Bilen stannar utanför den byggnad som är Tanbaly-hällristningarnas besökscenter. Här ska jag få kort information om detta Unesco-världsarv.

Hällristningarna upptäcktes år 1957. Det finns över 5000 av dom varav dom flesta är från bronsåldern. Dom äldsta är från 1300-talet f.Kr medan dom nyaste är från 1900-talet.

På museet finns information om områdets djurliv, blommor samt om hällristningarna förstås. Här ser ni ett foto från museet föreställande en religiös ledare som ofta avbildades med krok. Det annorlunda ansiktet, bulorna på kroppen och svansen har tolkats som att ledaren brukade iklä sig päls.

Cirka 3000 av hällristningarna är uppdelade på fem platser, varav fyra av dom ligger nära varandra och relativt nära platsen där vi parkerar. Tyvärr är en av dom avstängd så vi kommer inte nära nog att kunna iaktta den ordentligt. Det görs ibland för att arbeta med bevarandet av hällristningarna, och då brukar bara en av grupperna stängas av åt gången. Så tre platser är öppna och redo för mina nyfikna ögon.

Solen gassar och ingen skugga i sikte när jag och guiden lämnar parkeringen.

När vi väl når fram kryllar det av hällristningar. Klipporna är på olika höjder så för att kunna studera hällristningarna på närmare håll krävs promenad upp- och nedför stigarna.

Vissa är självklara motiv. Men vad föreställer det bredvid kamelen?

Vissa är mindre tydliga men med hjälp av guidens förklaring förstår jag vad jag ska leta efter, och då ser jag motivet. Här har det ristats in e jakt där tre hundar går till attack.

På det översta motivet sträcker en människa ut sin hand och klappar hästen. Ett bevis på att hästar tämjdes under bronsåldern. Forskare tror att hästar började tämjas i Kazakstan för 5500 år sedan.

En kalv i sin mammas mage.

Vid lite nyare motiv ändras stilen.

Och den nya stammen kan få för sig att göra ändringar på dom tidigare hällristningarna för att sätta sin prägel på dom. Tidigare tror man att djuret var en oxe, därav hornen. Till vänster om den står en jägare med pilbåge och siktar. Den nya stammen gav djuret mer hästlika drag. Ansiktet ändrades, öron lades till och benen gjordes längre. Slutligen fick den en ryttare.

Längs stigarna dyker det upp bänkar med tak över som ger skydd från solen. Där tar vi en paus medan jag äter mina samosa och dricker vatten. Med ny energi beger vi oss mot det som var en helig plats under bronsåldern och går uppför längs stigen. Nedanför har man funnit skelett från olika sorters djur, vilket tyder på att man offrade dessa till sin solgud.

Längs klippan till vänster på bilden finns en del av hällristningarna jag fotat tidigare. Så det är inga långa avstånd emellan men det tar på krafterna att ta sig uppför dom, speciellt i värmen. Det finns inga caféer på platsen så det gäller att ha med sig ordentligt med vatten.

Två motiv av solguden. En människokropp med solhuvud. På den översta motivet har den tagit emot dom offrade djuren. Under den dansar människorna en rituell dans.

Nere vid klippan syns nyare hällristningar, från 1700-talet. Ringen med korset var en symbol för stammen.

En bit ifrån den heliga platsen har man funnit gravar. Då dom är så få till antalet antar man att endast religiösa ledare och stammarnas överhuvuden förärades en begravning där. Med sig i graven fick dom föremål som skulle följa med till efterlivet.

Vi går tillbaka till bilen. Turen är avslutad och det är dags att åka tillbaka till Almaty. Jag är mer än nöjd med att fått se både stäpper med lösgående hästar och en sådan historisk plats, som förvånande nog få turister verkar hitta till. Två små grupper såg vi, och det sa min guide var ovanligt mycket.