Det är tidig junimorgon när jag landar i Istanbul som hälsar mig med strålande sol. Jag har flugit från Samarkand och har 24 timmar i Istanbul innan jag ska flyga vidare mot Sverige.
Från flygplatsen tar jag metron till Arnavutköy, ett område med många flygplatshotell. Där kliver jag in på Melanj Hotel där jag har bokat rum för en natt. Mitt första intryck är superbt. Personalen är jättetrevlig, erbjuder mig en kopp te och checkar in mig trots att incheckningen egentligen inte är förrän en halvtimme senare.
Mitt rum är på bottenvåningen, modernt, inrett i en stil jag gillar men lite för lyhört för min smak. Men det löser sig ju med öronproppar.
Jag ser en glasdörr vid sidan av den heltäckande gardinen. En möbel står lite väl nära dörren men jag lyckas ta mig ut till en överraskning- min privata lilla uteplats med bord och stol.
Mina trötta ben röstar på att stanna på hotellrummet men vem kan göra det när Istanbul kallar? Trötta ben kan jag vila upp på 1-2 dagar, ångern ifall jag spenderat mina 24 timmar på ett hotellrum hade varit betydligt svårare att komma över.
Jag lägger in mitt pass och andra värdesaker i förvaringsskåpet och tar en av dom gratis vattenflaskor som finns på rummet innan jag ger mig iväg tillbaka mot metron som tar mig in till dom centrala delarna av Istanbul.
Jag och Istanbul alltså… Mitt första minne från staden var när jag och min kompis på väg till Libanon efter bron över Bosporen möttes av en skylt som det stod ”Welcome to Asia”. Det var första gången jag var i Asien.
Mina resterande minnen är från en stop over när jag kom från Ho Chi Minh-staden i Vietnam. Då besökte jag Hagia Sofia och Grand Bazar och strosade runt i området Sultanahmet under en dag innan jag reste vidare mot Sverige. Och nu en till stop over. Vi måste sluta ses såhär Istanbul…
Dagens planer är ändå ganska sköna. Jag har varken lust eller ork att jaga sevärdheter utan strosar runt och går på känsla. Och min känsla säger att jag ska bege mig mot vattnet. Jag har aldrig varit på den här sidan av Gyllen Hornet och vill se Istanbuls siluett.
Föga förvånande finns det gott om restauranger som serverar fisk och skaldjur. Inte min grej så jag passerar dom för att komma till en bro som tar mig över till andra sidan.
Osäker på vart jag ska ta vägen går jag igenom en gator med ihärdiga försäljare. Jag får provsmaka ett jättegott te med smak av granatäpple men bestämmer mig för att inte köpa något.
Om mina ben kunde prata hade jag antagligen fått höra både svenska och finska svordomar. Men min hjärna säger ”Vet man inte vart man ska är uppåt ett säkert kort. Dags att jaga utsikt”
Min hjärna och mina motvilliga ben tar mig till Suleymaniyemoskèn, den största moskèn i Istanbul. Byggd 1550-1557 på order av sultanen Suleyman I. Sultanens mausoleum finns på området och syns på bilden med blommor och gravstenar.
Mitt finaste minne från moskèn blir ändå inte arkitekturen. En man kommer in i innergården och ropar. Då kommer en katt i full fart mot honom. Mannen har med sig en burk med kattmat som han öppnar. Han sätter sig ner och katten ställer sig i knät på honom och äter.
Mannen säger till mig att han älskar den katten, klappar den på ryggen och jag kan inte annat än le stort.
Efter ytterligare promenad är det dags att göra ben och mage till viljes- Det blir kebab med ljuvliga röror på Botudo Lounge. Och benen får välförtjänt längre vila innan jag beger mig mot metron för att åka tillbaka till hotellet.
Jag vet inte vart exakt gränsen går, men någonstans mellan flygplatsen och Arnavutköy förvandlas jag tydligen till ett bombnedslag som killar har svårt att låta bli. Skämt åsido, jag vet att det är en biljett till Sverige som lockar. Det ska skjutsas och frågas om Instagram. Det stör mig inte det minsta eftersom jag inte ser något otryggt i att killar tittar eller tar kontakt. Men förvandlingen förvånar mig.
T.o.m katterna verkar tycka mer om mig. När jag står och tittar ner fullt fokuserad på min mobil skräms jag nästan ihjäl när jag känner något stryka sig mot mina bara ben. Lättad ser jag att det är en söt katt.
Jag avstår erbjudandet om middag med en turkisk kille och tillbringar istället kvällen på min uteplats, ibland tittar jag i mobilen och ibland lyfter jag blicken för att titta på folket som passerar i sina bilar. När solen gått ner tar jag en dusch och kan tvätta håret ordentligt då hotellet har både schampoo och balsam.
Ren och trött somnar jag gott i den stora, sköna sängen.
Jag är så nöjd med hotellet att jag inte vill lämna det på morgonen. Där fanns verkligen allt för min stop over. Trots att jag kom dit med få saker i min handväska och resväskan kvar på flygplatsen så saknade jag ingenting.
Jossu-Soloresenär 
Du hann se en hel del trots att du bara strosade omkring, vilket kan vara skönt att bara få ta in vad som händer runt omkring. Bombnedslag hahaha du är rolig, kanske inte bara en biljett till Sverige som lockade killarna. Var nog bäst att välja din uteplats på hotellet.
GillaGilla
Även om killarna skulle finna mig attraktiv, jag vet ju att jag kan få killar i Sverige som inte får några ekonomiska fördelar av mig, så finns tanken om att jag är en biljett till Sverige kvar och jag kan inte se deras intresse som något genuint.
Mycket bättre att fylla dagen med sevärdheter och sedan dra nytta av min uteplats. Det var sådana minnen jag ville ha med mig från Istanbul.
GillaGilla
Jag har nästan varit i Turkiet, men bara nästan…så tack Jossu igen för att jag hade möjlighet att komma till Istanbul med dig. Småler åt alla dessa teer för kärlek och så vidare..Men allting går att sälja med mördande reklam. Gott smakar de säkert och vackra blandningar är det.
Dina ben, har de sagt något nu efteråt? , haha..du har en så skön humor. Kebaben ser ljuvlig ut och det var bra att du tog dig uppåt, för vilka vyer du bjuder på. Underbart vackert…
Sen det där med förvandlingen till bombnedslag. Ja, tänk hur det kan gå svenska flicka. Du skriver så bra och belysande så det känns som att jag var med som ett slags skyddande förkläde eller så.
Nu ska jag läsa om allt detta igen.
Tack igen Jossu!
Ha det bra!
GillaGilla
Love Tea hade gjort sig fint i en glasburk som dekoration. Det hade nog fått mig att känna ännu större kärlek till mitt hem.
Mina ben ville sjukskriva sig för utbrändhet när vi kommit hem(något jag med glimten i ögat berättade för min chef) Jag och benen förhandlade oss till en sjukskrivning på halvtid. Det kändes ungefär så efter att ha promenerat i timme efter timme på Samarkands och Istanbuls gator och på hemmaplan ”bara” behöva jobba och promenera till mataffären för att fylla på kylskåpet. Efter några dagar mådde mina ben mycket bättre.
”Skyddande förkläde” vad gulligt tänkt.
Ha det så jättebra Karin!
GillaGilla
Härligt inlägg med roande text.
Fin bild med vyn bort emot staden.
GillaGilla
Vad fint och mysigt det ser ut och vilket perfekt hotellrum du fick. Älskar historien om mannen med katten. Kram 🩷
GillaGilla
Vilken bra litet stopp och tack för den lilla rundvandringen med.
Carin
GillaGilla
Fina, fina Istanbul. Jag har varit där två gånger, båda på jobbets vägnar men den ena gången hann vi turista en hel del också. När jag ser din kebab tänker jag på den kebab vi åt på en liten trottoarservering, nästan lite sotig här och var men något av det godaste vi någonsin ätit. Ett jättetrevligt skrivet inlägg och många fina bilder.
GillaGilla
Kebaben du åt låter så god. Den sortens genuina mat är i mitt tycke mycket mer lockande än en lyxig krog.
GillaGilla
Hej Jossu! Jag har aldrig varit i Istanbul. Ska vara en fantastisk stad där väst möter öst! Du beskriver den så fint… Ett spännande resmål!
KRAM till Dig! Anna
GillaGilla
Istanbul är verkligen fantastiskt. En stad jag gärna återvänder till och ser mer av, med utvilade ben.
Kram!
GillaGilla
Gomorron!
Vad roligt att du hann upptäcka Istanbul också under ett dygn, kan tänka mig att det är en intressant stad på många vis, framförallt historiskt och kulturellt 🙂
Uppmärksamhet från killar som är ute efte en biljett till Sverige kan man definitivt klara sig utan men katterna låter ju desto mysigare ❤
Tack för besöket ❤
Kram!
GillaGilla
Att strosa omkring är det bästa sättet att få upptäcka saker och platser. Det är ju inte alltid det uppenbara som är det bästa. Som katten och mannen. Eller när jag snubblade över ett lunch dans ställe i Budapest. Där dansade man Argentinsk Tango på lunchen. Det hade man aldrig hittat om man inte planlöst promerat omkring.
Kram Kajsa
GillaGilla
Ett härligt inlägg, jag läser och ler, och tar in bilderna!
GillaGilla
Funderade faktiskt på om du fick vara ifred när du strosade på stan, men det var uppenbarligen först när du närmade dig flygplatsen som du blev intressant. Ack, dessa karlar 😉 Bättre då med katten och hans matare, det var minsann äkta kärlek (från mannen).
Spännande stad, det där. Dags att du tar en längre resa dit, nu vet du ju vilket hotell du trivs på.
GillaGilla
I stan fick jag vara i fred med undantag för försäljarna. Ja den mannen var verkligen minnesvärd. Så fint att se katten ha en vän som ger kärlek.
GillaGillad av 1 person