Mindre sol men lika mycket glädje

Idag ska ni få följa med på min tur till Maramures som jag bokat med Get A Cluj Tour. Guiden Geta hämtar upp mig utanför mitt hotell. I baksätet sitter redan dom två andra deltagarna, två amerikanskor som jag direkt får en bra känsla av. Det är en bra bit till destinationen, så vi har gott om tid att lära känna varandra.
Maramures ligger faktiskt i Transylvanien, men som ni kommer att se är det väldigt olikt det många ser framför sig när dom tänker på Transylvanien. Området är inte känt för några Dracula-slott eller gator av kullersten som slingrar sig mellan medeltida, färgglada hus. Men som jag ska komma att älska det, och förhoppningsvis ni också.

Vi åker norrut och tar en paus vid en bensinmack. Där finns en butik, toaletter och ett cafe där man bl.a kan köpa burek och andra varianter av varmt bröd med ost som vi njuter av innan vi rullar vidare. Under turen kommer vi in på kommunism-tiden i Rumänien. Geta berättar om sina minnen av kalla skolor och att behöva stå i långa köer för att få köpa mat då det var ransonerat. På håll ser vi en stor byggnad som är fängelset i staden Gherla. Det användes som fängelse även under kommunisttiden och blev så ökänt att rumänerna än idag använder ”Gherla” som ett annat ord för ”fängelse”.
Vi passerar en byggnad där man fortfarande kan se en text från den tiden. ”Länge leve kommunistpartiet” står det skrivet.

Vi har nått Maramures och parkerar framför Surdesti Wooden Church. Det är en av åtta träkyrkor i Maramures som klassas om Unescos världsarv. Den har många år på nacken, 1721 började denna ståtliga kyrka byggas. På den tiden var det Habsburgarna som hade kontroll över området och dessa förbjöd byggandet av ortodoxa kyrkor i hållbart material som sten. Därför använde sig lokalborna istället av trä när dom byggde sina kyrkor, i huvudsak ek.
Jag förundras av arbetet, både när det gäller exteriören, målningarna och handarbetet.

Vi åker vidare men stannar efter ett tag för att sträcka på benen och fota det vackra landskapet med höstackar. Höstackar blev min besatthet, och som tur var fanns det gott om dom i det rumänska landskapet.

Vi har nått fram till byn Breb där vi kliver ur bilen, och jag får direkt syn på flera höstackar. Som ni kommer se är trä ett material som man använder sig flitigt av i Maramures, och inte bara till kyrkor. Men det får ni se mer av i nästa inlägg när vi ska ta en promenad genom Breb.

12 kommentarer

  1. Nu har jag äntligen haft tid att kolla in dina inlägg och jag säger wow.

    Den här typen av resor är väldigt intressanta att läsa om och se bilder ifrån.

    Just höstackar gillar jag också, de är vackra, naturligt guldfärgade. I Sverige ser man dem nästan aldrig längre. Hö plastas in och ligger som stora isbjörnar på fälten. De blå och rosa är ännu fulare.

    Väntar på fler inlägg från din lite annorlunda resa 🤗

    Gilla

    • Jag är väldigt glad att du uppskattar inläggen och platserna. Jag gillade allt jag såg i Rumänien, men Bukovina och Maramures var något alldeles extra. Nästan så att jag känner att varken ord eller bilder räcker till.

      Ja höstackar hade jag velat se mer av i Sverige. Och fler hästdragna vagnar hade inte heller varit fel.

      Gilla

  2. Ja, vad säger man? Det finns knappast ord för att det sköna och unika du visar idag! Förhoppningsvis så håller eken många många år ännu, så pass länge att de kommer på hur de ska hålla ihop allt detta. Konstverk i kubik!

    Tack! Innerligt tack!

    Ha en fin kväll!

    Gilla

  3. Ytterligare en sådan ”märklig” kyrka i en form som man inte är van vid att se. Undrar om det är en ortodox kyrka. När jag såg utsmyckningarna tänkte jag spontant på dagens graffiti, inte klotter alltså, utan ”riktiga” muraler.

    Höstackarna – när såg du senast en sådan höstack på svensk mark? Inte de senaste 10 åren gissningsvis. Här är de nuförtiden inlindade i plast, vitt, rosa eller blått. De två sistnämnda ska få en att tänka på bröst- respektive prostatacancer. Jag föredrar naturell om man säger så…

    Gilla

    • Det hängde en del bilder på påven inne i kyrkan så den borde vara katolsk. Men trots det verkar den inte ha fått byggas i sten.

      Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en höstack i Sverige vilket är riktigt synd. Dom är så mycket charmigare än dom inplastade som ”pryder” våra åkrar.

      Gilla

  4. Så vackra kyrkor, och fantastiska målningar. Nu börjar jag förstås fundera över de som byggt, målat och broderat dessa imponerade konstverk, ja, jag ser det som konstverk.

    Gilla

  5. Vilket hantverk! Träarbetena är otroliga och det är en fröjd att få se att den textila slöjden uppskattas. med all rätt! Mitt inre skriker lite efter träolja, så att byggnaderna underhålls, men har de stått i några hundra år klarar de nog lite till.

    Gilla

Lämna ett svar till bpz3 Avbryt svar