Jossu

Egyptiska Museet i Kairo

Idag ett inlägg från min Egyptenresa i november.
Jag vaknar med en obehaglig känsla, som att en magsjuka är på gång. Jag mår lite illa men känner inte att jag behöver spy än. Och jag som ska åka till Kairo snart. Ska jag våga mig på den där långa bussresan när jag mår så här? Jag tar en tablett mot diarrè i hopp om att det ska ha en lugnande effekt på magen, ber om beskydd och hoppas på det bästa. 10 minuter senare mår jag mycket bättre och går ner till hotellobbyn för att hämta min frukostbox och vänta på bussen mot Kairo.
Det är en utflykt anordnad av Ving och med på bussen är några från deras personal samt den engelsktalande guiden Mohammed som var med till utflykten i Luxor. Eftersom han är utbildad i egyptologi är det bara han som får informera vid sevärdheterna.
Vi gör ett stopp för frukost och toalettbesök. Jag är fortfarande lite orolig över min mage och vågar bara äta lite grann. Men den fortsätter att må bra, och nästa gång bussen stannar och vi kliver ur vid Tahrirtorget i Kairo så är min oro bortblåst och jag kan njuta till fullo av dagen.
På torget har flertalet demonstrationer och protester ägt rum genom åren, t.ex under den Egyptiska Revolutionen 2011. Därmed gör platsen skäl för sitt namn, tahrir betyder nämligen befrielse.

Vi samlas utanför Egyptiska museet där en skolklass blir nyfikna på oss och vill ta kort. Jag som inte gillar att vara med på kort drar mig undan och ser medan dom andra deltagarna glatt poserar med barnen. Ungefär samma sak hände i Luxor, när vi passerade stod ett gäng barn och vinkade och några stod med mobilen och filmade oss medan vi promenerade förbi.
Dags att gå in. Skolklassen följer sin lärare och vi följer vår guide Mohammed.

Egyptiska Museet innehåller världens största samling antikviteter, det mesta är från faraonernas tid. Jag inser snart att jag hade behövt en hel dag här för att i lugn och ro hinna se allt.
Vi får först följa Mohammed och lyssna på honom, sedan får vi gå runt på egen hand på museet.
Ni kanske minns vad jag skrev i inlägget om Konungarnas Dal i Luxor, att Tutankhamons grav var en av dom få som inte plundrades. Mumien är kvar i graven i Luxor men värdeföremålen finns på Egyptiska Museet. Det mesta i ett separat rum. Tyvärr är kön in väldigt lång, och man får inte ta foton. Så jag väljer faktiskt bort det för att hinna se mer av allt museet har att visa upp.
Jag får ändå se några av Tutankhamons föremål, som tronen och statyn på mumifierings- och dödsguden Anubis.

I inlägget skrev jag även vilka två andra gravar i Konungarnas Dal som inte plundrades. Dom tillhörde adelsmannen Juja och hans fru Tuja. Dom dog runt 1360 f.Kr och blev 50-60 är gamla. Deras mumier och värdeföremål finns i det här museet.

Förutom föremålen i sig så fascineras jag av alla namn, alla dessa faraoner som avbildats. Det ger mig en bättre insikt i vilken lång period det faktiskt är frågan om.

Ramses II som barn, beskyddad av guden Horus.


Gudarna Horus och Seth sätter kronan på Ramses III:s huvud. Och som alltid på statyer från det forntida Egypten-vänster ben fram.

Delar av en staty av Hatshepsut. Hon ville ofta avbildas som mer maskulin, därav skägget och den röd-bruna hudtonen som användes när män avbildades.

En sk. Ka-staty för faraon Hor. Statyn skulle vara en viloplats för själen efter faraons död. Dom två armarna på huvudet är symbolen för ka. En symbol som även finns som hieroglyf vilket jag visade i inlägget från Karnak-templet.

En sfinx med farao Amenemhat III:s ansikte. En blandning av ett lejons kraftfulla kropp och människans intelligens.

Farao Userkaf

Vi samlas utanför museet och går till bussen. Vi kör igenom Kairo som tyvärr inte imponerar på mig. Jag kan inte se en enda byggnad som jag skulle vilja fota. Det är bara brunt-beige och slitet. Annars hade det ju varit kul att en dag resa till Kairo, utforska staden och tillbringa en hel dag på museet.
Vi korsar Nilen och kliver av vid en restaurang där vi äter lunch-buffè innan vi åker vidare mot pyramiderna.

OBS: För närvarande är ett nytt museum under uppbyggnad i Giza, strax utanför Kairo där även pyramiderna finns. Det är delvis öppnat och när allt är klart beräknas det bli det största arkeologiska museet i världen. Så för den som vill se Tutanhkamons mumie i Konungarnas Dal eller något annat specifikt föremål på Egyptiska Museet rekommenderar jag att läsa på innan man åker för att veta att det inte förflyttats.

21 kommentarer

  1. Personligen har jag lite svårt för mumier och faraoner. Har man sett en, har man sett alla tycker jag nästan. Men jag lärde mig nåt nytt igen här hos dig nämligen att statyer från det forna Egypten alltid har vänster ben fram. Nästan värt att googla för att få veta varför…

    Det viktigaste var dock att du klarade dig från magsjuka eller annan åkomma som hade förhindrat dig från att besöka muséet som du så gärna ville se.

    Konstigt att Kairo som stad inte var mer intressant. Det är ju ytterst sällan man ser bilder eller filmsekvenser från just Kairo, så jag har ingen aning hur det ser ut där rent allmänt. Men synd att staden inte gjorde ett gott intryck på sig.

    Gilla

    Svara

    • Jag känner samma angående mumier. Nu när jag sett dessa två så hade jag inte lockats till ett museum för att se en tredje.
      Jag googlade på det och det finns olika teorier om varför det vänstra benet rör sig först, men den starkaste verkar vara att det är sidan som hjärtat är på. Och vänstersidan symboliserar därmed vänlighet.

      Det förvånade mig också. Jag har i efterhand tittat på videos från centrala Kairo för att se om det finns något som jag missade, och som skulle fånga mitt intresse. Men nej.

      Gilla

      Svara

  2. Jag är tacksam för att få följa dig på dina vägar, alltid så intressanta och välskrivna förutom dina fina fotografier du visar. Min bror var ofta till Kairo, som sjöman, men han var tydligen inte särskilt imponerad för han pratade aldrig om staden som så. Tänkte på det när jag läste din och BP.s diskussion här ovan.

    Då fick jag veta den betydelse det vänstra benet framför det andra ev. betyder. Det finns en logik i den. Juja och Tuja, så speciella namn. 50-60 år gamla…det var väl en ganska hög ålder på den tiden?

    Tack igen Jossu! Jag gillar verkligen dina inlägg, jag går igång och vill veta ännu mera.

    Gilla

    Svara

    • Tack än en gång för dina fina och uppmuntrande ord. Jag talade med några andra av utflyktens deltagare och dom kände likadant som jag gjorde angående Kairo, och tydligen föll inte staden din bror i smaken heller.

      Tidigare ikväll lyssnade jag på ett poddavsnitt om Hatshepsut, och i den nämndes att på hennes tid levde man till 30-35 års ålder. Hatshepsut dog vid 37-47 års ålder, så det verkar som att dom rika levde något längre. Kanske p.g.a att deras kroppar inte slets ut på samma sätt som en vanlig arbetares.
      Det skiljer ca 100 år mellan Hatshepsuts och Jujas och Tujas död. Så genomsnittsåldern borde inte ha hunnit fördubblas på den tiden. Så det borde ha varit en hög ålder.

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Åh jag skulle verkligen vilja se Egyptiska museet i Kairo. Jag är väldigt intresserad av egyptisk historia med allt vad den innehåller av faraoner och gudar mm. Det är så otroligt intressant att få se så gamla föremål som du har fotat. Jag skulle nog kunna gå i dagar på det museet. Jag kan förresten tipsa om koltabletter också om magen känns orolig, eller om du vet med dig att du har ätit något som inte var fräscht. Dom är väldigt effektiva, och finns receptfritt på apoteken.

    Gilla

    Svara

  4. Gomorron!

    Åh hua, förstår din oro angående magen, det är definitivt min akilleshäl, och att åka på utflykt med orolig mage kan vara riktigt stressande. Skönt att det gick bra ❤

    En av våra grannar här har en Egyptisk Faraohund, den ser ut precis som statyn du har fotat där, så vacker och ståtlig hund, full av busig energi som mina tjejer tycker är lite småläskigt haha 😀

    Tack för rundvisningen 🙂 Och Kairo kommer jag nog aldrig besöka kände jag här 😉

    Kram!

    Gilla

    Svara

  7. Egypten med egyptiska museet, pyramiderna och alla andra sevärdheter står så högt upp på vår önskelista. Tyvärr är det väl inte helt ovanligt att bli mer eller mindre magsjuk i Egypten så du hade tur att det inte blev värre. Tack för att vi fick följa med på en tur på muséet!

    Gilla

    Svara

  8. Tack för ditt fina och intressanta besök på museet. Visste inte heller något om vänster benet. Det är inte roligt när magen spökar, maken har lätt att få en släng av magproblem när vi varit ute på långresa, så han är inte så sugen på Egypten. Läser mer än gärna om ditt äventyr.

    Gilla

    Svara

    • Då förstår jag att han inte lockas av Egypten. Jag har turen att oftast få magproblem först när jag kommit hem, så jag slipper att begränsas under resan.

      Gilla

      Svara

    • Mitt intresse för Egyptens historia har vaknat efter resan. Jag har lyssnat på två avsnitt av P3 Historia, om Hatshepsut och Nefertiti, och törstar efter mer.
      Jag har även ett inlägg från Karnak-templet, som är en fantastisk sevärdhet.

      Gilla

      Svara

  12. Egypten har alltid fascinerat mig men jag har inte varit där.

    Det närmaste jag kommit landet var när jag var på ett museum i Berlin för kanske 15 år sedan. Blev dock lite illa berörd över tyskarnas Egyptenskatter, bla bysten av Nephritis som jag tycker borde finnas i Egypten.

    Självklart gjorde tyskarna ett fantastiskt arbete med att gräva fram alla arkeologiska fynd.

    Gilla

    Svara

    • Jag har sett egyptiska föremål på diverse museum, som i New York och Aten. På ett sätt känns det fint att det är utspritt så att fler får möjlighet att njuta av dessa historiska föremål utan att behöva besöka Egypten. Men samtidigt tänker jag lite som du gör. Det är forna egyptiers föremål, som dom värderat högt, som skickats runt om i världen.

      Gilla

      Svara

  13. Det är som overkligt att se dessa fantastiska föremål, att de finns i verkligheten och inte bara i myter, sagor och berättelser. Ofattbart stort. Vilken upplevelse!

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Lillan Kind Avbryt svar