Tänk ett så stort land, och jag har bara befunnit mig i en bit av den sydöstra delen. Och ändå har jag bjudits på så mycket. Almaty är trots sin ocharmiga Sovjet-arkitektur full med just charm. Vissa byggnader, mysiga uteserveringar, street-art och fullt av parker och trädkantade gator.

Och utanför Almaty väntar en magisk värld, eller det känns snarare som världar eftersom kontrasterna är så stora. Hällristningar från bronsåldern. Stäpper som sträcker sig så långt ögat kan nå. Sjöar med eller utan trädstammar. Jurtor som påminner om tiden då nomader befolkade stäppen och bodde i dom, men idag i huvudsak tar emot turister som vill komma nära naturen. Och dramatiska klippformationer som än en gång visar att naturen är den bästa konstnären.

Benen är trötta efter allt vandrande men jag laddar ny energi med god mat. Både ljuvlig georgisk mat och Central-asiatiskt som risrätten plov. Och glass för att få svalka i värmen förstås.