En mysig lunch

Vi har avbrutit vår promenad i Breb för att äta lunch hos ett par som bor i byn. Vi kliver in i deras hem och efter utförda toabesök samlas vi i trädgården där vi ska sitta och äta lunchen som ingår i priset vi betalt för turen. Som tur är sitter vi under tak för medan vi äter hör vi ljudet av regnet som fram tills dess hållit sig borta.
Vi serveras palinka(en sprit gjord på plommon) samt en sötare, något mildare alkoholdryck med smak av blåbär.

Innan turen har vi fått frågan om eventuella allergier eller om det är något speciellt som vi inte äter. En av deltagarna äter inte fläsk. Så vi serveras först en soppa med bönor, och bröd till. Sedan en kycklinggryta med polenta. Allt smakar fantastiskt. Till det får vi vatten och vin att dricka.
Medan vi äter hörs ljudet av bjällror som kommer närmare och närmare. Och vad tror ni kommer in på gården, jo en hästdragen vagn. Det röda hästen har på sidan tros skydda mot onda andar.

Hästarna och kusken ger sig av och det är dags för oss att avnjuta efterrätten. Chokladkaka och kaffe och te. Med så mycket dryck i kroppen känner jag att det är säkrast att ta ytterligare ett toalettbesök innan vi ger oss iväg. När jag kommer ut frågar Geta mig om jag vill se djuren i ladugården-om jag vill!
Sedan är det dags att promenera den lilla biten tillbaka till bilen, hoppa in i den och ge oss vidare.

19 kommentarer

  1. Jag trivs så bra här bland dina ord och dina foton..En upplevelse är det av stora mått att få komma nära kulturen du reser i…

    Vad är det i fpalinkaflaskan? Eller är det något bakom flaskan? …

    Spännande!

    Gilla

    • Vad kul att höra Karin. Du är alltid varmt välkommen in hit. Och jag trivs så bra med att läsa din blogg och få både inblick i ditt liv och nya kunskaper.
      Det är inuti flaskan som dekoration.

      Gilla

  2. Håller helt med Karin! Du är en mästare på att förmedla stämning, oavsett om det är ett tempel, måltidsdryck eller djur. När såg jag en kossor och grisar senast? Kossor på granngården när jag var liten, grisar – aldrig. Hunden i hundkojan förmedlar också stämningen – lugnt och fint typ.

    PS. Om jag någonsin ska bege mig till Japan ska jag absolut höra av mig till dig som min PA:-) DS.

    Gilla

    • Tack så mycket BP. Jag brukar promenera en runda längs sjön i min hemstad och där går det kossor på sommaren. Så dom ser jag relativt ofta. Men grisar ser jag aldrig i Sverige och blir därför lite extra glad när jag väl får se en utomlands.

      Haha, jag har dåligt lokalsinne men kompenserar förhoppningsvis för det med en trevlig stämning på resan.

      Gilla

  3. Vilken mysig lunch. Den blir något att gömma i minnesbanken. Du åker verkligen på lite speciella resor och det är så skoj att följa med dej på dem.

    Gilla

  4. Trivsamt och personligt de har ordnat lunchen på utflykten, mysigt med djuren och hästarna med kärran höjde trivseln antar jag.

    Hunden ser ledsen ut där den ligger fastkedjad, men det är ju ofta så i andra länder. Kossor ser jag dagligen, grisar har jag inte sett sen jag flyttade hit 2020.

    Gilla

  5. Du är ute på resande fot igen, Jossu. Så kul att följa dina resor och tankar. Härligt att få en så fin lunch hos lokalbefolkningen. Dryckerna låter så goda också. Speciellt den med blåbär. Fortsätt att ha det så fint och tack för att jag fick hänga med.

    Gilla

    • Jag önskar att jag befann mig där på den rumänska landsbygden igen, och en vacker dag kanske jag återvänder. Men nu blir det några veckor till i Sverige innan jag åker mot värmen i Egypten.

      Gilla

  6. Kom på lunch – vi börjar med brännvin! 🙂
    Vilket otroligt trevligt inslag på turen, det känns genuint och ärligt även om de såklart får en slant för besväret. Bästa sättet att få äta en traditionell måltid och se ett riktigt hem. Så mysigt!

    Gilla

Lämna ett svar till Anni Avbryt svar