp från sina hotell väntar över tre timmars körning, såklart med stopp längs vägen för att vi ska kunna handla och besöka toaletten.
Körningen visar sig bli ännu längre eftersom den sevärdhet vi skulle ha besökt först, Charyn som ligger närmast Almaty, har stängt denna förmiddagen.
Så för att vi ska få uppleva allt som utlovas i utflykten ändrar företaget ordning på programmet.

När vi gör vårt första stopp för att sträcka på benen och handla det vi behöver ser jag en till minibuss med företagets logga rulla in på parkeringen. Så företagets utflykt verkar vara populär. ”Tur i liten grupp” stod det när jag bokade och i min grupp är det jag och nio deltagare, varav tre av dom är soloresenärer.

Efter den långa körningen rullar vi äntligen in i Kolsai Lakes National Park. Där finns tre sjöar med namnet Kolsai, Upper, Middle och Lower. Dom har skapats genom att jordskred blockerade floden med samma namn.
Av dom är det Lower Kolsai Lake vi ska besöka då dom andra är betydligt mer svårtillgängliga. För att komma till Middle Kolsai Lake krävs en 8 kilometers vandring från Lower Kolsai Lake. Och därifrån ytterligare 4 kilometers vandring för att nå Upper Kolsai Lake.

Vi stannar på parkeringen och jag är redo att bege mig mot det vackra. Men omkring mig finns sådant som inte är så vackert.
Hästar står bundna i stekande sol utan vare sig skugga eller vatten i väntan på att besökare ska betala för en ridtur. En bit ifrån dom står två män och pratar. Den ena med en piska i handen.
Och så örnarna som man kan fotas med. Som antagligen är tänkt att kopplas till örnjakten som nomaderna ägnade sig åt förr, och vissa gör än idag. Jag passerar tre örnar när jag går till och från sjön. Inte en enda gång ser jag dom utan huva. Jag kan inte låta bli att med fasa tänka: Sitter dom så hela dagarna, bundna och förblindade?

Men nu ska vi uppleva sjön på ett djurvänligt vis under en och en halv timme som guiden låter oss spendera på egen hand. Via en väg med en trappa längs sidan tar man sig ner till sjön. Längs vägen finns toaletter och matställen. Jag köper några samosa och sätter mig ner för att äta och dricka av vattnet jag tagit med mig från mini-bussen och som bjuds på under turen.

När jag närmar mig vattnet ser jag hur klart det är. Härifrån fortsätter jag på en väg som går längs sjöns vänstra sida.

Sjön skiftar i olika nyanser.

Vid vägens slut finns möjlighet att skjuta pilbåge eller ge sig ut på sjön i trampbåt. Eller bara studera utsikten över sjön och Kazakstans flaggor där örnen svävar under solen. Trappor leder upp till en restaurang för den som vill äta något och ha utsikt över sjön.

Jag beger mig tillbaka i god tid. För vägen upp är inte att leka med i värmen.

I nästa inlägg åker vi mot en annan kristallklar sjö. Men den är annorlunda i jämförelse med denna, och alla andra sjöar jag sett.