Att besöka Nepal utan att se berg var otänkbart. Men vad skulle jag välja? En kort flygning för att bland annat se toppen av Mount Everest? Jag tittade på Youtube och fick inte den där wow-faktorn. Helikopterturer som landade nära bergen var för dyrt. På utsiktsplatserna var bergen för långt bort. Och flera dagars vandring var inte att tänka på.
Så hejdå tanken på Mount Everest och hej till tanken på Mustang, en region som delas in i Lower och Upper. Under två dagar ska jag besöka Lower Mustang. Från Pokhara tar min förare oss först en bit västerut. Redan nu kan jag se Annapurnas bergsmassiv på avstånd. Även det en del av Himalaya med 14 bergstoppar på över 7000 meter över havet.

”You’re lucky” säger min förare och syftar på det soliga vädret och klara sikten. Men jag känner mig inte lucky, jag känner mig livrädd. För vi har stannat vid Baglung Suspension Bridge. Och den ska jag korsa.

Alltså det här är det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. Man ser mellan brädorna ner till marken. Dom gungar så man har inget stabilt att stå på. Och på ett ställe ser jag hur den lutar. Alla dom egenskaper man vill att underlag ska ha när man befinner sig 130 meter upp i luften saknas. Men jag hade ju i alla fall tur med vädret så att jag kan få en fin bild på utsikten innan jag vänder tillbaka. Aldrig att jag fortsätter över hela bron och tillbaka.

Om jag inte är tacksam över livet efter bron så blir jag det längs vägen. Titta på mannen på bilden som kånkar på bladen. Dessutom ser jag vad naturen ställt till med. Hus som håller på att återuppbyggas. Träd som ser ut att ha dragits ner från bergen tillsammans med alla stenar i varierande storlek som ligger på sidan av vägen. Det finns en video på ett jordskred som skedde i området för någon månad sedan, gulp. Vad tryggt och bra vi har det i Sverige.

Vi är som tur är många som vågar att åka. Bussar, bilar och motorcyklar samsas om vägen som på många ställen är oasfalterad, guppig och ibland bara har plats för ett fordons bredd. Men så imponerad jag är av förarna! Dom löser det galant.
Varför skriver jag att det är tur att många vågar åka? Jo för att pengarna behövs, som ni förstår av problemen som i huvudsak kommer under regnsäsongen. Dessutom: Nu är det dags för muntrare text och bilder. Ni kommer nog förstå varför det är tur att många får uppleva detta. Och om någon känner sig orolig för mig-jag är tillbaka i Pokhara.

Vattenfall till höger. Berg till vänster. En makalös utsikt.


Rupse Vattenfall. Ingen riktig jak, vilket jag trodde först.




Det har varit en lång biltur. Solen börjar gå ner och jag sitter i valet och kvalet. Mitt boende ingår, det finns ett rum bokat åt mig i byn Marpha om jag orkar en bit till. Annars går det att avboka och boka om till boendet vi står vid nu och som har lediga rum. Jag som kund får välja. Min kropp vill kliva ur, äta och sova. Men hjärtat säger Marpha, så vi åker vidare. Tack hjärtat!
Det må vara turistigt med souvenirshops överallt. Men Marpha är oemotståndligt.



En hund slappnar av på ett jakskinn.


Jag checkas in på Marpha Palace. Personalen berättar att jag kan duscha för att det finns varmvatten. Jag avstår från att nämna att det normalt inte är något man är stolt över. Men when in Mustang… Helt ok rum men stundtals för kallt. Tur att jag är soloresenär och fått ett trebäddsrum. Jag hoppar ner i den största sängen som inte är med på bilden och tar ett extra täcke från den vänstra sängen. Sedan somnar jag gott.

Men allt är förlåtet när jag går in i restaurangen innan läggdags. Personalen är underbar. Och så rekommenderas jag deras specialitet, hamburgare av jak-kött. Gode gud! Vad är det för geni som står i deras kök? Köttet är så gott och mört så ni anar inte. Det kan vara det godaste jag ätit i mitt liv.

Vad är det då för drycker? Jo Marpha tillsammans med andra byar här i regionen är kända för sina äpplen. Därav jakten på äppeldryck jag nämnde i förra inlägget. Så, äppeljuice och äppelcider. Och det känns direkt på smaken att det är egengjort. Ingen Bravo och Kopparbergs. Jag ser att det till och med finns en äppelodling som det står ”Marpha Palace Kitchen Garden” på. Till dessert väljer jag Apple Crumble. Vid första anblick undrar jag om den blir för torr, vart är vaniljsåsen? Men geniet i köket skickar inte ut torra desserter utan en ljuvlig, perfekt saftig skapelse.

Och om jag såg några jakar? Jo jag hade tur att få syn på dom längs vägen. Dom tittade upp och undrade vad det var för galning som kom utrusande ur bilen med mobilen i högsta hugg men låg lugnt kvar.

