När jag åkte till Mexiko så var en av mina måste-upplevelser att bada i en cenote, som beskrivs som ett djupt hål som skapats av att kalkstensberggrund rasat samman och synliggör grundvattnet. Och mitt hotell visade sig ligga nära Aktun Chen, som har just en sådan.
Jag promenerar dit. Vid entrèn möts jag av en man som ber mig vänta medan han ringer efter skjuts. Och det visar sig vara välbehövligt, för vi åker ett bra tag igenom djungeln innan han släpper av mig vid receptionen. Det hade verkligen inte gått att promenera dit, och skjutsen är dessutom gratis.
I receptionen får man välja mellan olika aktiviteter och betala. Utöver cenoten(som jag väljer) så finns en grotta och zipline, eller en biljett för samtliga tre aktiviteter.

En kvinna ber mig följa med henne. Vi går ut från receptionen och passerar inhägnader. Från en hör jag ett grymtande, och i en annan ser jag en apa. Jag befarar ett mini-zoo där djuren har stängts in för att roa människor och ångrar att jag inte läst på mer om stället. Fast till min förvåning erbjuds jag inte ens titta på dom utan vi går raka vägen till en plats där jag blir upphämtad för ytterligare en biltur genom djungeln till cenoten.
I efterhand har jag läst på deras hemsida att det är djur som räddats, antingen ur det vilda eller efter att ha varit husdjur. Och målet är att släppa dom fria, om det går.
Vill man se djuren så får man boka en guidad tur.

På ett annat ställe jag tittat på som påstår sig rädda djur(Akumal Monkey Sanctuary) finns bild efter bild på besökare som har en apa sittandes på axeln eller huvudet. Hur är det att hjälpa djuren? Så att ett ställe påstår sig vilja hjälpa djur innebär inte att det är sant. MEN jag har inte sett någon sådan bild från Aktun Chen.
Så ska ni till Mexiko och ska bada i en cenote är det upp till er att känna efter om Aktun Chen känns rätt, vad ert samvete säger.

Nu är vi framme vid cenoten. Där finns badrum och skåp så att man kan låsa in sina saker, och snorkel finns att låna. Därefter uppmanas vi att tvätta av oss i dom fina duscharna på bilden och ta på oss en slags flytväst, som ett brett bälte som fästs runt midjan. Den är obligatorisk för alla.

Vi får först simma med en guide som tar oss runt i cenoten och ger information. Vi kliver ner för trapporna och när det turkosa vattnet möter min kropp känns det underbart. Som vattnet en skön, svensk sommardag. Otroligt uppfriskande.
Guiden berättar bl.a om hur fladdermössen som lever inne i cenoten flyger ut och hämtar dit frukt som dom äter, och resterna som faller ner i vattnet äter fiskarna upp. Vilket fantastiskt samarbete.
Stalaktiterna och stalagmiterna växer ca 1 cm. på 100 år. Då kan man ana hur lång tid det har tagit för dessa vackra formationer att skapas.

I slutet av turen tar en fotograf kort på oss och man får köpa bilderna om man vill. Sedan lämnar guiden oss och vi får njuta av cenoten på egen hand. Jag förbannar mig själv för att jag inte har något vattentätt skydd till mobilen så att jag kan simma med den och fota hela cenoten. Längs ena sidan kan man promenera och fota, men jag vill ju djupare in och ta bilder. Så jag ger mig ut med mobilen i ena handen och tar mig fram längs dom väldigt ojämna kanterna steg för steg. Jag känner mig nästan som super-woman tills någon frågar om jag är ok. Jag ser väl antagligen ut som en livrädd person som inte kan simma och därför klamrar sig fast.
”Super-woman” fortsätter vidare med sitt stukade självförtroende och en mobil som drömmer om en ny ägarinna, som inte tar med den ut i vatten, till Thailand så att den blir överhettad eller råkar kasta den i en papperskorg på Zanzibars flygplats.
Jag lyckas få bra bilder, och mobilen förblir torr.

När jag badat färdigt körs jag tillbaka till entrèn och promenerar tillbaka till hotellet. Berikad med en fantastisk upplevelse, utan tvekan en av höjdpunkterna under min Mexiko-resa.