Ett vemodigt avsked

Utanför gravplatsen i Sapanta finns det ett gäng butiker som säljer olika sorters souvenirer. En av deltagarna på turen går över dit för att handla medan vi andra söker skydd för regnet i bilen. Ja ni ser, på den här turen är det inget tight schema och stress utan väldigt flexibelt.
Hon är snabbt tillbaka med en tröja som är vit med broderier och kommer se fantastisk ut tillsammans med jeans.

Vi åker en kort bit för att göra en snabbvisit hos en familj. Vi får se kvinnan väva, och hur dessa uppfinningsrika människor använt sig av kycklingben att knyta trådarna i.

Vi besöker även ett traditionellt rum där tjejen tar emot potentiella friare, och då gäller det att framstå som välbärgad genom mycket hantverk och porslin. Lite väl mycket färger och mönster för mina finska ögon.
Jag kanske ska skapa något liknande men mer finskt? Ett rum där jag ställer fram min Muminmugg, mina glasdetaljer och porslin från Iittala, mina Marimekko-skålar, mina påslakanset från Pentik och Koskenkorva. Killarna kommer att falla pladask.

Sen är det dags för hemfärd. Trots att jag trivs i Cluj Napoca känns det sorgligt att lämna Maramures. Vi har en lång färd framför oss, runt 3 timmar. Men den långa dit- och hemvägen är SÅ värt det. Och tack vare det trevliga sällskapet och landskapet får jag aldrig känslan av att jag är less och bara vill komma fram.
Det har varit en lång dag och vi kommer vara tillbaka först runt tio. Så det är väldigt tacksamt att Geta frågar oss om vi vill stanna till på en restaurang längs vägen, trots att det inte ingår i turen. Med en timme kvar stannar vi till för att fylla våra magar så att vi kan krypa direkt i säng när vi ankommer trötta till våra hotell.

Jag är fortfarande fylld med en wow-känsla när jag tänker på den här utflykten. Så full med oförglömliga sevärdheter och upplevelser. Inte ett enda onödigt stopp, ingen stress utan verkligen perfekt med tid på varje ställe. Hatten av för Get A Cluj Tour! Det kunde inte ha gjorts bättre.

Jag är smått besatt av rumänsk landsbygd. Ni kanske känner igen den känslan när man älskar en plats eller upplevelse så mycket att det känns som att varken ord eller bilder räcker till? Den känslan har jag kring Maramures och Bukovina.
Jag fantiserar om att bo i Breb, ha en trädgård med brunn och hammock, åka runt med en sjalett i min hästdragna vagn, ha grisar och kor, vara omgiven av höstackar… och såklart ska jag ha en typisk Maramures-port.

16 kommentarer

  1. Hahaha! Det är ju egentligen ingenting som hindrar di från att emigrera till Rumänien och dina favoritställen. ”Bara” att lära sig språket då;-)

    Själv är jag absolut mera en modern stadsmänniska. Jag skulle aldrig trivas i ”stenåldern. Men som tur är, är vi alla olika. Och jag uppskattar verkligen att kunna gå åka snålskjuts med dig till dina olika resmål:-) Tack!

    Gilla

    • Handen på hjärtat, jag tror att jag hade trivts i ungefär två veckor innan jag började längta efter en något större stad. Men i fantasin trivs jag lika bra som jag gjorde under mitt korta besök.

      Gilla

  2. Oj, kära nån, vilka träsniderier, så vackra, så vackra.

    Jag kan tänka mig att leva där. Också..är som maskrosen, rotar mig var än jag bor…

    Jag gillar färgerna, plottret eller vad man ska kalla det. De kan det där med att blanda färger

    Många många tack för ett fint inlägg av dig igen!

    Gilla

  3. Låter som ni hade en fin utflykt. Du får göra i ordning ditt rum med alla fina saker du räknade upp och sedan flytta där du har djuren och trägrinden.

    Gilla

  4. Du har inte bara rest geografiskt, du har dessutom gjort en resa tillbaka i tiden.

    Att sitta och vänta på friare, nä det tror jag inte på.

    Det har varit intressant att följa dig på denna resa.

    Gilla

  5. Vilken intressant resa du gjort och så härligt när en utflykt blir så där riktigt bra utan jäkt och stress och utan en massa påtvingade besök i turistshoppar och liknande.
    Du får nog iordningställa ditt rum med finska influenser, men vänta på friare, nja…

    Gilla

    • Tack så mycket. Rumänien naglade fast sig i mitt hjärta och är där för att stanna. Jag hoppas att fler kommer upptäcka landet och dess sevärdheter.

      Gilla

  6. Vilken härlig utflykt! Ja den här känslan när man kommer till en plats som man verkligen älskar så mycket att man vill bo där är både fantastisk och vemodig. Skönt att slippa stressa från ställe till ställe. Tyvärr har det ofta varit stress och tidsbrist under många utflykter som jag har varit på. Förresten jag som älskar färger gillade friarrummet 😀

    Gilla

    • Det tråkigaste tycker jag är om det stressas vid sevärdheterna men det läggs tid på att besöka butiker i hopp om att vi turister ska spendera våra pengar där.

      Gilla

  7. Jag fattar EXAKT vad du menar, somliga platser ÄLSKAR man på denna jord. De kvalar omedelbart upp som ”top five”. Jag är också fascinerad av Rumänien, fastän jag aldrig varit där. Men det beror nog på att jag var så intresserad av Dracula etc då jag var yngre, haha. Då vaknade mitt intresse. Skulle så gärna göra den resa du gjort. Fantastiska smiden du visar, och färger. Allt. TACK för denna rundresa i Rumänien.

    Gilla

  8. Jo du, så ska du sitta där i ditt friarrum med muminmuggen och hoppas på att någon förstår storheten av din rikedom 😀
    Vilken helt fantastisk dag du fick vara med om, det måste ha varit svårt att sortera alla intryck efteråt. Jag blir nyfiken på takmålningarna i friarrummet, men det går inte att klicka upp bilden. Var hela rummet überdekorerat?

    Gilla

    • Ja verkligen. Det var mycket intryck plus att man blev trött av den långa resan. Så mitt minne kan mycket väl svikta men jag tror inte det var takmålningar hela vägen.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar