Idag ska ni få följa med på dagsturen jag gjorde med Perfect Day Sydney. En dagstur som fått väldigt höga betyg och som levde upp till förväntningarna.
Dagen innan får jag ett WhatApp-meddelande från Damon som presenterar sig som våran guide, chaufför, servitör och vombat-fotograf. Vad mer kan jag önska?
Meddelandet innehåller all nödvändig information, till och med den vita minibussens registreringsnummer så jag vet vad jag ska hålla utkik efter.
Det är ingen upphämtning från hotellen utan man har tre alternativ att välja på, och dessa förklaras tydligt så att man vet exakt vart man ska vänta. Jag väljer att bli upphämtad utanför tågstationen då den bara ligger några minuter från mitt hotell.
13.20 kliver jag in i minibussen där det finns vatten, frukt och wifi. Eftersom vi har en lång bilresa framför oss känns det bra att kunna underhålla sig med hjälp av wifi. Ett stort plus.


Efter cirka en timmes körning stannar vi för en bensträckare vid Sublime Point Lookout. Där blir det vackra vyer över Australiens södra kust, toalettbesök och så passar många av oss på att ta för oss av frukten som Damon tagit med.

Efter bensträckaren väntar ytterligare en timmes körning för att ta oss in i Budderoo National Park där vi kliver ur bilen för en kort promenad. Det första stoppet blir Carrington Falls som faller ungefär 150 meter.

Därifrån går vi vidare längs grönskan och min blick fastnar på en blomma som jag i efterhand googlat fram är en banksia. Jag kan ingenting om blommor, men när jag ser något så annorlunda väcks min nyfikenhet till liv.
Promenaden avslutas vid kanten till Kangaroo River. En plats jag tycker hade varit perfekt för en picknick.

Ytterligare en timmes bilkörning vilket ger molnen tid att skingra sig och visa upp nästa stopp från sin bästa sida. Vi är inne Morton National Park där vi parkerar, promenerar förbi besökscentret och mot utsikten över Fitzroy Falls . Ett 80 meters fall som är lika spektakulärt som den omgivande naturen. Den här vyn älskar jag.

Nu är det dags att äta middag och vänta in skymningen då fler djur är i rörelse. Men redan nu ser vi kängurus, om än på långt avstånd vilket ni nog kan ana av den suddiga bilden. Det finns en gräns för vad en mobilkamera kan åstadkomma genom ett bilfönster, men vem kan motstå ett foto av en kängurumamma med sin unge i pungen?

En känguru får oftast bara en unge, i sällsynta fall två. Efter en kort dräktighet på några veckor tar sig det lilla embryot självständigt till pungen där det suger sig fast vid en av dom fyra mjölkkörtlarna. Kort därefter är honan redo att bli dräktig igen, och då vilar det nya fostret tills den första ungen är fullt utvecklad och lämnat pungen.
Efter ett halvår är ungen redo att lämna pungen men diar tills den är ungefär ett år gammal, om den är för stor att få plats i pungen diar den genom att stoppa in huvudet i pungen där det då kan ligga ett nytt embryo. Så honan kan dias av en unge som befinner sig utanför pungen, ha en unge i pungen och ett foster i livmodern som väntar på att komma ut.
Hon kan därför producera olika sorters mjölk, så att ungarna får den näring dom behöver oavsett ålder.

Middagen äter vi i Kangaroo Valley som jag även skrivit om i det här inlägget om Australiens djurliv. Där skrev jag lite kort om delar av den här utflykten och visade fler bilder på vombats och känguru.
Kangaroo Valley blir en stor kontrast till Sydney. En väldigt charmig liten stad där lokalborna verkar samlas i puben på The Friendly Inn där vi ska äta. Vi sitter i ett rum vi har förr oss själva och intar vår mat som snabbt kommer in. Vi har fått välja mellan flera alternativ på en lista som vi kryssat i under bilfärden. Mat och alkoholfri dryck ingår i utflyktens pris.

Efter middagen börjar det sakta skymma och vi åker mot det som dom flesta nog sett fram emot allra mest. Vi kliver ur bilen och promenerar bort från parkeringen. Det tar inte lång tid innan vi stöter på en vombat. Under kvällen stöter vi nog på åtta stycken vombats och en grupp kängurus.
Vombater är nattaktiva djur, så därför har vi behövt vänta in skymningen för att se dom. Dom gräver tunnlar och bohålor i jorden där dom vilar dagtid för att sedan komma upp och spendera 3-8 timmar med att äta gräs.
Vombater har nästan inga naturliga fiender, men känner dom sig hotade blockerar dom ingången till boet med sin hårda, söta bak som tack vare att den består av tjock hud, brosk, ben och bara har en liten stump som svans gör det svårt för rovdjuret att skada vombaten. Dom rör sig ganska sakta men kan vid behov komma upp i 40 km i timmen under korta sträckor.
En av bilderna visar ett bo en vombat grävt, taget under en annan utflykt som jag skrev om i inlägget om Australiens djurliv.

Dom flesta av vombaterna tar våran närvaro med ro och fortsätter äta gräs. Dom låter oss komma ganska nära och Damon hjälper till att fota deltagarna tillsammans med vombaterna.
Närvaron av andra vombats tas dock inte alltid med ro. Vi ser en vombat jaga bort en annan.
Sitt revir markerar en vombat med hjälp av sin avföring som är fyrkantig på grund av djurens långa matsmältningsprocess.

Mörkret faller och det är dags att bege sig tillbaka till bilen och åka tillbaka till Sydney. Damon tackar oss för att vi varit så respektfulla mot djuren. Att jag sett att dom djur som velat dra sig undan kunnat göra det, och att vi blivit tillsagda att absolut inte röra dom, och att alla följt det, gör att jag åker därifrån med en bra känsla i magen. Deras tillit till oss har vi belönat med respekt.
Men alla tänker inte så. Jag hör talas om en hemsk video som jag sedan tittar på, där en amerikansk sk. influencer lyfter upp en vombat-unge, springer iväg med den medan mamman jagar efter henne. Och han som filmar har mage att skratta åt det. För vissa är det tydligen viktigare med likes och udda innehåll i sina sociala medier än att dessa fina djur ska känna sig trygga.