Bloggbrudarnas 10:a om resor

Bloggbrudarna består av fem bloggare som tillsammans skapar listan ”Bloggbrudarnas 10:a” där det ställs 10 frågor om olika ämnen. Dessa kvinnor består av:

Anna i Portugal
Monnah på Sturkö
Sara i Barcelona
Anna i Kolmården
Annika i Reston

Flera av dom tittar jag in hos när jag har tid. Och när jag såg att ämnet för denna gången var resor kände jag att jag ville haka på.

2015 vs 2025, har ditt tänk runt resor förändrats under de senare 10 åren, både ur fysisk och mental aspekt?
Det har hänt en hel del faktiskt. 2015 var jag fortfarande kvar i stadiet då jag bara såg framför mig hur jag reste runt i Europa, på sin höjd ner till dom delar av Mellan-Östern som ligger närmast Europa.
Safari i Botswana, se tempel i Ost-Asien, titta på ett par som dansar tango i Buenos Aires… Det var för mig som att åka till månen ungefär. Jag kunde inte se att jag skulle få uppleva det.
Det tror jag berodde på dom långa flygresorna som jag än idag ogillar, men framförallt en osäkerhet.

Berätta om en resa/resmål som gjort ett djupt intryck på dig på ett personligt plan?
Min road trip till Libanon med en kompis i slutet av 2009. Från Sverige och turistdestinationer i Europa till att möta korruption, beväpnade män, dagliga strömavbrott… Kulturkrocken var total. Och min naivitet peakade under nyårsafton när jag frågade min kompis vad det var för konstiga fyrverkerier syntes som prickar flygande uppe vid himlen, dom kreverade ju aldrig . Han förklarade för mig att det inte var fyrverkerier utan skott. Man firade genom att ta sina vapen och skjuta upp i luften.
Men resan gav också en insikt i att världen inte är så farlig för en ensam kvinna. Jag gick stundtals ut utan sällskap, killar tog kontakt och flirtade. Det var allt.
Den känslan dröjer sig kvar än idag. Jag har aldrig avstått något under en resa, eller hemma i Sverige, bara för att jag är kvinna och därför känt mig otrygg. Jag hade haft samma sunda förnuft och agerat på samma sätt om jag var en man.

Berätta om den första längre resa du kommer ihåg?
Eftersom jag som barn åkte till Finland varje sommar är det svårt att säga exakt hur gammal jag var, men jag minns vissa händelser. Jag minns hur jag bläddrade i Tax Free-katalogen och tittade på alla lockande godispåsar.
Och hur jag blivit stor nog att gå på toaletten själv, gick in i Viking Line-hyttens toalett, gjorde det jag skulle… Och var inte alls beredd på det kraftiga ljudet när jag tryckte på spolknappen. Jag blev jätterädd och började gråta.

På semester i Finland med farfars hund Pepi.

Vilken slags packare är du? Hur ser din packprocessen ut?
Jag är en motvillig packare. Jag tycker det är så tråkigt. Det börjar med att jag lägger ner skorna, suckar uttråkat och går och gör något annat. Sen fortsätter kvällen så. Steg för steg slutför jag packningen.

Vilket/vilka transportmedel föredrar du när du ska resa utomlands? Motivera gärna.
Med tanke på avstånden, flyg utan tvekan. Tågluff i Europa lockar mig, att stanna till i små mysiga byar och sakta jobba sig söderut. Men då behöver jag lära mig att packa lätt. Så det får vänta.

Vilket resmål står högt på din bucket list, men som du vet/tror att du aldrig kommer att besöka? Varför vill du dit? Och varför kommer du troligen inte att åka dit?
Jag har inte en sådan känsla för något resmål. Visst hindras jag av att besöka Jerusalem p.g.a kriget och att se mer av Sydamerika för att jag i dagsläget inte hade känt mig trygg. Men världen förändras, och jag hoppas att situationen i länderna ska förbättras så att jag en dag kan åka dit.

Sveriges mest underskattade småstäder, charmiga platser, som folk oftast kör förbi
Jag reser ju knappt i Sverige. Jag håller till i Mariestad, hemma i min morgonrock eller så vandrar ut bland gamla stans trähus, blickar ut över hamnen och domkyrkan eller så går jag längs en av Vänerns stränder. Och är väldigt nöjd så.

Hem ljuva hem i morgonrock

Planera allt i förväg eller ta det som det kommer?
Jag är ett planeringsfreak när det kommer till sevärdheter och dagsutflykter. Min mardröm är att komma hem från ett område och inse att jag missat något som jag verkligen velat se.
Men efter att ha sett en sevärdhet tar jag mig också tid att strosa runt i området, gata upp och gata ner och se vad som möter mig.

Vad är det värsta du varit med om på en resa?
Djurplågeriet är det allra värsta. Jag minns än idag djuraffären i Aley, en liten stad i Libanon. En bur med gallergolv där kattungar trängdes i en matskål. Deras tassar var så små så om dom gick ut på gallergolvet hade dom behövt balansera på gallret, för hålen var så stora att deras små tassar hade gått igenom.
Två små burar stod staplade på varandra med varsin apa i. Den som satt i den understa buren roade sig med att försöka få tag i apan i den översta buren och nypa den. Buren var så liten att även om apan stod mitt i den kom den inte undan nyporna. Så han fick ständigt flacka med blicken och hålla utkik efter sin kamrats hand.

Vilket, eller vilka, är dina smultronställen?
Farfars stuga vid sjön i finska Mänttä. Han har två stycken på tomten. Den äldsta och mindre av dom bodde jag, mamma och pappa alltid i när vi kom på besök. Så den har en speciell plats i mitt hjärta.
Men tyvärr har min idyll förstörts. Det är någon galning som har byggt ett stort grönt hus intill. Jag blev helt ställd sist jag var där och såg det, och hade nästan lust att gå och knacka på och säga ”Ni förstår väl att ni inte kan bo här”.
Jag vet knappt om jag vill åka dit igen. Eller om jag vill försöka förtränga det sista besöket och bara minnas det som det var. Som det ska vara. Med Pirkko och Leo som närmsta grannar, nästan på andra sidan sjön, som står och vinkar åt mig när jag kommit ut från bastun för att ta ett svalkande dopp.

På farfars brygga

21 kommentarer

  1. Så roligt att du hänger på! Spännande att dina vyer och ditt mod förändras när du väljer resor numera, vilket jag ju så klart noterat via dina inlägg. Så glad att läsa att som ensam kvinna känner dig trygg i princip oavsett var du är! 

    Ser fram emot när du tar tågluffen i Europa, det är resmål som lockar mig också. Att du är nöjd och glad att hålla till hemma är fint att läsa.

    Gilla

    • Det var kul att hänga på och få fundera och svara på dom intressanta frågor som ni ställde, och lika kul att läsa era svar.
      Det kanske bara är min känsla, men jag tycker att kvinnor ofta ses som offer. Män löper större risk att misshandlas ute på gatan, men ändå verkar dom inte vara rädda och få höra om hur farlig världen är för dom.
      Så det är skönt att som ensam kvinna ge sig ut i världen och slita av sig offerkoftan.

      Gillad av 1 person

  2. Hej Jossu! Så kul att få ett ansikte på dig! Jättefina bilder på dig som barn. Älskar gamla bilder! Kul att du, vår globetrotter hängde på också! Så fint och personligt inlägg! Gillar särskilt dina reflektioner från Libanon och hur resan gav dig nya insikter. Även dina barndomsminnen från Finland och din ärlighet kring packningen fick mig att le. Tack för att du delar!

    KRAM till dig! Anna

    Gilla

  3. Så kul att läsa dina reflektioner över de här reserelaterade frågorna. Jag tyckte också att det var kul att hänga på den här gången. Sedan tycker jag att du är modig som utan tvekan åker iväg ensam till de mest annorlunda resmål. Jag är bara tacksam att jag får hänga med via din blogg!

    Gilla

    • Tack så mycket! Haha numera krävs det nästan mer mod att berätta för mamma vart jag ska åka än att genomföra själva resan. Enda barnet till en mamma som nära på blir orolig bara jag åker till Skövde. Det blir en del diskussioner när hon får höra att jag bokat en ny resa, och nej det blev inte en trygg charter till Mallis den här gången heller…
      Min pappa är betydligt mer avslappnad som tur är.

      Gilla

  4. Vad roligt att du hängde på Jossu! Och som den globetrotter du är så förvånar det mig inte heller 😉

    Jättekul att läsa att du känner dig trygg att resa runt i världen som ensam kvinna, det ger mig hopp om mänskligheten 🙂 (förutom djurplågeriet då, det stycket fick jag hoppa över :(( ) Du har ju verkligen utmanat det och visat att det går utmärkt ❤

    Jag är övertygad om att du kommer nå dina mål gällande önskeresor, det är bara en tidsfråga och rätt tillfälle det handlar om! Och jag fortsätter hänga med förstås 😉

    Kram!

    Gilla

    • Som jag skrev som svar till Anna, jag känner av kvinnor utmålas lite väl mycket som offer. Att trots att män löper större risk att misshandlas på gatan är det dom som ska följa oss hem och vara en trygghet.
      Jag gillar inte den synen. Jag vill förlita mig till mitt sunda förnuft, och hittills har det gått bra.

      Kram!

      Gilla

  5. DU är som gjord för Tian. TACK Jossu!! Det är ju som hand i handske för dig. Vi har samma minnen från barndomen, resan till Finland, tax-free och godis. Jag började gråta på bildäck när de stängde bogvisiret när jag var liten. Tycket ljudet var sååå hemskt, haha. Riktigt liten var jag då, hehe. Toan ja, den kan absolut skrämma ett barn ombord.

    Du kommer inte att tro det, men i vår sommarstuga har vi likadana handdukar som den du satt insvept i som liten. Underbart att se!!

    Du är en tuff–och trygg– kaka; Jossu. Snacka om att de tio åren har gett dig erfarenhet och lugn. Nu reser du över världen och upptäcker hela tiden. JAG är glad att jag får hänga med via din blogg!

    YOU go!!!

    Gilla

    • Kul att vi har liknande minnen. Höga ljud, tårar och så godis som plåster på såren.

      Men vad roligt! Du råkar inte veta vad det är för företag som gjort dom?

      Tack. Jag tror att det var bra att jag väntade med att se världen tills jag lärde mig vikten av planering och att läsa på om ev. risker. Det ger mig ett ökat lugn.
      Jag är glad att du vill fortsätta att hänga med mig.

      Kram!

      Gilla

      • Tyvärr vet jag inte märket. BARA att de har många år på nacken nu. Men bra kvalitet är det onekligen.

        OCH självklart följer jag dig!! Reser ju via dig 🙂

        Gillad av 1 person

  6. Så lik du är dig själv nu och då. Selfien som vuxen är en riktig höjdare:-)

    Min man och jag spenderade tre veckor i Israel 2013. Då var det lugnt i Mellanöstern om man säger så. Vi hade vår base camp i Tel Aviv och besökte bland annat Jerusalem, Haifa och några städer till. Kan djupt rekommendera Israel. Den semestern var en av de bästa vi gjort!

    Du är som gästskribenten hos Freedomtravel Anna Nilsson Spets. Hon är betydligt äldre än du och reser ensam till de mest ”otänkbara” ställena, speciellt i Afrika. Hon har heller aldrig råkat ut för något. Skönt!

    Gilla

    • Vilken semester! Den dagen lugnet råder igen skulle jag vilja följa era fotspår. Kan inte tänka mig annat än att en sådan resa skulle bli något av det bästa jag har gjort. Ett minne för livet.

      Jag har läst flera av hennes inlägg där. Hon är riktigt häftig!

      Gilla

  7. Det var roligt att läsa dina svar, och du har många resor att se tillbaka på. Så gulliga bilder på dig. Du får gärna visa flera såna bilder. Jag hade inte föreställt mig att du är en motvillig packare, men jag har förstått att planering verkligen är din grej. Härligt att du känner dig trygg överallt:)

    Gilla

  8. Kul att läsa dina svar och hur ditt resande ändrats under tiden.

    Du är så modig som ger dig ut på dina resor på egen hand. Det är förstås mycket utvecklande och utmanande.

    Fint att få se dig också, både som liten och stor.

    Gilla

    • Jag minns att jag mailade en djurskyddsförening i Libanon när jag kom hem. Även om jag inte kunde förklara vart butiken låg är Aley en såpass liten stad att dom borde hittat butiken, och förhoppningsvis hjälpte dom djuren.

      Gilla

  9. Vilken kul grej, bloggbrudarnas 10!

    Du är för mig en fantastisk blogg- och resebrud som singlar dig runt på resor -att läsa dina 10 var – är roligt och berättar ännu mer om dig!

    En liten resekram från mig som inte reser. Men singel är jag ju 🙂

    Gilla

  10. Åh, vilka vettiga och intressanta reflektioner, både i inlägget och kommentarssvar (sagt av en mamma som satt och följde yngste sonens flight över Ryssland i söndags). Jag blir ofta irriterad av att media och andra envisas med att förminska kvinnors rörelsefrihet – jag envisas med att påpeka att det är hemmet som är farligast för en kvinna (statistiskt sett)! Visar man att man är rädd blir man ett villebråd, men det är klart att det också finns delar av världen där man absolut inte vill vara ensam som kvinna!

    Tågluffa är säkert lika härligt idag som när den här tanten luffade med Interrailkort en gång i tiden. Försök att styra lite av din planerings- och organisationsförmåga till packningen 😀 😀 Kunde jag släpa hem fem kilo pasta och en stor bit gorgonzola i ryggsäcken från Italien så kan du! ❤

    Gilla

    • Och tyvärr funkar deras propaganda. Fler kvinnor än män är, som du säkert vet, rädda för att gå ut ensamma kvällar och nätter. Det har jag ofta sett påpekas, men känslor är ju inte fakta. Istället för att påpeka hur rädda kvinnor är, påpeka vilka det är som är mest otrygga. Det är männen.

      Min rörelsefrihet är egentligen begränsad, det tror jag är oundvikligt. Men jag hade varit lika begränsad om jag var man.
      Den enda situation jag undviker p.g.a osäkerhet är att gå på nästan folktomma gator sena kvällar och nätter. Och jag lider inte av det då jag inte har något behov av att gå ut klockan 23, vare sig det är en vardag här på hemmaplan eller på en resa.

      Det låter som att jag får börja med att investera i en stor ryggsäck. Med plats för lite större packning, och viktiga saker jag tar med mig längs vägen. Pasta och ost är mina svagheter- helt klart värt att släpa med hem.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar