Så många gånger jag sett det som rubrik till Youtube-videos. ”Is this…?” och ”I can’t believe this is…” där prickarna ersätts av landet personen befinner sig i. Och ser jag något för ofta blir jag automatiskt lite anti det. Men nu kan jag inte låta bli att sätta denna rubrik.
Jag blir ju inte förvånad när jag ankommer till Pokhara efter timmar på rull genom grönskande landskap med terrassodlingar och kraftfulla floder. Jag läser ju på innan jag väljer ett resmål.


Men innan… Jag som såg Nepal som idel berg och däremellan hade man lyckats trycka in mer eller mindre kaotiska städer och små byar. Så förstå min förvåning när jag hittar Pokhara, som jag alltså befinner mig i nu. Här är utsikten från min hotellbalkong där jag sitter och skriver detta inlägg, fast nu i mörker. Utsikten är över Fewa-sjön, låt oss gå närmare!

Men först, på vägen ner-älskar alla färgglada bussar och lastbilar i Nepal.

Längs sjöns östra sida rör vi oss nu. Även om det är mycket folk känns det som en lugn oas från den vältrafikerade bilvägen med sina tutanden.

På ena sidan sjön med sina färgglada båtar, kajaker och sup:s.




Och på andra sidan matställen som lockar till en paus i promenaden.



Fast kon hade sin matpaus någon annanstans.



Och slutligen, en fantastisk solnedgång.

Här är det väder för shorts och linne, men snart åker vinterjackan på igen. För jag ska nämligen upp till Mustang-regionen, lockande namn för en fd. hästtjej, i jakt på två saker- bergsvyer och äppeldryck(!). En destination jag inte hade hunnit med om jag rest i april som planerat. Återstår att se om det är värt omplaneringen.
Ett annat mission har jag på fredag. Då befinner jag mig på ytterligare en ny destination. Och då ska jag ta en fredagsdrink till Carins ära. Carin som hade(usch vad det känns konstigt att skriva så, har borde det ju vara) bloggen Hallon och Blåbär. Hon var en av mina läsare, och läste många andra bloggar med förstås. Jag läste att hon hade cancer vilket medförde problem med synen. Så hon orkade till slut inte läsa andras bloggar, vilket man såklart förstår. Vem orkar zooma in ord för ord, lyckas minnas det och få ihop en mening och slutligen ett sammanhang så man förstår vad inlägget handlar om? Det medförde även att hon skrev inlägg mer sällan. Jag tittade in då och då för att se om hon skrivit något nytt, och ge en peppande kommentar även om jag visste att det tog tid för henne att läsa. Visa att jag inte överger bara för att en trogen läsare inte klarar av att läsa min blogg och kommentera. Men så läste jag på andras bloggar att Carin gått bort. Hoppades naivt in i det sista. Kanske fanns det någon mer Carin? Men nej. Bloggen är borta och Carin likaså. Men på fredag ska jag skåla upp till himlen, och likaså ikväll med ölen jag köpt. För hon är inte borta från mitt minne.
Skål Carin, och tack för alla kommentarer! Tack för alla bilder på solnedgångar, god mat, fina Ixa och era drinkar. Jag må ha suckat avundsjukt men jag har unnat dig allt.
Inte saknar jag street art – det här är ju art på riktigt – reelart! Båtarna i synnerhet och så resten du visar. Mer än bara berg som också jag trodde. Dina sista ord till minne av Carin ( kan ha besökt hennes blogg) tycker jag är väldigt fina!
GillaGilla
Tack. Reelart, så vackert ord. Carin är värd allt och hur jag än skriver tror jag inte det blir nog. Men jag försöker.
GillaGilla
Vilken alldeles underbar stad Pokhara ser ut att vara men skulle jag ha gissat i vilket land bilderna på vyerna är tagna hade jag aldrig gissat på Nepal. Bussarna ser ut som de indiska vi åkte med många gånger när vi var där. Carins blogg har jag nog inte läst men det är sorgligt när en mångårig bloggvän går bort eftersom det känns som en god vän. En skål för henne från Nepal blir säkert bra!
GillaGilla
Hej Jossu!
Vilket charmigt myller det ser ut att vara på platsen du är på, och det låter spännande med ditt nästa äventyr i Mustang-regionen (är ju också hästtjej ).
Vad fint att du sänder en tanke till vår gemensamma bloggvän Carin (Hallon och blåbär) som så tragiskt förlorade kampen mot skitsjukdomen
Vi hade även kontakt privat via IG och det var så sorgligt när vi fick veta att hon hade lämnat denna jorden ❤
GillaGilla
Fint skrivet om Carin! Blev så ledsen när jag läste att hon gått bort. Cancer är verkligen en hemsk sjukdom.
GillaGilla
Nepal förknippas inte jag med bilder som du visar i inlägget. Där ser man – det finns alltid tid till överraskningar.
GillaGilla
Vilken härlig utsikt du har från rummet! Fint med fredagsdrinken å Carins vägnar. Tänker på henne ofta.
GillaGilla
Kära Jossu! Du fick mig att fälla tårar! Så fint du skriver om Carin. Det är märkligt hur bloggvänner kan bli en del av ens vardag och liv. Hon är saknad av många. En skål för Carin! ❤️
Vilka fantastiska vyer! Nepal verkar verkligen bjuda på så mycket mer än bara berg. Pokhara ser helt underbart ut med sjön, båtarna och den vackra solnedgången. Ser fram emot att få följa med vidare till Mustang-regionen.
KRAM till dig! Anna
GillaGilla
Ännu en fantastisk plats och så vackert du bodde där vid sjön. Så fint med båtarna och tänk vilken skillnad lite färg gör.
Så ledsamt att läsa om Carin. Vi kommenterade dagligen hos varandra under några år och vi följde varandra även på Instagram. Även om man inte har träffats så lär man känna varandra ändå. Då känns det både ledsamt och tomt när någon inte finns längre. Du gör helt rätt i att skåla för henne ❤ Det kändes så konstigt när bloggen bara var borta.
GillaGilla
Vilken fin utsikt du hade och bilderna på båtarna, jättefint, en vacker färgklick. Bussarna förknippar jag med Indien, hade bussens tutor en truddelutt som spelade? Lite otippat med ett ”pariserhjul” men varför inte säkert många som vill njuta av utsikten.
Fint skrivet om Carin, hon är värd en skålhälsning från Nepal. Har varit in på hennes blogg för länge sedan, minns att det var ett fint namn på den.
GillaGilla