En katastrof på två ben

Ja så kände jag mig den där dagen på Dar es Salaams flygplats. Jag hade kommit med planet från Zanzibar och hade några timmar på mig innan planet mot Istanbul skulle lyfta.
Jag handlade lite ät- och drickbart i en butik och fick med mig allt i en röd påse. Efter att ha ätit och druckit det mesta av det så gick jag och checkade in.
Äh, lika bra att gå igenom säkerhetskontrollen tänkte jag, slängde den röda påsen och gick vidare.
Efter att tillslut ha lyckats låna en penna av en resenär för att fylla i utreseblanketten(för ni ska inte tro att dom har pennor framme) tog jag mig igenom pass- och säkerhetskontrollen.
So far so good. Jag sätter mig ner och tänker plocka fram mobilen för att fördriva tiden. Jag gräver i min handväska men hittar den inte. Då får jag en hemsk flashback. Hur jag la mobilen i den röda påsen när jag checkade in.
Och minns ni vad jag gjorde med den röda påsen? Jo, den ligger i en papperskorg på andra sidan.

Jag sitter i några sekunder. Hatar mig själv samtidigt som jag samlar krafter. För alla bilder är ju i den och jag måste kunna ha kontakt med min familj på hemresan, så jag måste ha den. Men ett tag kändes allt så hopplöst att jag övervägde att köpa en ny istället.
Som tur är var det ont om folk så jag lyckas ta mig tillbaka ut samma väg. Påsen låg längst upp i papperskorgen och jag fick ut den utan problem eller att behöva gräva. Och där låg mobilen.
En kort lycka innan jag inser att nu är det walk of shame tillbaka genom kontrollerna.
Säkerhetsvakten kollar fundersamt på mig. Jag kommer fram till passkontrollen, och då det inte är någon kö chansar jag och går fram utan att ha fyllt i en ny utreseblankett.
Och då kommer nästa problem. När jag förklarar att jag tidigare fyllt i en sådan och ska visa upp min stämpel som bevis att jag blivit genomsläppt- tror ni inte han jag var hos innan har använt en stämpel med fel datum?

Jag förklarar så lugnt och sansat jag kan med mitt finska temperament att det ju inte är mitt fel att dom inte kan göra rätt. Han bakom rutan kallar på en annan, dom skrattar åt mitt pass och så får jag en ny stämpel.
Så enligt mitt pass så har jag: Åkt ut ur Tanzania den 5 maj, rest tillbaka den 27 maj och sedan ut igen den 2 juni.
Detta står på samma sida som den andra icke-stoltheten i mitt pass: Jag har tydligen rest ut ur Kap Verde men aldrig in. För jag har ingen inresestämpel.
Jag får en del att förklara om någon skulle titta närmare på mitt pass….

20 kommentarer

  1. Oj, där känner jag att jag hade fått en kollaps om allt detta hänt mig på en och samma gång 😉😮😃.
    Tur att du höll dina finska nerver i schack 😁.
    Ha en bra onsdag.
    Carin

    Gilla

  2. Oj, jag kände mig riktigt nervös där, när du kom på var du hade din telefon. Försökte tänka mig in i din situation. Så skönt att det ordnade sig trots allt och tack och lov att du har dina finska nerver i schack. Puh, säger jag igen och andas ut .
    Ha en fin fortsättning på dagen!

    Gilla

  3. Jisses, vilken stress! I efterhand är det säkert ett tillfälle du aldrig kommer att glömma.
    Vi har ett minne när vi två dagar innan vi skulle lämna Livingstone i Zambia och åka hem via en mellanlandning i Johannesburg fick veta att vi inte skulle få checka in utan intyg på vaccination för Gula Febern, vilket vi inte hade (trots att vi förhört oss om vaccinationer hos vaccinationscentral). Eftersom det var tio dagars inkubationstid efter vaccination gick det åt en hel dag och besök på flera olika mottagningar innan vi fick ett intyg daterat ett år tillbaka i tiden och kunde åka hem som planerat. Vi glömmer det aldrig hur som helst….

    Gilla

  4. Men fy så hemskt!! Du har starkare nerver än vad jag har, för det vete sjutton om jag inte hade börjat lipa om jag insett att jag hade kastat bort telefonen. Och om det hade hänt mig, så skulle det inte ha varit en dag med lite folk på flygplatsen, utan där skulle ha varit sån trängsel att det vore en bedrift att ta sig tillbaka till både papperskorgen och passkontrollen. Och så fel datum på stämpeln till råga på allt. Ge dig själv en klapp på axeln, för du har nerver sv stål😄

    Gilla

  5. Men fy, paniken när man inser att man slängt telefonen! Så himla skönt att du fick tag på den så smidigt ändå sen! Hoppas din helg blir fin trots lite motgångar nu innan! Kram<3

    Gilla

  6. Oh, vilken hemsk upplevelse med mobiltelefonen. Så lätt att göra dessa misstag.
    Tur att du hittade den.
    Trevlig helg!

    Gilla

  7. Vilket stresspåslag du måste fått. Det löste ju sig i alla fall till slut. Du har i alla fall ett originellt pass. Om du tror att du kan få problem vid in-eller utresa någonstans så är mitt förslag att du skaffar ett nytt pass med bara blanka sidor! 🙂

    Gilla

  8. Vilken tur att du kunde få tillbaka din mobil och att allt annat också löste sig. Vad nervös jag hade varit. 🙂 kram

    Gilla

  9. Oj, vilken jobbig situation du råkade hamna i. Skönt att det löste det, både med mobilen och incheckningen.. ☺️

    Gilla

  10. men alltså hr vimmsig är man o natruligtvis när man inte ska det typiskt Tur du fann den men vilken pärs weberskold.se

    Gilla

  11. Så kan det bli! Mycket att tänka på samtidigt. Och sicken tur du hade som både hittade påsen och att telefonen fanns kvar. Skönt. Beundrar att du klarade allt. Starkt.
    Och bra med ett ”finskt” temperament kan det helt klart vara. Tycker du var väldigt sansad.

    Gilla

  12. Du är ju en stjärna tänker jag; finns det plats för såna i passet 🙂
    Katastrof – och katastrofberedskap blir två tankar .. faktiskt har du nog sinnesro med två ben – kombinerat med temperament blir det bra.

    Gilla

  13. Oj så läskigt och stressigt, blir stressad bara av att läsa om det! Vilken tur att det inte vara några problem att ta sig tillbaka på andra sidan passkontrollen och vilken tur att påse och mobil låg kvar!

    Gilla

Lämna ett svar till Mamma C Avbryt svar