Shanghai efter många om och men

På väg hem skulle jag ha en stop over i Shanghai. Underbart att få se ytterligare en kinesisk stad och få duscha samt sova ut på hotell innan fortsatt hemresa. Men så kom det mail från Ticket om en tidsändring som jag behövde ta ställning till. När jag såg ändringen var det ”Goodbye Shanghai”. Jag skulle komma så sent att det inte skulle vara någon idè att åka in till stan. Senare fick jag ett annat mail från flygbolaget där tiden inte ändrats. Så det var en spänd väntan innan jag fick en ny biljett från Ticket, där tiden inte ändrats. Perfekt!

”Men vart är Shanghai!?”
Jag tittar och tittar på avgångstavlan på Guilins flygplats men kan varken se Shanghai eller flygplatsen Pu Dong. Jag tittar än en gång på min biljett och ser att tiden bestått men att dom har ändrat flygplats i Shanghai. Det är flygplatsen Hongqiaos namn som står på tavlan.
Jag checkar in mitt bagage och sätter mig ner för att läsa på om flygplatsen som jag saknar kunskap om. Men det ser ju riktigt bra ut. Den ligger närmare centrum och det går att ta sig in med metron. En ny plan görs upp i mitt huvud.
Framme på Hongqiaos flygplats hämtar jag ut mitt bagage och lämnar in det i förvaringen. Sen bär det av in till centrala Shanghai.

Det sk Golden Week har startat. Lediga dagar då det ska vara mycket folk på gatorna och många som reser- och jo tack, det stämmer. Men i valet att trängas eller avstå Shanghai väljer jag att trängas. Här och var står poliser och övervakar folket eller dirigerar trafiken.

Jag tar mig fram till entrén till Yu Garden där kön inte är så lång som jag fruktat. Men när jag väl kommer in…
Det började byggas 1559 då guvernören Pan Yunduan ville ge sina föräldrar en fridfull plats att njuta av. Men en dag som denna känns det inte särskilt fridfullt, men sevärt.

Fletalet ägarbyten skedde och 1760 inleddes en 20 år lång renovering innan området öppnades för allmänheten. Efter att ha tagit skada av krig påbörjades ytterligare en renovering år 1956. Den pågick fram till 1961 då området än en gång öppnades för allmänheten.

I dammarna simmar fiskar och Crested ducks(inte hittat vad dom heter på svenska. Så söta med sitt vita fluff på huvudet.

Jag promenerar vidare ner mot Huangpu-floden och den 1,5 kilometer långa sträckan som kallas The Bund. Där ser arkitekturen helt annorlunda ut.

”Opiumkrigen”, ett namn som får en att reagera eller hur? Och när jag läser om det kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på shogunatets Japan. Ett land stängt för omvärlden, och stormakter som kräver friare handel.
Kina hade te, silke och porslin som europèerna ville ha, men det enda som accepterades i utbyte var silver. Då kom brittiska köpmän på ett annat betalningsmedel-opium. Drogen hämtades från Indien som kontrollerades av Brittiska Ostindiska Kompaniet. Handeln ledde givetvis till ett utbrett missbruk hos kineserna.
Kinesiska myndigheter försökte sätta stopp för detta och beslagtog 20 000 kistor med opium år 1839. Det var starten på det Första Opiumkriget.
Britterna segrade och ett av fredsvillkoren var att hamnarna i bl.a Shanghai skulle vara öppna för alla nationer och att främmande konsuler skulle få bosätta sig där.

Kineserna fick en egen stadsdel medan det här området tillhörde den sk. Internationella Bosättningen fram till Andra Världskriget. Flera byggnader från den tiden står kvar idag.

På andra sidan floden syns stadsdelen Pu Dongs moderna arkitektur.

Jag svänger in på en bred gata där polis och militär närvarar. Dom flesta militärer står bara orörliga längs gatan, och är väl där för att visa upp sig dagen till ära antar jag.
Men vid en korsning hörs en visselpipa ljuda. Fyra uniformsklädda män som stått på en lodrät rad sett från min vinkel marscherar då i takt och ställer sig på en vågrät rad så att jag och resten av folkmassan hindras från att passera och dom från höger och vänster kommer fram.
Sedan ytterligare en vissling som får dom att marschera tillbaka till sin lodräta linje och släppa fram oss.

Det är kväll och jag känner att jag börjar få nog av folkmassorna. Så jag beger mig till metron som tar mig tillbaka till Hongqiaos flygplats. Där hämtar jag ut mitt bagage och tar tåget som smidigt tar mig till Pu Dongs flygplats där jag övernattar på hotell innan hemresan dagen efter.
Jag lämnar glad över att ha sett Shanghai, trots folkmassorna.

16 kommentarer

  1. Vilken tur att det ordnade upp sig så du fick en skymt av häftiga Shanghai. Du är jätteduktig på att utnyttja och undersöka alla möjligheter som ges under dina resor.

    Gilla

  2. Det var ett bra val av dig att åka in till stan, då fick jag också se hur den ser ut hihihi. Trots allt folk fick du fina bilder som förmedlar hur det är i en storstad och kontrasterna. Fint med både fågel och fisk på samma bild. Undrar varför det är ”spöken” uppe på takets kant, i alla fall ser det ut som spöken.

    Gilla

  3. Hela Shanhai är ju en enda kulturkrock – WOW säger jag bara. Jag gillar ju modern arkitektur à la Shanghai och jag älskar kulturchocken med det gamla.

    Återigen är dina bilder och texten helt fantastiska.

    Gillar busk-skulpturerna, nog de bästa jag sett faktiskt.

    Ja, Shanghai har ju cirka 30 miljoner invånare, så du fick bara möta en bråkdel – hahaha.

    Gilla

  4. Gomorron Jossu!

    Jag hade en kompis som bodde många år i Shanghai och jobbade där, kan tänka mig att det är en häftig stad att uppleva, men också ett myller av människor 😀 Visserligen av bilderna att döma så har vi lika mycket människor här i Bcn på gatorna, så den biten skulle kännas ganska hemtamt, haha 😀 Men Shanghai är ju så klart mycket större och folkrikare:)

    Jättefina buskskulpturer!

    Ha en fin fredag!!

    Gilla

  5. Hej Jossu! Extra härligt när något man längtat efter äntligen blir av efter många om och men. Shanghai är en stad full av kontraster och upplevelser, så jag ser fram emot att läsa mer om dina intryck därifrån! Mitt ex, mina barns pappa bodde där i mer n tio år. Så mina flickor Ida och Lotta har varit där flera gånger. Häftig erfarenhet!

    Trevlig helg och KRAM till DIG!! Anna

    Gilla

  6. Oj tjena, vad med folk! Blir stressad över att se bilder på så många människor. Här finns det ett överflöd av bilar och på något knäppt sätt känns det ”bättre”. Ser jag inte människorna i bilarna så känns det som jag är mer ensam på mina promenader. 😁 Du är en hejare på att ta stämningsfulla bilder i alla fall. 🤗

    Gilla

    • Jag började också känna stress av folkmassan. Så jag är glad att det bara blev en dag i Shanghai. Jo jag håller med om att intensiv biltrafik känns bättre. För på en promenad trängs jag inte med bilister.

      Gilla

  7. Händelserikt inlägg om händelserika dagar; vilka bilder. Korgstolen och bordet, fin sparsam inredning. Satt du i den? Bild nummer 8 (räknade in de tre i samma rad som ett), vilket motiv! Närstan lite abstrakt över det. Karst- bergen så tjusigt!

    Utan google mm- ja, det var nog en upplevelse, jag visste inte att det va så pass stängt.

    Kopierade min kommentar och tog den med hit då det inte gick att skicka kommentaren på det inlägget.

    Nu landade jag i Shanghai 🙂 bild 7 – ja, visst ser jag med dödskallarna. Bild 12 gillas. Avsnittet om Opiumkriget, ja tänka sig så det blev och effekterna av det som bestämdes.

    Få se om denna går iväg?

    Gilla

    • Ja jag satt mycket i korgstolen på min balkong och blickade ner på gågatan. Det var sköna temperaturer så jag ville vara ute så mycket som möjligt.

      Det gick ok ändå. Andra sökmotorer fungerade bra. Youtube fick ersättas med en app som heter Bilibili. Whatsapp fungerade men var lite trögare så jag använde något som heter WeChat för att skicka meddelanden till arrangörerna för dagsutflykterna.

      Gilla

  8. Jisses, jag blir nästan folkskygg av alla människor. Parken vill man ju njuta i lugn och ro, men det tycks vara begrepp som inte existerar i Shanghai? Och så gatumiljön med alla dessa intryck. De klippta fiskbuskarna är helt underbara! På rätt plats alltså. Här i min trädgård skulle de onekligen se lite malplacerade ut (men det hade också varit lite kul)

    Gilla

    • I en så stor stad, och med alla turister dessutom, får man nog ingen lugn och ro. Speciellt inte när man är bland dom främsta sevärdheterna. Nog trivdes jag bättre i trakterna runt Guilin. Även om det var en del folk där så var det inte för mycket så att det förstörde stämningen, möjligtvis på delar av West Street i Yangshuo.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar