I torsdags landade jag i Stockholm igen, med ett flyg som var försenat ner till Egypten p.g.a snön och därmed tog oss hem senare än beräknat.
Nu ska jag vara hemma i lite över 3 månader, och samla mig mentalt för att våga ta det där Gula Febern-vaccinet inför Panamaresan. Jag kommer befinna mig vid gränsen där Gula Febern ska finnas, och med tanke på att sjukdomen sprids av myggor så blir den svår att undvika. Speciellt då jag vill komma ut på naturupplevelser utanför Panama City.

Från otrevligheter som vaccin och snöoväder till sol, värme och en annan otrevlighet -ett alarm som ringer löjligt tidigt på morgonen.
Detta är för ca en vecka sedan. Jag ska på en utflykt till Luxor, en stad som ligger över 300 kilometer från Hurghada där vi befinner oss. Jag har bokat utflykten via Ving och den är med en guide som talar ett skandinaviskt språk. Som tur för mig är det en svensk guide idag, för jag är dålig på att förstå norska och hopplös när det kommer till danska. Med på bussen finns även en lokal guide som heter Mohammed och som ska guida oss på sevärdheterna.
Bussen hämtar mig från hotellet efter klocka 4 och vi åker sedan längs kusten ner till Makadi Bay för ytterligare några upphämtningar innan vi åker in mot landet där det är idel öken och berg.
Vi gör ett stopp för att äta våra medhavda frukostboxar som vi fått med från våra hotell och för att gå på toaletten. Det finns även en liten butik för den som vill köpa med sig något drickbart eller snacks.
Vid bussparkeringen står beduinkvinnor med varsin åsna och en liten get-killing som dom placerat på åsnans rygg. Där får djuren stå och vänta ifall någon turist skulle vilja ta kort och ge pengar till kvinnorna. Ett åsneföl har nyfiket vågat sig fram till oss, det som jag även visade i förra inlägget. Jag märker att andra tar kort på det utan att behöva betala, så jag knäpper också några bilder på sötnosen innan jag går och äter min frukost.

Beduinerna lever ute i Egyptens öken, och vi får veta hur dom hittar vatten i detta karga landskap. Dom släpper ut två törstiga kameler. Lägger sig en kamel på en plats är det 50% chans att det finns vatten där under, om båda kamelerna lägger sig vid samma plats är det alltså i princip 100% säkert.

Efter frukosten åker vi vidare, och när vi närmar oss den stora floden Nilen syns förändringar i landskapet. Det blir mer och mer grönska och man ser jordbruk där människor jobbar och vagnar som dras av åsnor.
Vi befinner oss på den östra sidan av Nilen, som är delen där templen finns och där solen går upp. Livets sida så att säga. På Nilens västra sida går solen ner och där ligger gravplatserna.
Nu är vi framme vid dagens första stopp- tempelkomplexet i Karnak
Här får endast den som är utbildad i egyptologi guida. Så Vings guide lämnar över till Mohammed som guidar på engelska.
Komplexet började byggas 2055 f. Kr och förändrades sedan under mer än 1000 års tid då varje ny farao ville sätta sin prägel på denna heliga plats som var det antika Egyptens religiösa centrum. Här finns tempel bl.a till guden Amun, hans fru Mut och deras son Khonsus.
Amuns tempel är det mest sevärda. Han var gudarnas kung.
Amun framställdes ursprungligen som en bagge, vilket lär förklara den vackra allèn in i templet.

Och vackrare ska det bli. Vi möts av en staty av faraon Ramses II med en av hans döttrar framför sig. I hans hand ser ni en av faraons symboler, ett jordbruksredskap som kallas slaga. Det symboliserade att han skulle ge mat åt folket. I andra handen håller faraon en stav, för han ska vara som en herde åt folket. Dom korsade armarna ska få statyn att utstråla styrka.
Därefter kliver vi in i den mäktiga hypostylhallen med sina 134 kolonner.

När vi kommit fram till den heliga sjön får vi gå och titta på egen hand. Vi får veta vart och när vi ska träffas och jag kilar iväg.
Något jag blir extra nyfiken på är symbolerna vilket jag försökt läsa på lite om här hemma. Att lyssna på en guide är ju inte min grej. Amun slogs senare ihop med guden Ra och blev därmed Amun-Ra. Ra var solens gud och avbildades som en man med falkhuvud och en solskiva ovanför huvudet. Denna solskiva sades han ha i ett skepp som han seglade med över himlen. Han ska ha haft ett öga som han kunde ta ut och låta färdas som solen över himlen.

Jag är även nyfiken på skalbaggarna som avbildas lite varstans. Det sägs bero på att egyptierna såg skalbaggar knuffa fram kulor av spillning och det ansågs likna hur solen rullades fram över himlen. Därmed förknippades skalbaggar med den tidiga morgonsolens gud Khepri(som var en av Ras uppenbarelseformer) Armarna nedanför är en symbol för ka, livskraft.

Det statyn närmast håller i sina händer heter ankh och symboliserar livet.
Statyn bredvid ”rör sig” med det vänstra benet först då den vänstra sidan förknippas med hjärtat och dess vänlighet.

Trots att vi fått relativt mycket tid på oss så går tiden jättefort och trots att jag småstressar så hinner jag inte se allt. Jag hade personligen behövt mindre guidning och mer egentid. Men det har varit ett fantastiskt besök som jag alltid kommer att bära med mig. Vilken sevärdhet!

På väg till bussen passerar vi en grupp med egyptiska barn som verkar fascineras av oss. Dom flesta vinkar, några säger ”hi” och några tar t.o.m upp mobilerna och verkar filma. Oväntat men kul.
Nästa stopp är inget för mig, ett besök i en alabaster-butik där tanken verkar vara att vi antingen ska köpa varor eller ge den tiggande personalen pengar.
Jag spenderar det mesta av tiden vid bussen för att njuta av solen, men det kommer ständigt fram barn som försöker sälja billigare, sämre varianter av alabasterprydnader. Trots att dom ideligen körs bort av personalen till butiken kommer dom tillbaka.
Det är en lättnad att åka därifrån och äta lunch.

I nästa inlägg korsar vi Nilen och beger oss mot gravplatsen Konungarnas Dal.