På återseende drömmen om Nepal? I slutet av april har jag ett plan bokat till Katmandu- med mellanlandning i Dubai. Nu väntar många dagar med tålamod, förhoppningar, tacksamhet över att jag inte åkt nu och sitter fast- och steg för steg förbereda mig på en plan B.
Några andra plan att omboka till finns inte. Alternativen är mellanlandning i Doha, vilket ju inte är bättre. Eller i Kina vilket förutom en lång omväg dessutom innebär att jag måste ta mig från en flygplats till en annan.
Eller ändra dagar, behöva spendera massa tid i Istanbul både på dit- och hemvägen och därmed inte få tillräckligt mycket tid i Nepal.

Så vart ska jag åka om drömmen går i kras?

TIllbaka till en dag där det förvisso var drama med trasig väska och bortglömd jacka, men då världen var en fredligare plats. Efter många om och men tog jag mig in till Kuala Lumpur när jag hade en lång mellanlandning där under min resa till Sydney.

Jag går med bestämda steg längs vägen tills jag får syn på en sidogata som väcker min nyfikenhet. Jag går in på Jalan Scott där färgglada vimplar är upphängda, och fortsätter mot dess hinduiska tempel. Jag har sett hinduiska tempel innan men aldrig varit inne i ett. Utanför står folk och tar av och på sig sina skor. Jag tar av mina och kliver in. Det ser ut som jag förväntat mig-raka motsatsen till interiören i den typiska skandinaviska kyrkan.
Haha, kan ni tänka er dom stegrande hästarna på andra bilden utanför en kyrka i Sverige? Kanske om det var gråa stenstatyer.

Och med alla gudomar och symboler är det kanske inte konstigt att det blir mycket av allt i helgedomarna. För mig skapar både buddhismen och hinduismen många frågor. Som i Japan där jag besökte templen och försökte förstå varför det hängde stora sandaler vid en port, eller vad repet mellan träden symboliserade. Tur att google kunde hjälpa mig att finna svar på det. Att lära mig allt om dessa religioners gudomar och symboler känns nästan lika utmanande som att lära mig ett nytt språk.

Nedan syns kransar som hängde utanför templen. Dom symboliserar respekt, hängivenhet och kärlek och ges därför ofta som offergåvor till gudarna.

Prästerna bär en dhoti på underkroppen. Över vänster axel diagonalt ner till högra höften löper en helig tråd kallad yajnopavita. Den fås vid en ceremoni som alla pojkar i dom övre kasterna genomgår, oftast när dom är mellan åtta och tolv år. Då får han en andlig lärare och påbörjar sin utbildning i dom vediska skrifterna. Tråden bärs som en påminnelse över personens plikter inom hinduismen.
Halsbandet, rudraksha, förbinder med guden Shiva och bärs för att få beskydd. Halsbandet används även under böner, som radband.
Tittar ni noga ser ni ett ljust mönster i hans panna, kallad tilaka. Det är en slags markering eller mönster som symboliserar hängivenhet och fokus. Den kan göras med sandelträ-pasta eller kumkum(gurkmeja blandat med kalciumhydroxid) vilket ger en röd markering. Eller helig aska för en ljus markering.

Intill finns ytterligare ett tempel. Sree Vera Hanuman. Ett tempel tillägnat Hanuman, en apgud.
Det är så mycket av allt att jag knappt vet vart jag ska fokusera blicken. Men när jag kollar detalj för detalj, så häpnar jag över vilket arbete som lagts ner. Sniderierna tycker jag är helt makalösa och jag vill knappt ta ögonen ifrån dom. Tyvärr har jag ont om tid i Kuala Lumpur och mycket som ska hinnas med. Så motvilligt lämnar jag templet, men känner tröst i att jag fått många bilder med mig som minne.