Med mina sista krafter

Hittills har ni fått se hav, bambuskog, tempel med traditionell arkitektur, moderna byggnader… Kan man verkligen begära mer av mig och Busan? Ja det kan man.

Busan har mycket mer att ge men detsamma kan man inte säga om mig denna aprilkväll i Busan.
Jag gått extremt många steg och krafterna tryter. Men jag vet att under morgondagen väntas spöregn och jag har en till sevärdhet på min måste-lista. Så jag kopplar på sisun och promenerar för att få se Gamcheon Culture Village.

Områdets tid som turistmagnet började 2009 när det rustades upp och studenter, konstnärer och områdets invånare dekorerade gatorna med sin konst och dekorationer. Min favorit blev den här väggen där skyltarna skapar ett mönster som påminner om tegel.

Hus som byggts längs kullar och berg är något av det vackraste jag vet, oavsett stil och standard på husen. Jag tycker det här påminner om favelorna i Rio, fast betydligt tryggare förstås. Som ni ser är det ett stort område med en labyrint av trånga gator. Mina krafter räcker bara till att se en liten del av det. Backar och trappor är ju inte trötta bens bästa vänner precis.
Jag tror att jag var i rörelse närmare 12 timmar den dagen, så det var ett par glada ben när jag hoppade in i en taxi och åkte för att handla lite mat för att sedan bege mig till hotellet. Och ni kan nog ana hur bra det kändes med en dusch och sedan krypa ner i en stor skön dubbelsäng.

17 kommentarer

  1. Förstår att du var trött i benen efter att varit i gång såå länge. Väldigt fina bilder med alla härliga färger på husen. Och precis som du skriver så ser väggen ut som en tegelvägg, snyggt.

    Gilla

  2. 12 timmars dagar gör benen trötta, huvudet och resten av kroppen trött också. Förstår att det var skönt att få hoppa nyduschad ner i dubbelsängen. Vilken trevlig plats och så mycket kul du visar, konstnärligt och färgrikt. Tegelväggen är ursnygg. Jag förstår att du föll för den.

    Tack så här långt…trodde först att du skrev om en katt när du skrev Busan, men sen kom jag ju ihåg vem Busan är.

    Gilla

    • För mig var Busan innan det här besöket förknippat med namnet på en hund. En bichon frisè som jag minns från min barndom. Vi besökte och sov över hos en familj i norra Sverige som tog emot min farmor när hon kom som krigsbarn till Sverige. Dom bibehöll kontakten när hon åkte tillbaka till Finland och hon hälsade på dom regelbundet.
      Dom ägde lilla Busan och jag blev väckt på morgonen av att hon slickade mig på kinden. Det minns jag trots att det var så länge sedan.

      Gillad av 1 person

  3. Förstår att dina ben var överlyckliga när du äntligen lade dig i sängen.

    Vilken plats och så mycket fin och kul konst.

    Tänker jämt när jag ser sådana här smala och näst intill oframkomliga ställen. Tänk att kånka på matkassen eller om man köpt en ny soffa 🙊 är det möjligt 🙈🤔.

    Tack för rundturen och din första bild var ett jättehäftigt hus på.

    Carin

    Gilla

    • Det ska jag ha i åtanke när jag bär mina matkassar uppför dom trapporna som leder till min dörr på andra våningen-att det kunde vara mycket värre.
      Och tänk att ta sig fram längs dessa trånga gator under högsäsong bland turister. Min trappuppgång är inte det minsta Instagramvänlig, så där lyser turister med sin frånvaro.

      Gilla

  4. Oh! Det här stället var precis i min smak, så häftigt! Vilken tur att du uppbådade dina sista krafter och tog dig dit. Det första fotot med alla skyltarna blev en favorit men jag gillar också snirkliga gränder på sluttningar….

    Jan nästan känna den underbara känslan att få krypa ner nyduschad i en skön säng efter denna dag!

    Gilla

    • Vissa ställen är sådana att jag skulle vilja ha tid och ork att gå gata upp och gata ner, riktigt finkamma området för att inte missa en enda detalj. Det här var en sådan plats, men jag är ändå glad för det lilla jag orkade.

      Gilla

  5. Ja det blir ofta många steg när man är ute och reser. Man vill ju se så mycket som möjligt. Vi brukar normalt lätt komma upp i 30 000 steg om dagen på resor, nu är vi i Alsace och igår kom jag upp i 8 000 steg, rekord sedan jag opererade foten. Är sååå less på att inte kunna gå långt. Idag besökte vi tre olika byar men i den sista satt jag på ett cafe och åt glass medan min man gick runt.

    Spännande att se dina bilder. Husen som byggs på höjden, du skrev att de påminner om Rio. Vi besökte aldrig Rio när vi var i Brasilien men jag tänkte direkt på La Paz i Bolivia. Eller rättare sagt gamla stan ovanför La Paz.

    Skyltväggen ser verkligen ut som en tegelvägg, jättehäftig!! Kul att få se dina bilder. Ha det gott!

    Gilla

    • Vad mysigt med Alsace. Jag har bara besökt Strasbourg men drömmer om att se betydligt mer. Så jag ser fram emot att få inspiration via dina kommande bilder.
      Vad jobbigt att du begränsas av foten men starkt ändå att du klarade av två byar, och att sitta på ett cafe och titta på folk är ju också trevligt.

      Jag har inte heller varit i Rio, bara sett bilder därifrån. Jag såg något liknande när jag åkte vid kuststäderna i Chile. Så det kanske är något som hittas lite varstans i Sydamerika?

      Hoppas att du får en fortsatt fin resa i Alsace och att foten orkar med många promenader.

      Gilla

  6. Återigen ser jag fördelen med att åka snålskjuts här hos dig;-) Tycker du var riktigt duktig (och envis) med att kolla in platser som du hade planerat att besöka. Och utsmyckningarna/konstverken är helt underbara, väl värda värkande ben och fötter.

    Gilla

  7. Man blir glad av färg! Tänk att Lars Lerin målat favelor som finaste konstverk – vad skulle han inte kunna göra av dessa vackra hus? Vilket härligt ställe och vilka rejäla trappor att gå i! Undrar om de har något liknande MatHem, så man slipper släpa själv?

    Gilla

  8. En sådan plats det där, Busan! Fantastiskt!

    Och väggen med skyltarna blev också min favorit, något enastående – har aldrig förr sett något liknande. Visst får man fina upplevelser via andras bloggar 🙂

    Gilla

Lämna ett svar till JoY Avbryt svar