Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, kom seglande från Sydost-Asien för minst 50000 år sedan. Det låter som en väldigt lång segling, men låga havsnivåer gjorde att världen då såg annorlunda ut. Java, Sumatra och Borneo tillhörde det asiatiska fastlandet. Och Australiens fastland satt ihop med Nya Guinea och Tasmanien. Dom utgjorde en kontinent som hette Sahul. För cirka 12000 år sedan hade havsnivån höjts så pass att Bass sund och Torres sund återskapats och därmed var Australiens fastland åter separerat från Tasmanien och Nya Guinea.
Aboriginerna var ett jägar- och samlarfolk som levde som nomader för att öka chansen att finna föda. Australiens isolerade läge gjorde att dom fick leva i fred under lång tid. Men 1770 ankom britten James Cook till Warrane, det aboriginska namnet för det som idag är Sydney Harbour. Då bodde runt tretusen aboriginer i Sydney-området. Dessa var från tre olika stammar som talade var sitt språk.
På kontinenten bodde runt 750 000 aboriginer och över 250 språk talades fördelat på hundratals stammar.
Britterna ansåg dock att det var ett ingenmansland, påbörjade koloniseringen och trängde bort aboriginerna från sina marker. Aboriginer dödades i konflikter som uppstod, eller av sjukdomar som britterna tagit dit. Antalet aboriginer minskade drastiskt och på Tasmanien utplånades alla helaboriginer.
Idag utgör aboriginerna 2-3% av Australiens befolkning.
Mellan 1910 och 1969 togs omkring 100 000 aboriginska barn ifrån sina föräldrar, i huvudsak barn med en vit förälder. Tanken var att dom skulle anpassas till det ”vita” samhället genom att bo på barnhem, institutioner eller hos vita fosterföräldrar där dom inte fick tala sitt modersmål eller utöva sin kultur. Denna politik går under det passande namnet Den stulna generationen.
Först 1963 började aboriginer räknas med i invånarantalet, och fick rösträtt i landet som ursprungligen var deras.
En aborigin spelar på en didgeridoo i Sydney Harbour.
Jag vaknar tidigt den 4 februari, en dag som väntas bli solig och med temperaturer på runt 30 grader. Det känns självklart att hoppa på buss 333 som tar mig från centrala Sydney ut till Bondi, platsen som är känd för sin fina strand.
Men innan jag tar ett dopp i det salta vattnet är det något annat jag vill göra. Så jag tittar längtansfullt ut genom fönstret medan bussen passerar stranden, motstår frestelsen att hoppa av och åker istället med till slutstationen för att komma närmare mitt mål. Varför hoppar jag från aboriginernas historia till mitt besök i Bondi? Jo för att jag ska se aboriginska hällristningar.
När jag är framme kan jag knappt tro att jag kommit rätt. På min egna sida kusten med sina klippor och vackra vyer, och framför mig en stor golfbana. Men jag ser också ett litet område med rep omkring, och där är det.
Eorastammen skapade hällristningarna genom att hacka med spetsiga stenar för cirka 2000 år sedan. Dom upptäcktes år 1899 då det fanns 85 figurer på tre separata, närliggande områden. Idag finns bara ett av områdena kvar med hällristningar som går att tyda.
1964 fylldes dom i efter ett beslut av lokalstyrelsen, för att bevara dom.
Mycket är bortnött och en del täckt med sand som jag såklart låter ligga även om jag gärna sett vad som döljs där under. Närheten till havet och fisket gör att det känns självklart med inristningar av fiskar. På nedersta bilden är en man inristad, och bakom en kängurusvans.
Det i mina ögon ett fantastiskt stycke historia och jag kan inte förstå hur det kan få vara så anonymt. Inga skyltar som visar vägen, ingen skylt vid sevärdheten som förklarar historian eller vad figurerna föreställer utan det har jag fått söka upp på nätet.
Jag promenerar tillbaka ner mot stranden, kastar en längtansfull blick… men det är inte riktigt dags än.
Hoppas att ni vill hänga med i nästa inlägg också. Då ska jag se mer av Bondi, och äntligen få mitt efterlängtade strandhäng.
Jossu-Soloresenär 
Hej Jossu! Du fångar både de otroligt vackra vyerna och den tunga historien om aboriginernas liv och utmaningar. Det ger verkligen perspektiv och gör att man vill lära sig mer om platsens kultur och historia. Bondi beach… tänker på det ondskefulla som hände där. På en fest!!
KRAM till DIG! Anna
GillaGilla
Jag hade också dådet i mina tankar, vilket jag kommer nämna i nästa inlägg när jag når stranden. Det finns så många hemska människor i denna vackra värld.
Stor kram Anna!
GillaGilla
Visst är det en tragisk historia som aboriginerna tyvärr delar med många andra minoritetsfolk. Alltid intressant med lite fakta uppblandat med alla vackra vyer och reseupplevelser. Hällristningar är häftigt och det är intressant att se hur motiven skiljer sig åt. Vi såg på hällristningar när vi var nere i Namibia och där var det bl a giraffer inristade till skillnad från fiskarna du såg och älgarna som finns här hemma.
Allt gott!
GillaGilla
Hällristningar i Namibia… Nu fick jag en ny sak på min långa bucket-list. Tänk att hällristningar finns runt om i världen, med både likheter och olikheter.
GillaGilla
Återigen väldigt intressant info om Australien och den ursprungsbefolkningen. Om jag inte minns helt fel skickade engelsmännen straffångar till Australien för att bli av med dom på hemmaplan. Fångarna hade inte begått grova brott utan bara enklare brott. Så efter avtjänad straff stannade de kvar som fria nybyggare.
Hällristningarna förblir kanske anonyma, då man inte vill förstöra dom med en massa turister.
Och Bondi Beach – ja den härliga stranden har ju blivit mer känt för terroristattacken i december. Märkte du nåt av attacken?
GillaGilla
Det stämmer bra det. Tänk att detta fina land började som ett slags fängelse.
Jag såg ett par polispatruller gå längs vägen vid stranden, men inte tungt beväpnade. Svårt att avgöra om det berodde på terrordådet eller om det brukar vara så.
GillaGilla
Hej Johanna,
Vad kul att du befinner dig i soliga Australien. Första gången? Har du varit i Perth?
Jag hittade din blogg via Annikas blogg. 🙂 Ville skriva och säga att jag förstår dig 100% när det gäller att resa solo. Fastän jag är gift så föredrar jag att resa ensam just för att jag har andra intressen än min man + om något går fel så påverkar det bara mig.
Hoppas att du får en underbar vecka!
GillaGilla
Hej Sara, vad kul att du tittade in!
Jag kom hem förra veckan, till snö och kyla. Så det passar bra att drömma mig tillbaka till varmare dagar. Ja, det var första besöket i Australien för mig, så det var väldigt spännande. Jag har inte varit i Perth men då jag gärna återvänder till Australien i framtiden är det inte omöjligt att jag får se staden en vacker dag.
Vad kul med en till soloresenär. Det är ju perfekt att du kan resa själv och uppleva det som intresserar dig.
För min del började soloresandet för att ingen i min närhet har samma passion för resandet som jag har. Det är typ Viking Line/Gran Canaria en gång om året som gäller för dom.
Nu är jag så van att resa själv så det hade känts som en större utmaning att resa med någon, och få en till person och vilja att anpassa mig efter.
Detsamma, hoppas att veckan startat bra för dig.
GillaGillad av 1 person
Otäck historia verkligen! Den stulna generationen gör ont i hjärtat. Jag har på senare tid börjat bli mer och mer intresserad av att besöka Australien, kanske det blir av en dag.
GillaGilla
Du hade säkert älskat Australien Anna. Jag hoppas att du kommer dit en dag.
GillaGilla
Du blandar mörk historia med vackra soliga foton. Vilket sammanträffande med ditt inlägg och fredagens program Babel , där Nobelpristippade Alexis Wright pratade om boken Praiseworthy. Som legat till grund av regeringens övergrepp på just ursprungsbefolkningen. Det som gör mig så ledsen är att det inte var så länge sedan, hemskt.
Hällristningarna, bra gjort att du hittade dem med all sand som nästan täcker hällarna.
Ja så får vi höra resten av ditt besök på vackra Bondi Beach som hade hemskheter för inte så länge sedan.
Tack för ditt inlägg, nu ska vi ut i -14 gr och solsken
GillaGilla
Vad intressant. Om jag får tid ska jag se Babel i efterhand och se vad Wright hade att säga, både om boken och aboriginernas situation.
Jag reagerade också på det. Om dessa övergrepp skett på 1800-talet hade man nästan förväntat sig det, men det fortsatte in i modernare tider.
Hoppas att ni lyckades hålla er varma i kylan. Själv hoppas jag på varmare väder snart.
GillaGilla
Verkligen en mörk och otäck historia som det är.
Jättevackra bilder som du tagit.
Carin
GillaGilla
Det är verkligen vedervärdigt hur så många ursprungsbefolkningar har blivit behandlade, undanträngda och fråntagna sitt land och mänskliga rättigheter. Det här att man inte på minsta sätt uppmärksammar hällristningarna säger tydligt hur obefintligt värde man sätter på Aboriginernas historia än idag. För man hade kunnat skydda dom mot turisters slitage om det vore rädsla för sådant som är orsaken till anonymiteten. Det är fint att du skriver det här. För visst finns det så otroligt mycket vackert att se i Australien. Men jag känner respekt för de som respekterar människor också, och inte endast skriver om vackra vyer och turistattraktioner.
GillaGilla
Jag fick samma känsla som du. En så gammal sevärdhet, hur kan man få för sig att bygga en golfbana vid den? Och att än idag låta golfbanan stå kvar.
Jag vill skriva som det är på mina resor. Inte måla upp en skimrande bild där allt är perfekt- och detta kändes inte perfekt.
Det var förvisso tidig morgon, men jag var den enda som var vid sevärdheten. Inte långt ifrån golfbanan och ett byggarbete. Och som sagt inga skyltar.
Det kändes så ovärdigt en sådan fantastisk plats som aboriginerna lagt tid och kärlek på.
Det känns sorgligt. Samtidigt känns det extra fint att ha besökt det, skrivit det här inlägget och därmed fått visa hällristningarna den respekt och kärlek jag kan ge, och som jag tycker att dom förtjänar.
GillaGillad av 1 person
Ja så hemskt det är med ursprungsbefolkningen i så många länder (inte minst där jag själv bor), tränga bort, sätta i reservat– och rösträtt först 1963 i Australien. Mycket intressant det du skriver om, inte minst hur annorlunda kartorna såg ut då.
Bondi Beach, tänker ofelbart på det vidriga i december. Du skriver att du ska berätta om det i ett särskilt inlägg.
FÖ, Australien är ett ställe jag verkligen vill till. ALLTSÅ verkligen. Nu får jag hänga med via dig. TACK!
GillaGilla
Jag tyckte också att det var intressant att världen sett så annorlunda ut. Pangea kände jag till, att alla kontinenterna suttit ihop. Och när jag läste om Sahul tänkte jag först att det berodde på att länderna inte hunnit gå isär, men så berodde det på låg havsnivå.
Jag ska inte berätta så mycket om händelsen i nästa inlägg. Det blir ganska mycket feel good-inlägg, men det är ju oundvikligt att terrordådet kom i mina tankar när jag väl kom till stranden.
Hoppas att du kommer dit någon dag. Det var en fantastisk upplevelse, och jag återvänder gärna och ser mer av landet i framtiden.
GillaGilla
Det första jag gjorde var såklart att ta fram en bild som visade Sahul för att verkligen förstå. Så intressant (sa hon som älskar kartor)!
Om jag bortser från allt det ofattbara grymma är det också superintressant med alla dessa mindre grupper som alla pratade olika språk. Eller var det mer dialekter? Känns som att det skulle bli för mycket inavel om grupperna inte hade kontakt med varandra?
Barnen placerade i barnhem fram till 1969!?! Det var ju nyss? Det är dessa perspektiv som får mig att inse att vi inte lever så skyddat som vi ibland tror. 1969 är inte så långt borta, det kan ske igen trots våra klokare (?) insikter och åsikter. Lägg till att man från Storbritannien skickade runt 150 000 barnhemsbarn till Australien (också detta fram till slutet av 60-talet) med löften om saftiga apelsiner till frukost och drömmar om vackra landskapsvyer. Men även dessa barn, som då skulle stärka det vita beståndet, placerades på institutioner och i kloster där de sattes i hårt arbete under vidriga förhållanden med övergrepp. Dessutom var många av barnen inte alls föräldralösa utan hade kommit ifrån föräldrarna bl a under andra världskriget. Usch, jag blir så upprörd över så mycket grymheter som skett och sker världen över.
Men hällristningarna är fantastiska och jag hoppas att du tar dig till Namibia och så tackar jag för boktipset (författartipset) som jag genast kastade mig över. Ofta är kommentarerna lika läsvärda som inläggen.
GillaGilla
Som den kartälskare du är kan jag tänka mig att du fann Sahul och förändringarna under den tiden intresseranta. Jag tycker att det är intressant hur jorden bevisligen klarat av kraftiga klimatförändringar förr.
Det verkar ha varit språk, men kanske hade dom något slags släktskap?
Man förvånas över när man läser vissa saker, tänker att det låter som något man ägnade sig åt för minst 100 år sedan-och så har det hänt i ganska modern tid.
Namibia kommer jag besöka någon gång, och fler länder med hällristningar förhoppningsvis.
GillaGillad av 1 person