Bilen stannar utanför den byggnad som är Tanbaly-hällristningarnas besökscenter. Här ska jag få kort information om detta Unesco-världsarv.
Hällristningarna upptäcktes år 1957. Det finns över 5000 av dom varav dom flesta är från bronsåldern. Dom äldsta är från 1300-talet f.Kr medan dom nyaste är från 1900-talet.
På museet finns information om områdets djurliv, blommor samt om hällristningarna förstås. Här ser ni ett foto från museet föreställande en religiös ledare som ofta avbildades med krok. Det annorlunda ansiktet, bulorna på kroppen och svansen har tolkats som att ledaren brukade iklä sig päls.
Cirka 3000 av hällristningarna är uppdelade på fem platser, varav fyra av dom ligger nära varandra och relativt nära platsen där vi parkerar. Tyvärr är en av dom avstängd så vi kommer inte nära nog att kunna iaktta den ordentligt. Det görs ibland för att arbeta med bevarandet av hällristningarna, och då brukar bara en av grupperna stängas av åt gången. Så tre platser är öppna och redo för mina nyfikna ögon.
Solen gassar och ingen skugga i sikte när jag och guiden lämnar parkeringen.
När vi väl når fram kryllar det av hällristningar. Klipporna är på olika höjder så för att kunna studera hällristningarna på närmare håll krävs promenad upp- och nedför stigarna.
Vissa är självklara motiv. Men vad föreställer det bredvid kamelen?
Vissa är mindre tydliga men med hjälp av guidens förklaring förstår jag vad jag ska leta efter, och då ser jag motivet. Här har det ristats in e jakt där tre hundar går till attack.
På det översta motivet sträcker en människa ut sin hand och klappar hästen. Ett bevis på att hästar tämjdes under bronsåldern. Forskare tror att hästar började tämjas i Kazakstan för 5500 år sedan.
En kalv i sin mammas mage.
Vid lite nyare motiv ändras stilen.
Och den nya stammen kan få för sig att göra ändringar på dom tidigare hällristningarna för att sätta sin prägel på dom. Tidigare tror man att djuret var en oxe, därav hornen. Till vänster om den står en jägare med pilbåge och siktar. Den nya stammen gav djuret mer hästlika drag. Ansiktet ändrades, öron lades till och benen gjordes längre. Slutligen fick den en ryttare.
Längs stigarna dyker det upp bänkar med tak över som ger skydd från solen. Där tar vi en paus medan jag äter mina samosa och dricker vatten. Med ny energi beger vi oss mot det som var en helig plats under bronsåldern och går uppför längs stigen. Nedanför har man funnit skelett från olika sorters djur, vilket tyder på att man offrade dessa till sin solgud.
Längs klippan till vänster på bilden finns en del av hällristningarna jag fotat tidigare. Så det är inga långa avstånd emellan men det tar på krafterna att ta sig uppför dom, speciellt i värmen. Det finns inga caféer på platsen så det gäller att ha med sig ordentligt med vatten.
Två motiv av solguden. En människokropp med solhuvud. På den översta motivet har den tagit emot dom offrade djuren. Under den dansar människorna en rituell dans.
Nere vid klippan syns nyare hällristningar, från 1700-talet. Ringen med korset var en symbol för stammen.
En bit ifrån den heliga platsen har man funnit gravar. Då dom är så få till antalet antar man att endast religiösa ledare och stammarnas överhuvuden förärades en begravning där. Med sig i graven fick dom föremål som skulle följa med till efterlivet.
Vi går tillbaka till bilen. Turen är avslutad och det är dags att åka tillbaka till Almaty. Jag är mer än nöjd med att fått se både stäpper med lösgående hästar och en sådan historisk plats, som förvånande nog få turister verkar hitta till. Två små grupper såg vi, och det sa min guide var ovanligt mycket.
Jossu-Soloresenär 
Visst är hällristningar fascinerande och så lika/olika de är på olika ställen i världen. Vi besökte hällristningar när vi var i Namibia och där föreställde de bl a giraffer!
GillaGilla
Fantastiskt att det finns så många hällristningar med så stort tidsspann på en och samma plats, om än lite utspridda. Det är så fascinerande att se dessa efterlämningar efter tidigare folk som levde på platsen. Det här att senare stammar ändrade och satte sin prägel på äldre ristningar var intressant. Jag trodde att det bara gjordes nya vartefter någon ville skapa en hällristning. Konstigt att en så intressant plats har så få besökare. Men samtidigt kanske bra så att den inte förstörs.
GillaGilla
Jag tror inte det är Instagramvänligt nog. Dom där som verkar se platser som rekvisita där dom ska posera för sin Instagram väljer andra platser, och därmed hamnar hällristningarna skymundan och betydligt färre företag anordnar utflykter hit. Dom få turister jag såg under dagen var inte där för att posera utan för att se platsen och lära sig.
GillaGilla
Hej Jossu! Spännande med olika hällristningar från olika epoker. Det är så fascinerande hur berghällarna bär på så mycket historia. Här där jag bor har vi många hällristningar. Ja, Norrköping är den stad i världen som har flest hällristningar inom sin stadsgräns. Här finns också ett av landets största och förnämsta hällristningsområden. På en mindre yta finns över 7000 ristningar fördelade på olika platser. Den mest betydande är Himmelstalund som med sina över 1700 ristningar är en av Skandinaviens största koncentrerade hällristningsplatser. Dit går jag alltid med mina elever! De flesta hällristningarna i Norrköping gjordes under bronsåldern, det vill säga mellan cirka 1800 och 500 f.Kr.
Vackra bilder och en härlig känsla i ditt inlägg! Tack för det!!
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Men vad intressant Anna! Vilken tur att det bevarats så att du, dina elever och andra kan få ta del av det. Vilket guldkorn du har i närheten av dig.
Tack för att du delade med dig, och ha en underbar helg!
Kram! Johanna
GillaGilla
Hällristningar är intressant och ibland får man kanske ha lite fantasi och försöka se vad det föreställer. Har inte hört att man kompletterat som de bland annat gjort med ryttaren.
GillaGilla
Inte vanligt i Sverige att hällristningar gjorts så sent som på 1900-talet. Annars är just mina hemtrakter omgärdade med hällristningar och andra fynd från järnåldern och vikingatiden. Inte så gamla som här, men ack så intressanta.
GillaGilla
Så liten man är på jorden den korta tid man är här. Nog är det svårt att riktigt förstå? Otroliga hällristningar, fantastiska motiv. Gillar solen extra mycket! Jag tänker tillbaka på förra sommarens alla besök i grottor med målningar, hur lika och samtidigt olika dessa bilder är. Människan behov av att skapa, att måla, rista, göra bilder. Fattar ni det, alla dumma maktgubbar? Konst är viktigare än så mycket annat – det är sen gammalt! 😉
Att dessutom få tipset om Norrköping – jag hade ingen aaaning! Himmelstalund måste utforskas!
GillaGilla
Jag gillar också solguden. Så självklart att be till egentligen. Solens påverkan på livet både då och nu, och hur den blickar ner över oss. Fast djuroffren kunde dom ju avstått ifrån.
Det är så intressant att jämföra hällristningar och målningar, som du säger-så lika men samtidigt olika.
Eller hur? Kommentarer kan verkligen vara en källa till kunskap och tips. Fantastiskt av Anna!
GillaGillad av 1 person
Jo, jag funderade ju också på en grej. Vet du om klipporna var så där trasiga när de ristades? Är det inte konstigt att man ristat på en sten/berg med så stora sprickor?
GillaGilla
Jag kan tänka mig att det är en effekt av jordbävningar genom åren.
GillaGillad av 1 person