Jossu

Mycket Finland

Dom senaste veckorna har tankarna befunnit sig en hel del österut…

En stark längtan tillbaka till sommardagarna hos släkten i Kempele. Luften som svalkar min kropp efter ett bad i den vedeldade bastun. Gruset som knastrar under fötterna när jag går på kvällspromenad barfota i pyjamasbyxor och linne och passerar hagar med kor och hästar. Lukten av grillat. Att gunga i hammocken och känna grässtråna kittla fotsulorna. Solen som ser till att det aldrig blir mörkt. Närheten till min moster som alltid bjuder på hemmagjord saft och något hon bakat själv.
Och all historia som finns på gården. Ladan där grisar, kor och hästar bott när mamma växte upp. Mormor som alltid satt i sin gungstol. Bilden på morfar Jaakko som hängde i vardagsrummet så att han liksom vakade över oss. ”Min” låda i min morbrors rum som fick agera gästrum när vi var där, fylld med barndomens saker som Kalle Anka-tidningar, spel och målarböcker. Fotoalbum i mormors sovrum där bl.a morfars svartvita bilder från kriget finns.

Som tur är kan Google Maps street-view delvis ”ta mig tillbaka”. Där står min morbrors bil parkerad på infarten som brukar vara full med släktingars bilar när vi är på besök.

En torsdag hände något ovanligt, då var jag och mamma var på bio. Ett så trevligt avbrott från vardagens rutiner och dessutom gratis. Det var ett samarbete med Finska Föreningen och kommunen, och filmen som visades handlade om den finske sångaren Kari Tapio. Det var nog 50-60 stycken, mestadels finländare, som satt i salongen och lyssnade till välbekanta sånger, skrattade och njöt av filmen.

Och slutligen har jag beställt finska godsaker från nätet. Lite födelsedagspresenter till pappa och tre påsar av mitt favoritgodis Omar.

14 kommentarer

  1. Du är mästerlig Jossu, på att ta fram de rätta stämningarna i det du skriver. Jag som har varit mycket i Finland och på landsbygden kan verkligen ta till mig allt det där du skriver så bra om..

    Även på Åland stämmer det in till vissa delar. Och tavlan med fadern, farfadern eller så hängde i alla kojor precis som du beskriver det, vakande. Härligt att läsa och så sätter jag tänderna i en Omar..mycket längesen nu men smaken minns jag hur bra som helst. Tack!

    Gilla

    Svara

    • Tack så mycket. Hoppas att du också återfår härliga minnen från din tid i Finland.
      Att skriva om Kempele är speciellt, för det är stämningen, känslor och små saker som måste lyftas fram. En eller flera bilder räcker inte långt för att få läsare att förstå vilka minnen platsen väcker.
      I mina föräldrars hem hänger en bild på farmors far. Den planerar jag att hänga bredvid min tavla med Audrey Hepburn när jag tar över den. Det kommer bli en vägg fylld med elegans.

      Gilla

      Svara

  2. Vilken underbar beskrivning av somrarna med släkten, och av dina barndomsminnen från gården. Jag kan verkligen förstå att dina tankar söker sig dit. Det var också nostalgiskt att läsa om dina barndomssaker, för jag hade också såna som barn.

    Gilla

    Svara

    • Då var ni väldigt nära, Kempele ligger strax över en mil ifrån Uleåborg. I ärlighetens namn så har Kempele inte mycket som lockar för den som inte har nära och kära där, så ni gjorde rätt som körde mot Uleåborg istället.

      Gilla

      Svara

  6. En härlig beskrivning på dina barndomssomrar hos släkten i Kempele. Förstår verkligen att du ibland kan få riktig längtan dit, speciellt när det inte ligger nästgårds och kulturen är ganska annorlunda mot den du lever i till vardags.

    Gilla

    Svara

  7. Vilken jättefin och kärleksfull beskrivning av en plats jag förstår ligger dig oerhört varmt om hjärtat ❤ Och ja, det ser ju verkligen helt fantastiskt ut, och det gör även din beskrivning av dina minnen därifrån.

    Vilken ynnest att ha en sån plats att tillgå som fortfarande lever och finns kvar i ditt liv 🙂

    Stor kram!

    Gilla

    Svara

  9. Som Karin säger – du är en mästare på att fånga in stämningar, både i text och bild. Och dagens inlägg är inget undantag.

    Tror inte att livet på landet i Finland var/är detsamma som i Sverige. Vet bara att bastun var nåt helt annat i landet i öst än här. Men jag gillade varken eller om man säger;-)

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar