Jossu

Timur Lenks viloplats

Amir Temur, även kallad Timur Lenk som betyder Timur den halta, föddes år 1336 i den uzbekiska staden Kesh som idag heter Shahrisabz. Han blev känd som en framgångsrik krigsherre som grundade Timuriddynastin.
Hans förebild var Djingis Khan, och likt honom var Timur Lenk så pass brutal att det hände att motståndare gav upp utan motstånd i hopp om att skonas.
Efter att Timur Lenks fru dött lät han mörda hennes bror Hussein som han hade haft en konflikt med sen en tid. Efter mordet gifte Timur Lenk om sig med Husseins änka som var ättling till Djingis Khan. Giftemålet gjorde att Timur Lenk fick en eftertraktad titel, ”Gurgan”-svärson till den stora khanen.

Under storhetstiden sträckte sig hans territorium från nuvarande Turkiet till Indien och ända upp till södra Ryssland. Timur Lenk gjorde Samarkand till huvudstad och tog dit duktiga hantverkare och konstnärer från områdena som erövrats, vars arbete fick staden att blomstra.

Från Registan promenerar jag till en park där jag möts av två stora tigerstatyer och senare av Ruhabad, ett mausoleum som byggdes på order av Timur Lenk år 1380 för att bli gravplats åt teologen Sheikh Burhaneddin Sagaradzh. Därifrån fortsätter jag mot en riktigt pampig byggnad.

Detta är ett mausoleum vid namn Gur-e-Emir som betyder Kungens Grav på persiska. Här inne vilar Timur Lenk.
Från början byggdes det som gravplats åt favoritbarnbarnet Muhammad Sultan som Timur Lenk hoppades skulle ta över efter hans död. Men Muhammad Sultan dog redan vid 27 års ålder år 1403.
Timur Lenk hade planerat att begravas i sin födelseort Shahrisabz men vid hans död i februari år 1405 gjorde den stora mängden snö att hans kropp inte kunde föras dit. Därför blev Gur-e-Emir en gravplats även för Timur Lenk, och slutligen för några av hans familjemedlemmar.

Timur Lenk vilar i den svarta graven, och vid hans sida barnbarnet Muhammad Sultan.
Dom tre stora gravarna på Timur Lenks andra sida tillhör hans söner Shahrukh Mirzo och Miran Shah och den lilla mellan dom tillhör Abdurahmon Mirzo.

Minns ni Timurs Lenks sonson Ulugh Bek, regenten som grundade madrassan med samma namn vid Registan-torget och som dödades på order av sin son? En som visade större lojalitet mot honom var hans brorson Abdullah Mirza som såg till att Ulugh Bek fick vila vid farfar Timur Lenk.
Ulugh Beks grav är den ensamma kistan som står framför Timur Lenks.
Den lilla graven snett bakom Timur Lenks tillhör Abdullah Mirza och den stora ljusa graven bredvid tillhör Timur Lenks mentor och vän Sayyid Baraka.

Gur-e-Emir var ett måste för mig i Samarkand, likaså georgisk mat. Så jag begav mig till restaurangen Gruzinka.
Till förrätt en georgisk sallad med valnöttssmulor. Och såklart en khinkali, mmm…dessa underbara dumplings.
Och slutligen khachapuri. Något jag ätit i Georgiens huvudstad Tbilisi men då som en båtformad variant som var toppad med ägg och ost. Nu fick jag äntligen prova varianten med ost inuti, och det var precis så gott som jag hade fantiserat om.
Det var väldigt mättande men personalen var vänlig nog att lägga resterna av khachapurin i en förpackning. Och den smakade lika bra när den hade svalnat.

20 kommentarer

    • Ja tänk att vissa saker aldrig förändras. Så mycket ont har lämnats bakom oss, men maktgalna människor fortsätter att finnas.

      Gilla

      Svara

  4. Oj vilken historielektion jag fått och vilka bilder på de vackra byggnaderna! Tack för att vi får följa med på din resa.Det här resmålet blir mer och mer lockande och Samarkand låter mer och mer som en sagostad! Den där salladen och övriga maten ser riktigt delikat ut!

    Gilla

    Svara

    • Central-Asien och dess historia har varit nästintill okänt för mig innan. Ett avsnitt om Timur Lenk på P3 Historia är allt jag hade i bagaget inför avresan. Det är nästan lika intressant att ta reda på platsens historia som att besöka den.
      Maten i Samarkand var fantastisk. Vare sig jag åt turkiskt, georgiskt eller uzbekiskt.

      Gilla

      Svara

  6. Den mannen tog för sig på alla plan!

    Jag har set på den där statyn av honom, så fantastiskt. Du har fotat den så bra där alla detaljer blir tydlig, till och med skotuppen där.

    Härligt, nu har jag varit på Jossuresa bloggledes , druckit kaffe och vatten i värmen. Tack för denna gången och vi ses igen Jossu, var du kan vara då tro?

    Gilla

    Svara

    • Jag älskar också bilden av statyn. Jag kom vid en tidpunkt då några ville fotas vid den, så det gav mig tid att hitta en vinkel som jag blev väldigt nöjd med- och visst ska skotoppen med!

      Fysiskt är jag, med glädje, kvar i Sverige fram till september. Vart nästa inlägg tar oss återstår att se, jag har några färdigskrivna.

      Gilla

      Svara

  7. Hej Jossu! Vilken spännande resa, både historiskt och kulinariskt! Du lyckas verkligen väva samman fakta om Timur Lenks liv och gärningar med din egen upplevelse på plats i Samarkand. Det gör berättelsen både lärorik och levande. Helt nya platser för mig!

    KRAM till dig! Anna

    Gilla

    Svara

  8. Ja kungens grav är verkligen en pampig byggnad. Det var väldigt intressant att läsa om Timur Lenk, även om han var en så grym man. Maten såg väldigt god ut!

    Gilla

    Svara

  9. Alltså. Så mycket jag inte kan och inte känner till. Helt fascinerande och intressant att läsa och se dina bilder. Inser att det nog var en georgisk sallad med valnötter som väninnan bjöd på en gång, den har jag nog recept på i min matblogg. Ska kolla! Ska också minnas khachapuri och se om den finns på menyn i Bromma …

    Gilla

    Svara

    • Världen är onekligen fylld av skatter som väntar på att bli upptäckta. Och jag förundras över vilken intressant historia många platser bär på.
      Vad kul att din väninna bjöd på georgiskt. Hoppas att du snart besöker den georgiska restaurangen, och bloggar om det.

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Jodå den hade flera likheter, fast dom georgiska sallader jag har ätit har varit utan bönor. Och så används koriander ofta i georgisk mat. Men det är ju en sådan ört som inte alla gillar. Hade jag tänkt bjuda mina gäster på salladen hade jag gjort som Ulla och haft i persilja istället då det är ett mer säkert kort.

        Gillad av 1 person

      • Då kommer du att älska georgisk mat. Tar du med någon till den georgiska restaurangen som inte delar våran kärlek till koriander rekommenderar jag att fråga personalen om rätten innehåller koriander. Minns när jag åt min första khinkali och överraskades av att färsen inuti dumplingen var kryddad med koriander. En positiv överraskning för mig, men inte kul för en gäst som ogillar koriander.

        Gillad av 1 person

  10. Du är enastående Jossu, vilken glöd du måste känna för allt du upplever och visar oss som tittar in här. Vilket mausoleum…vackert utan vidare, pampigt. Sen tänker jag spontant på att likheter finns med den tidens härskare med härskare av idag. Grymma är de. Trots att tiden går tycks inte något ändra för de där som vill härska över andra.

    Tack för ett jättefint inlägg igen!

    Gilla

    Svara

    • Tack snälla! Ja jag känner stor glädje, och ofta vördnad, över det jag får uppleva och vill försöka göra det rättvisa i mina inlägg. Och oftast gör en plats historia den ännu mäktigare. Så det tycker jag om att sätta mig in i, och dela med mig av.
      Ja tänk att mänskligheten utvecklats på så många plan, men när det gäller vissa härskare har det inte förändrats.

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till dependablepersonab9ab116964 Avbryt svar