Jossu

Äntligen framme i Sakura

”Hit vallfärdar inte turisterna”
Det är min första tanke om Sakura. Jag verkar vara omgiven av idel japaner när jag sitter på tåget, och när jag går genom staden. Men det känns bara kul att komma till ett mer oupptäckt ställe, speciellt efter min tid vid turisttäta Sensoji-templet i Tokyo tidigare under dagen.

Staden övergår till grönska. Lugnet är en enorm, välkommen kontrast till Tokyo. Här och var i skogen börjar bambuträd dyka upp. Och när jag sänker blicken får jag syn på ett färgglatt brunnslock.


Jag har kommit till det jag längtat efter att se- samurajhusen.
År 1616 byggdes Sakura slott för att övervaka Edo(dåvarande Tokyo) på den östra sidan. Slottets läge gjorde att det var skyddat av bergen på den norra, södra och västra sidan. Samurajernas hus byggdes på slottets östra sida för att dom skulle kunna skydda det. Detta var under Edo-perioden då feodalsystemet rådde. Det innebar att det japanska samhället var hierarkiskt. Samurajerna hade hög status, och icke-samurajer var rättslösa gentemot dom. Det innebar dock inte att alla samurajer var förmögna.

Att turisterna inte vallfärdar hit får jag nog ytterligare ett bevis för i entrèn. För när jag betalat för min biljett så får jag en lapp med frågor som ska ges till utländska turister. Frågor i stil med vart man kommer ifrån, vem man reser med eller om man reser själv, ålder samt hur man fått information om sevärdheten.
Jag får känslan av en förbisedd stad/sevärdhet som är nyfiken på oss få turister som kommer, och som hoppas locka fler.
Som tack för att jag tagit mig tiden att svara på frågorna får jag välja ett vykort. Det finns fyra olika motiv att välja på.

Kvinnan i entrèn talar bra engelska och har förklarat för mig att jag inte får gå in i det första huset, bara titta in utifrån. Köket får jag dock gå in i. Jag närmar mig det första av dom tre husen som är öppna för allmänheten- Kyu-Kawara-ke(familjen Kawaras bostad)

Även om samtliga hus är döpta efter familjer som bott i dom så ägde samurajerna inte sina hus, utan det gjorde klanen.
Samurajernas status avgjorde hur stort hus dom fick. Förändrades statusen fick dom oftast flytta till ett annat hus.
Baserat på det här husets utseende har det byggts för övre medelklass. Deras bostäder var 129-208 kvadratmeter.
Det är oklart när det byggdes men arkitekturen visar att det är det äldsta av samurajhusen i Sakura. Familjen Kawara tros ha flyttat in i det år 1835.
Det stod tidigare på en annan plats, men på samma gata där det står nu. 1989-1990 flyttades det till sin nuvarande plats.

Tack vare flytten är det är granne med nästa samurajhus, Kyu-Tajima-Ke. Huset tros ha byggts någon gång gång mellan 1821 och 1837 och står kvar på sin ursprungliga plats. Det var ett hus för medelklassen som skulle ha bostäder på 89-109 kvadratmeter.
Det här huset får man gå in i, men man måste ta av sig skorna.

Jag stortrivs här. Det är knappt några andra besökare, det tillsammans med trädgårdarna och skogen utanför ger en fridfull känsla och möjlighet att verkligen känna historiens vingslag.
I nästa inlägg går jag via trädgården till nästa samurajhus. Alla tre husen står alltså på rad längs gatan.

19 kommentarer

  1. Så otroligt spännande, så overkligt. Tänk att få se detta på riktigt! Fick du inte overklighetskänslor när du var där, eller är du så luttrad av alla dina udda resmål att du bara suger in allt och njuter? Lite nyfiken blir jag på hur din bildbank ser ut inne i ditt huvud, det måste vara så fullt av alla dina upplevelser.
    Tack för att vi får vara med på ett hörn här hos dig ❤ Kram!

    Gilla

    Svara

    • Jag kände en fascination och stor glädje över att få vara där. Och den blev ju inte mindre när jag i efterhand läste på ännu mer om historian, både husens och samurajernas. Den gjorde upplevelsen om möjligt ännu större, som historian ofta gör.
      Jag är glad att jag inte blivit avtrubbad utan fortfarande känner det där pirret i magen vid ett nytt resmål.
      Kram och tack för dina kommentarer.

      Gillad av 1 person

      Svara

    • Ja och jag upplever att man bemöts av en annan nyfikenhet. Och så är det lättare att ta in allt man ser och känner när man inte är omgiven av massa folk.

      Gilla

      Svara

  3. Vilket vackert och speciellt resmål. Tack för att vi fått följa med på din resa och att du delar med dig även av historia och bakgrund. Nu ser vi fram emot att följa med till nästa hus!

    Gilla

    Svara

  4. Det här var inlägget jag har väntat på. Och om man väntar på nåt gott så väntar man aldrig för länge. Ordspråket stämmer.

    Som vanligt har du hittat ”saker” som ingen annan hittar … och publicerar.

    Den största överraskningen här var nog hur stora husen/lägenheterna var för samurajerna. Raka motsatsen till dagens ”compact living” i landet. Fascinerande läsning.

    Så glad att du delar med dig, TACK:-)

    Gilla

    Svara

  6. Ja det är faktiskt overkligt att du har sett detta. Så speciellt. Tycker att deras boende ser så modernt ut, det är ju smått ofattbart att det var så länge sedan ngn bodde där. Så stort de bodde!

    OCH jo, jag kan tänka mig att du trivdes där, vilken härligt känsla. Tack för detta inlägg. 

    Gilla

    Svara

  7. Hej Jossu! Jag känner verkligen lugnet och historiens vingslag genom dina ord. Det måste vara något speciellt att få uppleva samurajhusen utan alla turister runtomkring. Sakura är också det japanska ordet för körsbärsblommor.

    KRAM till dig! Anna

    Gilla

    Svara

  8. Man bara önskade att en samuraj hoppade ut genom en öppning och bjöd in dig på en kopp te. Vilka vackra tjocka halmtak, såg man halmen inifrån också?
    När vi var på Öland en gång, träffade vi hantverkare som lade om halmtaket på Eketorps Borg. Vilket jobb det var för att inte tala om tiden det tog att göra ett sådant tak.

    Gilla

    Svara

    • Nej jag såg ingen halm inifrån.
      Eketorps Borg googlade jag genast på. Man får vara tacksam att det finns någon som tar sig an det slitsamma jobbet, för halmtaket gör platsen riktigt charmig.

      Gilla

      Svara

  11. Du och japanerna – i ditt efterlängtsde Sakura- du kom fram!

    Brunnslocket!! Sandalen!!

    Du gör härliga sök efter bakgrundskunskapen så du kan dela med dig, det vill jag ge dig en eloge för. Så väver duin den texten med ditt personliga sätt.

    Gilla

    Svara

  13. Jag känner ända hit att du trivdes som fisken i vattnet. Så stilfullt och så lugn omgivning.

    Jag kunde gott tänka mig att bo ungefär så där ett tag, bara för att få tag i mig själv. Jag ska berätta för vår vän Peter imorgon om din resa..han kanske tittar in och känner igen sig.

    Jag njuter av dina inlägg, bara så du vet.

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Denise Avbryt svar