På väg hem skulle jag ha en stop over i Shanghai. Underbart att få se ytterligare en kinesisk stad och få duscha samt sova ut på hotell innan fortsatt hemresa. Men så kom det mail från Ticket om en tidsändring som jag behövde ta ställning till. När jag såg ändringen var det ”Goodbye Shanghai”. Jag skulle komma så sent att det inte skulle vara någon idè att åka in till stan. Senare fick jag ett annat mail från flygbolaget där tiden inte ändrats. Så det var en spänd väntan innan jag fick en ny biljett från Ticket, där tiden inte ändrats. Perfekt!

”Men vart är Shanghai!?”
Jag tittar och tittar på avgångstavlan på Guilins flygplats men kan varken se Shanghai eller flygplatsen Pu Dong. Jag tittar än en gång på min biljett och ser att tiden bestått men att dom har ändrat flygplats i Shanghai. Det är flygplatsen Hongqiaos namn som står på tavlan.
Jag checkar in mitt bagage och sätter mig ner för att läsa på om flygplatsen som jag saknar kunskap om. Men det ser ju riktigt bra ut. Den ligger närmare centrum och det går att ta sig in med metron. En ny plan görs upp i mitt huvud.
Framme på Hongqiaos flygplats hämtar jag ut mitt bagage och lämnar in det i förvaringen. Sen bär det av in till centrala Shanghai.

Det sk Golden Week har startat. Lediga dagar då det ska vara mycket folk på gatorna och många som reser- och jo tack, det stämmer. Men i valet att trängas eller avstå Shanghai väljer jag att trängas. Här och var står poliser och övervakar folket eller dirigerar trafiken.

Jag tar mig fram till entrén till Yu Garden där kön inte är så lång som jag fruktat. Men när jag väl kommer in…
Det började byggas 1559 då guvernören Pan Yunduan ville ge sina föräldrar en fridfull plats att njuta av. Men en dag som denna känns det inte särskilt fridfullt, men sevärt.

Fletalet ägarbyten skedde och 1760 inleddes en 20 år lång renovering innan området öppnades för allmänheten. Efter att ha tagit skada av krig påbörjades ytterligare en renovering år 1956. Den pågick fram till 1961 då området än en gång öppnades för allmänheten.

I dammarna simmar fiskar och Crested ducks(inte hittat vad dom heter på svenska. Så söta med sitt vita fluff på huvudet.

Jag promenerar vidare ner mot Huangpu-floden och den 1,5 kilometer långa sträckan som kallas The Bund. Där ser arkitekturen helt annorlunda ut.

”Opiumkrigen”, ett namn som får en att reagera eller hur? Och när jag läser om det kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på shogunatets Japan. Ett land stängt för omvärlden, och stormakter som kräver friare handel.
Kina hade te, silke och porslin som europèerna ville ha, men det enda som accepterades i utbyte var silver. Då kom brittiska köpmän på ett annat betalningsmedel-opium. Drogen hämtades från Indien som kontrollerades av Brittiska Ostindiska Kompaniet. Handeln ledde givetvis till ett utbrett missbruk hos kineserna.
Kinesiska myndigheter försökte sätta stopp för detta och beslagtog 20 000 kistor med opium år 1839. Det var starten på det Första Opiumkriget.
Britterna segrade och ett av fredsvillkoren var att hamnarna i bl.a Shanghai skulle vara öppna för alla nationer och att främmande konsuler skulle få bosätta sig där.

Kineserna fick en egen stadsdel medan det här området tillhörde den sk. Internationella Bosättningen fram till Andra Världskriget. Flera byggnader från den tiden står kvar idag.

På andra sidan floden syns stadsdelen Pu Dongs moderna arkitektur.

Jag svänger in på en bred gata där polis och militär närvarar. Dom flesta militärer står bara orörliga längs gatan, och är väl där för att visa upp sig dagen till ära antar jag.
Men vid en korsning hörs en visselpipa ljuda. Fyra uniformsklädda män som stått på en lodrät rad sett från min vinkel marscherar då i takt och ställer sig på en vågrät rad så att jag och resten av folkmassan hindras från att passera och dom från höger och vänster kommer fram.
Sedan ytterligare en vissling som får dom att marschera tillbaka till sin lodräta linje och släppa fram oss.

Det är kväll och jag känner att jag börjar få nog av folkmassorna. Så jag beger mig till metron som tar mig tillbaka till Hongqiaos flygplats. Där hämtar jag ut mitt bagage och tar tåget som smidigt tar mig till Pu Dongs flygplats där jag övernattar på hotell innan hemresan dagen efter.
Jag lämnar glad över att ha sett Shanghai, trots folkmassorna.