Vilken natt!
Det är den 6:e september och jag har vaknat tidigt eftersom jag har en utflykt inbokad- och jag, som varit så nöjd över att min mage brukar hantera utlandsresor relativt bra, har mått uselt under natten. Det har nästan blivit mer tid på toalettbesök än på sömn. Jag är uttorkad då jag inte kunnat behålla något, sömnig och tveksam till om jag ska ställa in eller åka.
Jag sitter på hotellets restaurang framför en av dom andra deltagarna på utflykten. Hon och hennes dotter är också från Sverige. Vi fick kontakt vid poolen, pratade och trivdes bra ihop. Så vi bestämde oss för att boka utflykten tillsammans.
Jag är i valet och i kvalet. Men är det inte typiskt mitt liv ändå, drama som sedan löser sig? Kanske även denna gång…
Så när dottern anslutit sig till oss följer jag med dom till bilen som väntar utanför. Nu åker vi!
Efter cirka en kvarts körning är vi framme vid gränsen till Zimbabwe. Det krävs visum till Zimbabwe som antingen kan köpas online eller vid gränsen. Vi tre köper vårat vid gränsen för 30 USD.
Vi behöver inte åka långt in i Zimbabwe för att se att även här frodas djurlivet. Först ser vi ett par giraffer och sedan en flock elefanter. Vi stannar för att titta på elefanterna och ser hur en av dom plötsligt sätter fart mot en grupp fåglar och jagar dom. Om det är aggression eller lekfullhet är svårt att avgöra.
Vi börjar att närma oss målet för dagen. Men först gör vi ett kort stopp vid The Big Tree, ett ovanligt stort baobab-träd och som ni kan se på skylten har den haft över 1200 år på sig att växa.
Nu är vi framme. Framför oss står entrèn in till Victoria Falls. Inträdet är på 50 USD för turister.
Efter att ha kommit in inser jag att dessa pengar uppenbarligen inte använts till att rusta upp toaletterna. Vi får turas om att stå utanför och hålla i dörrarna då dom glider upp och lås saknas. Toalettpapper ska man inte heller räkna med att det finns. Tur att vi tagit med oss det från vårat hotell.
Men trots den dåliga standarden på toaletterna, när jag hör det mäktiga bruset bortom grönskan börjar jag känna att det kommer vara väl värt 50 dollar i inträde. Och vilken skönhet det är som möter mig. Zambezifloden som blir till vattenfall som får en att förstå varför fallen även heter Mosi-oa-Tunya vilket betyder Den dundrande röken.
Och detta är efter en lång torrsäsong. Jag kan knappt föreställa mig hur det ser ut under regnperioden.
Vid en plats ser jag även en regnbåge, om än något otydlig.
Namnet Victoriafallen kommer ifrån David Livingstone, en skotsk upptäcktsresande som tros vara den första europè som såg fallen. Detta var år 1855 och han namngav fallen efter Stor-Britanniens dåvarande regent, Drottning Victoria.
Vi har valt att gå utan guide vilket jag tycker fungerar bra då vägen löper längs med fallen. Så det finns ingen risk för att missa någon av alla utsiktsplatser som tillåter besökarna att se vattenfallen från olika vinklar. Jag riktar även min blick bort från fallen, för träden är spektakulära med sina grenar.
Förutom att se vattenfallen finns det olika mer eller mindre extrema aktiviteter vi erbjudits att boka. På listan finns bl.a helikoptertur, bungy-jump, zipline och det sk. Devils Pool som ni kan ana på bilden nedanför, mellan fallen. Under torrsäsongen ges besökare möjlighet att under uppsikt av guider simma där, och titta ner över kanten.
Vi hittar en liten byggnad vars vägg ger oss välbehövlig skugga och slår oss ner på marken för att samla krafter. Jag funderar på om jag ska fortsätta mot bron som utgör gränsen mellan Zimbabwe och Zambia men trots en bra stunds vila känner jag att krafterna kanske inte räcker till. Vattnet börjar ta slut och det har inte funnits ett enda ställe längs vägen där vi kunnat handla mer. Jag har dessutom inte har ätit sen kvällen innan, vilket jag kräkts upp. Jag är rädd att kollapsa i den 37-gradiga värmen om jag utmanar mig för mycket.
Mina två bekanta känner sig också för trötta för att fortsätta. Så vi beger oss tillbaka mot entrèn, och i närheten av den slår vi oss ner på Rainforest Cafè.
Där känner jag att jag gjorde rätt val, för krafterna började verkligen sina. Jag vågar inte äta något men beställer in en jordgubbs- och banansmoothie för att återfå lite energi. Riktigt god!
Vi tre är överens om att inte åka vidare för att äta lunch eller göra någon mer aktivitet, vilket annars går att genomföra under utflykten. Trots att min mage inte ställt till problem under dagen är jag nöjd över beslutet och att få återvända till hotellet.
Smoothien och vilan gör susen. Med nya krafter ger vi oss ut till parkeringen för att möta vår chaufför. Överallt finns souvenirbutiker och jag ger mig ut för att hitta en magnet innan chauffören kommer. Jag passerar ihärdiga försäljare tills jag kommer fram till en butik där säljaren står inne, vänd med ryggen emot mig. Äntligen kan jag få titta i lugn och ro.
Jag hittar det jag vill ha, med ett foto av vattenfall och en regnbåge. 5 dollar vill försäljaren ha för den, och det är nu jag antar att jag förväntas pruta. Men alltså… jag kan inte.
Hur bor han? Har han ens råd att äta sig mätt? Jag som åkt ner till Botswana, glatt betalat för en resa vidare till Zimbabwe och ska åka hem till en sprillans ny säng som köpts för att den gamla som förvisso fortfarande var snygg börjat knarra lite… Ska jag försöka få tillbaka 1-2 dollar i växel?
Jag sträcker fram sedeln med ett leende, tackar och går iväg med min magnet. Jag tycker att den är värd pengarna. Jag blir glad av att se den och tänka tillbaka på den här dagen.
Jossu-Soloresenär 
Verkligen inte mysigt att må tjyvens i magen när man ska ut på utflykt. Men ändå tur för dig att det gick så bra när du tog ditt beslut och åkte iväg.
Mycket vackra bilder som du tog på fallet.
Ha en fin fredag.
Carin
GillaGilla
Usch och fy för magsjuka! Men så bra att du ändå kunde följa med på utflykten så att du fick se de fantastiska Victoriafallen. De står på min önskelista att se, men är tveksam till att det kommer att hända. Synd att det inte fanns vattenflaskor att köpa där, för det går verkligen åt att dricka ordentligt i värmen. Men dom kanske inte vill att folk ska kasta plastplaskor överallt när dom är urdruckna.Aktiviteterna på plats verkar vara väldigt spännande, men tror inte att jag skulle våga vara med på någon av dom.
GillaGilla
Du är nog något på spåret, att dom vill undvika att det skräpas ner. Men i närheten av cafét fanns det en drickfontän så man kunde fylla på vatten. En eller flera sådana borde dom ha ute längs vägen.
Aktiviteterna, åtminstone dom mer extrema, lockade mig inte. Jag är inte så äventyrlig av mig utan tyckte att det räckte gott och väl med en promenad längs fallen.
GillaGilla
Du var tuff som for trots att din mage var i sådant olag. DET var sååå värt det, vilken PLATS!!!!! Förstår att det är mkt viktigt att dricka mycket i den hettan. Jossu, följer du resevloggare på YouTube? Kara and Nate, mina favoriter, var just där och de låg vid fallens kant och tittade ner medan deras ben hölls i. hela min själ skakade. ALDRIG!!! Så fina bider, kan tänka mig dånet där när vattnen faller. Mäktigt. Önskar sdig en fin helg. PS. du ska inte vara med på vår TIA om resor? 😀 Vore jättekul, tycker jag.
GillaGilla
Då var dom vid Devils Pool-vilket mod! Jag ska titta på den videon, med skräckblandad förjusning. Jag hade inte vågat göra det om jag så fick betalt för det.
Jag är gärna med. Jag började fundera lite över mina egna svar medan jag läste era så jag sätter mig gärna och skriver ett eget inlägg.
Trevlig helg Annika!
GillaGilla
Så maffigt att se Victoriafallen kan jag tänka mig ❤ Har också sett reels med folk som badar i dom där Devils pool, modigt och nåt man absolut måste göra med en guide kan jag förstå 😀
Jag minns när vi åkte på roadtrip i Norge så var vi vid två jättestora vattenfall, 150 meter och det andra ännu högre, och det var riktigt häftigt att se, så jag kan bara tänka mig hur imponerade detta var som ju dessutom är så gigantiska i bredd 🙂
Fy för magsjuka, men starkt att du fixade att åka ändå ❤ Så fint att du inte prutade på magneten utan lät honom få dom dollar han önskade ❤ Jag tyckte också det var jobbigt när vi skulle shoppa i Thailand, det där med prutandet, när det ändå inte handlar om så mycket pengar för oss som är där på besök 🙂
Kram! Och jaa, jättekul om du hänger på vår bloggtia!!
GillaGilla
WOW!!! Vilka bilder! Och vilken berättelse! Bra att du vågade åka med turen, och ännu bättre att du inte blev sjukare under utflykten. Med tanke på det dyra priset, borde man åtminstone ha toapapper på toaletten och fungerande dörrar. Undrar vad entrépriserna används för…
Jag har också svårt för att pruta när butiken uppenbarligen är i behov att sälja nåt för att få mat på bordet. Du gjorde helt rätt i. Gillade de färgglada tygbitarna eller om det är kjolar.
Och dessa extra äventyr – over my dead body skulle jag säga;-)
GillaGilla
Bra gjort att du tog dig igenom utflykten med osäker mage. Det är ju en plats som man gärna vill besöka. Min make, har en mage som sagt ifrån både när vi åkte bil till Taj Mahal från Delhi och sedan när vi gick upp en bit på Kilimanjaro, han kämpade på, som du gjorde.
Jag bodde ett tag i Zimbabwe och besökte det mäktiga vattenfallet, visserligen var det mer vatten när jag varit där. Vattenröken som gjorde att man blev väldigt blöt och dånet, minnen som kommer upp när jag ser dina häftiga bilder. Då var det Bungy Jump från bron, som var det som många gjorde. Att ligga i en sådan där pool, skulle jag aldrig göra, helt galet.
Lapa-tygerna är fina med sina mönster och färger. Igår hittade jag just ett sådant lapa-tyg i mina gömmor som ska bli gardiner till husbilen.
Trevlig helg Kram
GillaGilla
Att du kom iväg – och att du kan visa dessa fantastiska bilder av träden och fallet, tygerna och de små grejorna där!
Jag njuter! Jag skulle heller inte ha prutat 🙂
GillaGilla
Så härligt att du tog dig iväg på denna utflykt. Ett mycket vackert och spektakulärt vattenfall.
GillaGilla
Men så skönt att du kunde åka iväg på utflykten, kan tänka mig det var riktigt mäktigt, dina bilder ger den känslan, men hos dig är den säkert ännu mer magisk. Jag prutar inte heller, jag betalar det de vill ha eller så låter jag bli att köpa om jag tycker det är för dyrt. Tack för att jag fick se vattenfallen via dig!
GillaGilla
Fy för turistmage men ändå härligt att du kunde genomföra utflykten och få se det häftiga vattenfallet. Vi var där i november/december och det var mer vatten men ändå inte som det kan vara när det är som allra mest. Vi gick över den häftiga bron och där drömmer Lars barnbarn om att få hoppa Bungy jump, fy katten så otäckt. Dina resor är verkligen häftiga, då kul att få följa med dig!
GillaGilla
Lars barnbarn är verkligen modiga. Jag hade knappt vågat se någon hoppa, så otäckt tycker jag att det är.
GillaGilla
För första gången anar jag genom dina bilder hur stora de där fallen verkligen är! Att de är höga har jag fattat, men bredden tycker jag att du visar så bra. Strongt av dig att fixa resan med kass mage och sömnbrist, det behövs inte mycket för att benen ska bli svaga.
Bilder och film från den där poolen vågar jag nog inte se på utan att någon håller MIG i benen …
GillaGilla
Jag förvånades över att fallen var så många och att det var ett så pass stort område. När jag fick höra tiden då chauffören skulle hämta upp oss funderade jag på hur vi skulle få tiden att gå. Men dom timmarna visade sig ju behövas. För det var riktigt skönt att ha en timme att återhämta sig på cafèet.
Jag är också nervös bara av tanken att se bilder från poolen. Jag tyckte att det var läskigt nog att se dom där uppe på avstånd. Jag ska samla mod till mig och titta på videos därifrån, någon dag.
GillaGillad av 1 person
Ja, vad säger man när man inte har ord…man är tyst men likväl, vilka foton, vilka vattenfall…och jag hade absolut gjort som du, inte prutat. Jag är jättedålig på sånt. Tack igen för ett otroligt fint inlägg. Så mycket fint det finns i Afrika.
GillaGilla