Min födelsedag-Del 3

Min födelsedag började lida mot sitt slut. Men jag hade ett sista tempel att besöka-Wat Arun. Dom två tempel som jag besökte i förra inlägget var fria från turister, men det kunde man verkligen inte säga om Wat Arun.
På gatorna mot templet fanns det uthyrning av thailändska, traditionella kläder. Och inne i tempelområdet var det fullt med thailändare uppklädda i dessa dräkter som fotades.
Lite för mycket folk för min smak, men å andra sidan förstår man varför. Wat Arun är så vackert, det är klart att det drar folk. Jag hade inte velat missa det för allt i världen, oavsett antal besökare.

Tempelområdet ligger vid floden Chao Praya. En kö av människor som är färdiga med sina besök väntade på att ta båten därifrån, medan andra stod och blickar ut över floden.
För att komma till Wat Arun passerar man ett prydligt grönområde där det finns möjlighet att besöka mindre tempel och köpa ät- och drickbart samt souvenirer.

Framme vid Wat Arun vandrade min blick först uppifrån och ner för att försöka ta in hur höga byggnaderna faktiskt är. Sedan stannade blicken och jag förundrades över detaljrikedomen. Tänk vilket jobb att bygga detta.

Trött i benen efter en händelserik födelsedag, som avslutades med ett dopp i hotellpoolen. Finns det något härligare än att bada när mörkret har lagt sig?
Ni som läste mitt första inlägg om min födelsedag minns kanske en misslyckad jakt på en tågbiljett? I nästa inlägg fortsätter min jakt på tågbiljetten och förhoppningen över att se mer av Thailand än ”bara” Bangkok.

13 kommentarer

  1. Så fina bilder du bjuder på! Wat Arun ser helt fantastiskt ut, så det förstår jag att du ville se oavsett om det var proppfullt med turister. Jag förundras över att man har lyckats skapa ett så magnifikt byggnadsverk.

    Gilla

  2. Vilket häftigt tempel! För mig liknar det tempelkomplexen i södra Indien även om de var mycket färggrant målade. Vilken fin födelsedag du fick!

    Gilla

  3. Oj, då! Vilket tempel, vilka ställen du gav dig själv och därmed också mig och andra läsare i födelsedagspresent. Ett stort minne för livet, även om det var i mesta laget. Men minnet sitter av allt du fick uppleva. Nu ser jag framemot jakten på tågbiljetten. Det är är nästan som att se jakten på diamanten med Harrison Ford etc. 🙂 Härligt och tack!

    Gilla

  4. Det är verkligen fascinerande med utsmyckningen och denna detaljrikedom. Mycket turister och trängsel, det får en ta ibland och det är det oftast värt.

    Gilla

  5. Grattis i efterskott! Och vilka otroligt vackra tempel, jag håller helt med om detaljrikedomen! Det var något jag förundrades mycket över när jag var i Kina, alla dessa fantastiska detaljer! ^^

    Gilla

  6. Vilken lyckad och innehållsrik födelsedag Wat Arun har jag besökt några gånger och redan 1980 när jag var här första gången var besökarna många. Och det verkar hålla i sig. Yemplet är ju speciellt och väldigt vackert.
    Väldigt roligt att komma tillbaka hit och jag undrar så hur det gick med dina tågbiljetter. Har testat att åka tåg i Thailand men det var alltid enklare att åka buss.

    Gilla

    • Vissa platser är sådana, det finns många turister där av en anledning. Jag kom nog relativt lätt undan ändå med tanke på att det inte var högsäsong, men det blev bara en sådan kontrast till dom icke-turistiga, tomma tempelområden jag besökt tidigare.
      Buss är också ett trevligt sätt att resa, och något jag övervägde. Att få se mer av landet genom sitt fönster medan man färdas mot sitt nästa mål är något jag älskar.

      Gilla

  7. Visst är det templet mäktig och fantastiskt utsmyckat, det var duktiga hantverkare som gjorde detta. Ser fram emot din nästa anhalt.

    Gilla

  8. Makalöst! Just nu inser jag det dumma i att läsa dina inlägg i fel ordning, men så blev det visst. Kan inte låta bli att fundera över hur mycket kraft och resurser religiösa byggnadsverk har krävt genom åren. Fantastiskt vackra, absolut, men har de varit värda detta? Å andra sidan har vi idrottsanläggningar som byggs av dagens slavarbetare …

    Gilla

    • För mig kan det också bli så att jag läser i fel ordning. Men lika givande för det tycker jag.
      Jag tänker också på det. Utan dagens moderna maskiner måste det ha tagit massa år och mänskliga krafter och tålamod.

      Gilla

Lämna ett svar till www.nouw.com/johannna Avbryt svar