Tillbaka till min resa i Kina i slutet av april där jag är i valet och i kvalet. Frågan är: Xingping eller Jiuxian?
Båda har traditionella hus. Xingping har vackrare utsikt över bergen längs floden men är också betydligt mer turistigt. Det är en sådan plats som alla ”ska” besöka när dom är i Yangshuo eller Guilin.
Bergsutsikten kommer jag få uppleva ändå, jag väljer det mindre turistiga.

Så välkomna till Jiuxuan!

Här råder lugn och ro. Ingen trängsel. Inte en souvenirförsäljare i sikte.
Bara några hotell, restauranger och cafèer som jag passerar medan jag hör en av korna som går och betar strax utanför byn råma. Lugnet gör att det enklare att känna historiens vingslag och känna att jag kastas tillbaka i tiden.
Byn byggdes ursprungligen år 621 men dom flesta byggnaderna är 200-350 år gamla, från Qing-dynastin.

Jag går under valven och möter innergårdar fulla med charmiga detaljer.

Den här innergården tillhör ett hus som byggdes för 150 år sedan. Då var Jiuxian Yangshuo-områdets administrativa center och det här huset beboddes av dom styrande.

Notera portarna. På dom sitter porträtt av Qin Shubao och Yuchi Gong som var generaler under tidig Tang-dynasti, runt 600-talet. Dom ses som en slags dörrgudar som skyddar hemmet från onda andar.
Längs portens lister har det fästs banderoller med böner som ska skydda hemmet.

Två klaner har varit extra betydelsefulla för byn under åren genom sina lärda personer och generaler, Mao och Li. Mao-klanen tillhör byns ursprungliga invånare.
Båda klanerna har var sitt nästan tempelliknande rum för att minnas förfäderna, och i Mao-klanens ”tempel” hänger en bild på Mao Zedong även om han inte verkar ha någon koppling till byn, åtminstone inte vad jag kunnat läsa mig till.

Med denna lilla söta hund som tittar ut på oss förbipasserande säger vi farväl till Jiuxuan.