Mitt resande började trögt. Jag besökte Finland när jag bara var några månader gammal för att visas upp för släkten. Mamma har berättat att mormor bar mig, nästan högtidligt, in i bastun för att visa mig den. Och den är än idag en av mina favoritplatser på jorden.
Besöken till Finland fortsatte med kära minnen. Vi befann oss antingen hos mormor som bodde på landet omgiven av kor och hästar eller i farfars sommarstuga där jag ofta besökte grannarna. Dom hade två hundar, en beagle som hette Lissu och grand danoisen Oona som jag älskade att klappa.
Förutom det åkte vi en dagstur till Halden i Norge när jag var så pass liten att jag knappt minns något. Och det var det. Fler utlandsresor än så fick jag inte erfarenhet av förrän i gymnasiet då vi åkte på klassresa till Rom. Min bästa kompis kunde inte åka med, vandrarhemmet vi bodde på var jättedåligt och jag var mer fascinerad av designerbutikerna än av dom antika byggnaderna. Det är ingen resa jag tänker tillbaka på med värme med andra ord.
När jag tagit studenten åkte jag och mamma iväg. För hon hade vunnit ett presentkort på resor på Bingolotto och det bestämde vi oss för att dra nytta av istället för att försöka sälja. Det blev en charter till Mallorca för oss nybörjare. Och där började jag få lite intresse för att resa, så det blev fler charterresor och några weekendresor inom Europa.
När jag var 21 skedde den mest galna resa jag nog någonsin kommer uppleva. Jag och en svensk kompis åkte på road trip ner till Libanon för att fira jul och nyår med en gemensam kompis. Ja, vi åkte bil hela vägen med undantag för några turer med färja.
Och vilken kulturkrock det blev där nere, speciellt i början. Syriska gränsvakter som lät sig mutas av en vän till presidenten för att släppa in oss utan visum.
Trafiken var så extrem så att jag stod stel som en pinne och kompisens syster fick ta tag i min arm och nästan dra mig över gatan. Vakterna med vapen var skrämmande. Jag blev förvånad när det blev strömavbrott men fick höra att det händer i princip varje dag. Det fanns maffiakvarter dit polisen inte vågade åka in, helt främmande för mig på den tiden. Men dit vi åkte och fick provhålla en maffiamedlems vapen(för att göra en lite längre historia kort)
Jag förfärades när jag gick förbi en djuraffär med apor i pyttesmå burar och kattungar i burar med gallerbotten så att deras tassar sjönk igenom, och dom därför trängdes i matskålen.
Nyår firades genom att libaneserna sköt med sina vapen rakt upp i luften, men det förstod ju inte jag utan frågade vad det var för konstiga fyrverkerier som flög på himlen men aldrig exploderade. Det var verkligen en naiv människa från det då trygga Sverige som hade dykt upp
Med åren ökade intresset och modet ännu mer vilket gjorde att jag som bara rest till Europa och närliggande Mellanöstern-länder en dag befann mig på en karibisk strand på Aruba. Och sedan blev det bara fler och fler utomeuropeiska länder.
Jag har fortfarande svårt att förstå det. Som barn och ung när jag såg alla platser kändes dom lite som månen, dom fanns där men jag kunde aldrig tänka tanken att jag skulle få åka dit. Det kändes så onåbart att det lika gärna kunde ha legat i rymden.
Och tänk i skolan när jag läste om platser som Akropolis och Pompeji, tänk om jag vetat att jag en dag skulle få se det i verkligheten. Men då kändes dom som en saga, som ett Nangijala som visst fanns på denna jord men dit jag aldrig skulle få komma.
Jag älskar att spara ihop pengar och känna att jag därmed har gjort mig förtjänt av resan. Min mardröm vore ett samarbete eller att någon bjuder mig på resa. Eller kanske ännu värre, att någon kille reser med mig. En del killar har velat men jag har alltid varit tydlig med att det inte kommer ske. Jag vill inte få mina resor förstörda.
Jag lockas av nya länder och jag lockas av att komma tillbaka till redan besökta länder men till nya platser. Jag lockas av stränder, storstädernas puls, småstädernas charmiga gator och natur. Det känns som att framtiden kan komma med lite vad som helst, och jag älskar den känslan.
Jossu-Soloresenär 
Din resehistoria har varit och är en alltjämt pågående resa 🙂 Att inte vilja dela dina resor med någon är intressant tycker jag. För mig blir inte resan med min man förstörd, utan precis tvärtom. Vi kan fortsätta resan även hemma där vi delar minnena till ex. Men en resa med fel person kan verkligen förstöra upplevelsen, det förstår jag! Tror inte jag skulle känna mig trygg att resa själv heller, men det är ju något du byggt upp – att vara trygg i dig själv. Det är inspirerande Jossu!
GillaGilla
Dagens killar skapar generellt för mycket drama och är inte intressanta för mig att umgås med.
Jag har betydligt intressantare diskussioner med kvinnor. Men ingen av dom har samma intresse för att resa som jag har.
Jag är väldigt introvert vilket nog bidrar starkt till att jag trivs så bra med att resa ensam. Jag är väldigt social på jobbet t.ex men efteråt har jag stort behov av att vara själv.
Sedan är det en slags trygghet för mig att veta att jag kan planera och göra det jag vill när jag vill utan att behöva anpassa mig efter någon.
GillaGilla
Tack för du berättade hur din resehistoria började.
Om jag reser så gillar jag att göra det med min gubbe. Tycker det är skoj när vi upptäcker saker ihop. Och vi gör det mesta tillsammans alltid. Känns lite halv utan honom.
Ha en fortsatt fin och bra helg.
Carin
GillaGilla
Du har tur som kan ta med gubben och uppleva tillsammans. Jag känner mig lite halv utan marsvinen, så det är lika tufft att lämna dom varje gång.
Hoppas ni får en fin helg tillsammans.
GillaGilla
Vilket underbart inlägg! Du gör helt rätt som tar tillvara på tiden och åker runt i världen och utforskar nya platser och besöker dem igen för att kunna se nya saker ur nya perspektiv! Jag reste inte så mycket under min uppväxt då mina föräldrar tyckte om att åka till Danmark. Det typiska för början av 80-talet med alla plus bilen på färjan till Jylland. Vi bilade runt massor där och bodde på olika campingar under min uppväxt. Älskar fortfarande Danmark och har även tagit med mina barn dit flera gånger när de var små. Det var först i gymnasiet jag åkt iväg själv utomlands med en kompis och då blev det Dubrovnik i det forna Jugoslavien. Jag var där precis innan krigen bröt ut så valutan var rena kaoset så man kunde bara växla pengar precis innan man skulle använda dem. Resan därpå blev till Korfu och vi bodde inte i Korfu stad utan i Moraitika som var lite mindre. Underbara minnen därifrån och jag hoppas på att komma tillbaka dit en dag. Efter det blev det en resa till Kemer i Turkiet med dåvarande pojkvännen och jag blev helt förälskad i den mysiga staden. Härligt att tänka tillbaka på resorna man gjorde som ung för när jag väl skaffade familj så blev inte resorna lika smidiga längre – två vuxna och fyra barn… Vi hade trots allt många fina semesterresor tillsammans även om de inte blev så långt bort. Hoppas du får en fin helg nu och jag ser fram emot att läsa fler av dina semesterminnen! Kramar 🤗🍁❤️
GillaGilla
Det är något speciellt med dom platser man spenderade mycket tid på som barn och som gav en fina minnen. Kul att du även kunnat semestra i Danmark med dina barn, och säkert fått möjlighet att visa dom flera platser du besökte som barn med din familj.
Ha en fin helg:)
GillaGilla
Vilket fint inlägg om din resehistoria. I mitt tidigare liv med man och barn hade vi inte alls samma syn på resor så då reste jag på längre resor, dryga månader, med Läs& Res. Det var många som reste ensamma på deras resor så jag upplevde Vietnam, Ecuador,,Tanzania och Indien på det sättet. Det som var lite tråkigt var just detta att man inte hade någon att dela upplevelsen med efter resan. Nu kan vi sätta oss och titta på ett bildspel eller bara prata om våra upplevelser. Jag håller dock med dig om att det är bättre att resa själv än tillsammans med någon som inte det klickar totalt med.
GillaGilla
Det är mycket som ska klicka, inte bara att man trivs ihop utan har samma mål med en resa. Jag vill inte spendera större delen av resan i solstolen och med att dricka öl, men jag vill inte heller känna att jag förstör personens semester genom att han/hon ställer upp på att följa med på utflykter som han/hon inte är det minsta intresserad av.
Så det krävs samma intressen, eller att personen är ok med att spendera en del av tiden själv.
Men oavsett hur en person är så hade jag föredragit att resa ensam. Jag söker nämligen inte någon att dela upplevelsen med utan att se tillbaka på bilderna och känna att jag klarade det själv. Det ger en sådan underbar känsla.
GillaGilla
Om jag gillade att resa skulle jag 100% föredra att göra det ensam. Jag gillar att göra det mesta ensam.
GillaGilla
Så kul att du berättade hur allt började, spännande! 🙂
Libanon lät både spännande och skrämmande 😉
Ha en fin söndag!
GillaGilla
Vad kul att läsa om hur ditt reseintresse började. Kan förstå att du gillar att resa själv, det gjorde jag också mycket när jag yngre och älskade att resa. Har rest mycket med min man också och eftersom vi båda är introverta och har liknande preferenser så har det alltid fungerat bra, haha.
GillaGilla
Intressant att läsa hur ditt reseintresse vaknade och hur modet steg.
Jag reser mestadels med min man, vi började resa året efter vi träffades och första resan vi gjorde var genom Europa ner till Italien 1988.
När vi bodde i Asien gjorde jag mina egna små resor och utflykter när han jobbade.
Jag gillar bäst att ha sällskap bara man är ense om vad man vill göra och se.
GillaGilla
Tack för att du kikade in på min blogg. Jag är inte så aktiv som jag egentligen vill. Dessutom är blogg.se lite strulig så funderar på att gå över till någon annan blogg men vet inte riktigt hur man flyttar över allt gammalt. Resa är ju fantastiskt berikande. Först allt planerande innan, sen själva resan och tills sist alla minnen och foton. Tänk att det började i en finsk bastu för dig 🙂
Min pappa var flygrädd så vi reste bara till Danmark och Norge med familjen. Sen när vi systrar hade flyttat hemifrån började mamma och han flyga och åka ut i Europa. När jag slutade gymnasiet drog jag iväg själv till Tyskland som au-pair. Efter det har jag mest rest med min man. Vi har varit lite överallt, många länder i Europa samt Kanada, Australien, Nya Zeeland, Dubai. En av våra bästa resor var 10 veckor i Sydamerika där Galapagos var min höjdpunkt och fotbolls-VM i Brasilien min mans höjdpunkt.
Ha det gott!
Mia
GillaGilla
En bloggsida som strular tar verkligen bort en del av det roliga med att blogga. Jag provade också blogg.se en kort stund men gick vidare då den redan då var strulig.
Ja resa är verkligen speciellt. Det är en så lång process av glädje, det är nästan så att jag älskar planerandet lika mycket som själva resan.
Vilka fantastiska resor du varit med om. Dom 10 veckorna i Sydamerika låter som min drömresa.
GillaGilla
Du är så härlig, Jossu! Jag blir glad av att läsa hur du växt med dina ensamresor och är så säker på att det är just så du vill resa. Suveränt!
GillaGilla
Tack snälla för dina fina ord.
GillaGillad av 1 person