När polisen kom fick jag en nalle av dom. Jag har kvar den än idag.
Men det är inte det enda jag har kvar från den dagen. Jag har även kvar minnen.
Minnen av rädslan. Minnen av hur jag stod stel av skräck och inte kunde röra mig. Minnen av hur han lyfte upp min klänning och kysste mitt kön.
Minnen av när paniken tog överhanden och jag kastade mig förbi honom. Minnen av hur han tog tag i mina armar men hur jag lyckades dra mig loss.
Sen minns jag inte mer. Jag minns inte vad jag sa när jag kom hem. Jag minns inte poliserna. Jag minns inte förhören. Bara rutan på polisstationen och hur männen stod uppradade bakom den för att jag skulle peka ut vem som var mest lik förövaren.
Jo det här inlägget är något helt annat än det jag brukar skriva om. Jag har skrivit om det innan, men jag tror att jag har en del nya läsare som inte läst om det innan. Och jag tycker det är viktigt att skriva om. Att inte bli ett anonymt offer som tiger.
Jag blev utsatt av en pedofil när jag var på väg hem från en kompis, en promenadväg på knappt 10 minuter. Jag var nio eller tio år den sommaren.
Det som är svårast att leva med är orättvisan. Det var han som var gärningsman men fick fortsätta gå fri. Det var jag som blev fast i ett helvete av destruktivitet och dåligt mående, vilket gav mig ytterligare svarta minnen att leva med.
Jag gråter inte längre över övergreppet. Jag känner ingen ångest. Jag känner ibland ilska över åren han tog ifrån mig, även om jag såklart också har ett stort ansvar i det destruktiva jag gjorde.
Och jag känner sorg över att dom som räddade livet på mig inte finns kvar längre. Det är för dom tårarna rinner. Marsvinen jag haft genom åren, och hästen Adam på ridskolan. När jag ville dö ville jag ändå leva för att inte skiljas från dom. Nu lever jag men vi är ändå åtskilda. Förutom i drömmarna. Jag och Adam är åtskilda sen 2012 men jag drömmer om honom minst en gång i månaden.
Men för det mesta bubblar det en positiv känsla i mig. Han vann inte och fick inte makten att förstöra hela mitt liv. Jag samlade all sisu som fanns i mig, tog mig upp steg för steg och kan nu i tankarna kan ge långfingret åt honom och tänka ”Åt helvete med dig. Nu ska jag ha roligt”.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Jossu-Soloresenär 
Nej det här visste jag inte om så när du skrev det innan så hade jag nog inte hittat dig här i cybervärlden.
Starkt av dig att lätta på hjärtat och berätta vad du varit med om som barn och som förstörts så mycket av din uppväxt.
Det här stärker säkert många som har varit med om samma sak och kanske inte vågat berätta eller pratat med någon.
Ha en fin och bra fredag.
Carin
GillaGilla
Tack! Även om man inte varit med om samma sak men mår dåligt eller lever destruktivt behöver man påminnas om att det kan bli bättre, när tiden är inne och styrkan kommer.
GillaGilla
Tack! Även om man inte varit med om samma sak men mår dåligt eller lever destruktivt behöver man påminnas om att det kan bli bättre, när tiden är inne och styrkan kommer.
GillaGilla
Starkt och bra att du berättar, är övertygad om att du genom dina ord hjälper någon annan. Djuren gör så mycket bra för oss, fint att läsa att de räddade livet på dig. Kör på och lev ett positivt liv, han vann inte!
GillaGilla
Tack! Ja jag hoppas att det kan ge hopp om att man inte är fast i det destruktiva, utan det kan bli så mycket bättre.
GillaGilla
Finner inga ord, och inga ord är detta äckel ens värd. Sådana som han borde utsättas för vidrigheter.
Kan verkligen inte skriva något bra, tänker bara att jag ser något fint i att dina älskade djur finns där för dig. Kram
GillaGilla
Sant. Jag hoppas bara att han inte utsatt fler och förstört deras liv.
Ja djurens kärlek har varit ovärderlig, och är såklart än idag fast jag mår bra.
Kram
GillaGilla
Vet att jag läst när du skrivit om det tidigare. Du är stark och jag hoppas det finns en särskild plats i helvetet för den sortens män!
GillaGilla
Tack! Jag hoppas att han inte förstört fler liv utan fick dåligt samvete. Men tyvärr är väl chansen liten att en sådan inser hur sjuk han är.
GillaGilla
Det gör ont att läsa om det fruktansvärda du utsattes för. Han som gjorde det borde enligt mig utsättas för tortyr och spärras in i en mörk cell utan nyckel till låset. Tyvärr verkar det vara mera regel än undantag att offret får lida oerhört mycket medan förövaren går fri. Det är så sjukt. Det är beundransvärt att du är så stark, och ändå lyckades samla din sisu och blev den levnadsglada, äventyrliga och goa människa du är.
GillaGilla
Min önskan är att han vaknat upp, sökt hjälp och inser vad han gjort. Både för att skydda andra och med det på sitt samvete borde hans liv vara förstört. Men tyvärr tror jag inte att så sjuka människor har ett samvete.
Tack för dina fina ord. Dom värmer denna höstdag.
GillaGilla
Det inlägget såg jag inte komma…
Väldigt modigt av dig att skriva om vad du utsattes för. Vet inte heller riktigt vad jag ska skriva förutom att jag hoppas att du mår bra idag och att svinet som utsatte dig för övergreppet mår riktigt, riktigt dålig.
GillaGilla
Nej det passar inte in bland mina andra inlägg. Men ibland behöver även sånt få ta plats.
Tack, förhoppningsvis har han försvunnit från jordens yta så att han inte kan skada fler.
GillaGilla
Starkt och fint av dig att berätta, det kan säkert hjälpa någon annan som också varit utsatt för sådana hemskheter. Tänk att många av dessa män kommer undan och att offren får lida åratal framåt. Då finns djuren som kan hela, en del i alla fall. Stor Kram till dig.
GillaGilla
Tack. Även om en läsare inte blivit utsatt för något liknande kanske denne kan finna hopp i att det finns en väg ut om man mår dåligt. Det kan man behöva påminnas om.
GillaGilla
Heja, sisu. Jag är glad att du lyckats vända ditt liv och känner den bubblande, positiva känslan.
Det är för jävligt att en vuxen man tar sig rätten att göra detta mot ett barn.
Som du skriver får vi hoppas att han inte utsatt fler men tyvärr är det väl högst troligt att det inte var en engångshändelse.
GillaGilla
Jo tyvärr tror jag också att han utsatt fler. Det känns inte rimligt att en så sjuk person ska få sig en tankeställare efter ett offer och skärpa till sig.
GillaGilla
Kära du! Så starkt av dig att berätta om detta och nog förstår jag precis känslan om hur dina djur har hjälpt dig att gå vidare och idag t.o.m känna dig stark och positiv ❤
Det är så oerhört viktigt att inte låta destruktiva tankar ta över, sen är det förstås inte alltid så lätt, men att vara omgiven av kärlek från våra nära och kära (både fyrbenta och tvåbenta) kan var ett enormt stöd på vägen ❤
Det gläder mig att höra att du idag kan ge långfingret åt den person som gjorde dig illa.
Kramar!!
GillaGilla
Tack Sara! Jag ser det som att djuren gav mig en anledning att leva tills jag hade styrkan att skaffa mig nya anledningar till att leva. Djuren är fortfarande det viktigaste i mitt liv, men det känns skönt att även kunna leva för sin egen skull.
Kram❤️
GillaGilla
Kära Jossu! Blir verkligen illa berörd när jag läser detta!! Fy F-N alltså! Att som barn bli utsatt av detta! Samtidigt vill jag tacka dig för ditt mod och din öppenhet. Din resa från offer till levnadsglad berör på djupet och ger hopp om att förändring faktiskt är möjlig💜
KRAMAR till DIG!! Anna
GillaGilla
Det är det jag vill förmedla. Många mår dåligt, men det behöver inte betyda att det kommer att vara så hela livet. Med tiden kommer förhoppningsvis tillräcklig styrka ha samlats, och livet kan sakta vändas.
Kram Anna❤️
GillaGilla
Kära, fina Jossu … det gör ont i mig att läsa om detta. Jag vill gråta. Det är för vidrigt det aset utsatte dig förr. Alltså, jag blir så förbannad och förtvivlad. En liten liten ficka möter ett riktigt jävla praktas på väg hem från en kompis. Ärr som sitter kvar resten av ditt liv medan han … ja han …
DU ska ge det svinet ett UP YOURS så länge du lever. Så starkt att du berättar, Jossu. Skickar stora, stora, stora varma kramar till dig som kommit så långt i din bearbetning.
GillaGilla
Jo han är verkligen ett praktas. Att ge sig på ett panikslaget barn och dessutom försöka hålla fast mig så att jag inte ska kunna fly… Ofattbart att det finns människor som kan bete sig så.
Men förhoppningsvis mår han som han förtjänar idag.
GillaGilla
Tänker inte ödsla ord på vidrigt gubbslem utan istället hylla dig och din kamp att gå vidare i livet. Sisu och jävlar anamma. Du imponerar på så många sätt! Stora kramar till en fantastisk kvinna ❤
GillaGilla
Tack så mycket❤️
GillaGillad av 1 person
Starkt av dig, och bra, att du berättar! Skönt också att höra att du kunnat gå vidare och välja det positiva i livet! Det är ju helt fruktansvärt om förövarna, äcklen, får makten att förstöra ens liv, när det är de som beter sig så fruktansvärt (hittar inte riktigt ord för det …). Varma kramar till dig!
GillaGilla
Tyvärr får dom ju makten, det är ju inget man bara skakar av sig, speciellt inte som barn. Men det gäller att återta makten, bestämma sig för att han inte ska få fler dagar av makt och ta tillbaka sitt liv igen steg för steg.
Kram!
GillaGilla
Jossu, du skriver det själv så fint och starkt: Från offer till levnadsglad! En livsnjutare som reser själv, upptäcker nytt, låter det mörka tränga undan till förmån för ljuset! Som du delar med dig av.
Kram
GillaGilla
Det ljusa livet är så mycket trevligare. Här är jag för att stanna.
GillaGilla
Fy vilket trauma du delar med dig av! Starkt och modigt att skriva om det. Fint att läsa att han inte vann över dig. Kram
http://hannaskrypin.se
GillaGilla
Tack så mycket. Jag tycker det känns viktigt att dela med mig om sånt också, och inte ge sken av att livet alltid är en dans på rosor.
GillaGilla
Men nej detta har jag inte läst om förut, nu när jag läste började jag gråta, för din skull och för alla andra utsattas skull, det finns så många som gömmer sej och mår dåligt, men det är viktigt att prata öppet om såna här saker så andra ser att att de inte är ensamma och att det finns en framtid trots allt. Jag tänker lite som du, att dessa män som ger sej på barn, är för sjuka för att förstå, men att livet på något sett ger igen så småningom.
Så fint att du hade djur i din närhet som du kunde få hjälp av, jag har alltid sagt att djuren är ens bästa vänner, de som delar sin kärlek helt villkorslöst med oss och ger oss kraft att klara det svåra.
Stor kram till dej!
GillaGilla
Om dom inte vore så sjuka hade dom sökt hjälp. Erkänt risken för att dom skadar någon och antagligen blivit inspärrade eller övervakade. Men dom sätter sig själva först och bryr sig inte om offren. Vi som är offer, för trauma eller psykisk ohälsa, kan bara försöka stötta varandra genom att erkänna dom sämre dagarna och peppa genom att berätta om dom bättre dagarna.
Kram!
GillaGilla
Åh, nej, det har jag inte läst om, fruktansvärt!
Fina du så stark du är som gått vidare så starkt!
Varm Kram!
GillaGilla
Tack så mycket Susanne! Det känns skönt att så att säga fått revanch.
Kramar!
GillaGilla
Jag visste och anledningen att jag började följa dig är att du med stort mod visade hur livet också kan vara och att du tar dig vidare trots allt och har gjort det så suveränt bl.a. med dina resor, dina delningar av allt det du upplever och upptäcker åt oss andra. Du har så rätt, man ska berätta för det kan vara till en stor hjälp för andra, samt för en själv också givetvis. Det är en slags terapi att berätta det hemska som händer en och du skriver så bra så det känns nästan som att vara med i det hela.
”Det som är svårast att leva med är orättvisan. Det var han som var gärningsman men fick fortsätta gå fri. Det var jag som blev fast i ett helvete av destruktivitet och dåligt mående, vilket gav mig ytterligare svarta minnen att leva med.” Dina ord här säger allt om hur du hade det. Jag skriver hade det , för jag märker att du har kommit långt på vägen, strongt gjort. Alla klarar det inte.
Din styrka att ha gått vidare har säkert varit till hjälp för andra, jag är övertygad om det. Mardrömmen är att något sådant ska hända ens egna små, unga. Sjuka människor borde inte få vara fria. Hoppas karln inte förtog sig på andra flickor.
Starkt gjort av dig att skriva om detta.
Stor varm kram!
GillaGilla
Kära Karin. Ja det destruktiva är borta nu och jag strävar efter och upplever ett liv med trygghet och stabilitet. Och det känns så bra att vara nöjd med ett lugnt liv med dom rutiner som hör till vardagen, och såklart bryta av det med lite resande emellanåt.
Kram!
GillaGilla