En sisådär tur till Gori

Innan jag fortsätter med Manhattan-inläggen är det dags för en avstickare, tillbaka till min Georgien-resa. Det är med lite vemod jag tvingas konstatera att detta blir sista Georgien-inlägget.
Det tar emot då det är ett land jag verkligen föll för. Det är tryggt, relativt billigt och har fantastisk mat. Landet har massa att se. Jag har ”bara” hunnit med huvudstaden Tbilisi, att åka upp till Kaukasus-bergen i Kazbegi, grottstaden Uplistsikhe och Gori, som jag snart återkommer till.
Kvar finns charmiga småstäder, vinområdet Kakheti, ännu fler vackra bergsområden som dels låg längre bort från Tbilisi och dels riskerade att ha avstängda vägar p.g.a att det var vintertid, badorten Batumi vid Svarta Havet, ännu fler grottstäder som Vardzia och David Gareja… Ja ni hör ju, det finns att upptäcka i Georgien.

Men nu till Gori. En stad som passar att kombinera med en utflykt till Uplistsikhe då dom ligger så nära varann, och det var precis vad jag gjorde.
Ni kanske inte har hört talas om Gori innan? Det hade inte jag heller gjort. Men i staden föddes år 1878 en man vars namn ni garanterat hört talas om-Josef Stalin.

Jag och chauffören åker in i staden där Stalin föddes och växte upp, och min första känsla är att det är en stad jag inte velat spendera särskilt mycket tid i. Men något finns i staden som lockar turister-det har skapats ett Stalin-museum.
Att komma hem från en semester med bilder på Stalin hör ju inte till vanligheterna. När jag ändå befann mig i närheten tänkte jag att det vore intressant att besöka staden och lära mig mer om denne man och hans grymheter. Och det är ju något speciellt med att ha besökt hans födelseort.
På vägen in till museet passerar jag hans tågvagn som står utanför.

Museets byggnad är pampig, en verklig kontrast mot husen omkring. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste kännas för dom som bor i dom slitna husen att se denna byggnad. Men å andra sidan lockar museet turister, och bidrar därmed till stadens ekonomi.
Efter att ha betalat inträdet går man uppför trapporna och möts av en Stalinstaty.

Inne i museets salar måste jag erkänna att jag blir besviken. En del text är endast på georgiska och ryska. Och i övrigt är det i princip bara en förklaring till bilderna och föremålen. Det är inte informativt och känslan inne i museet är att man låtsas om att han inte begått något ont.
Ett besök med en kunnig guide ger säkert en mer minnesvärd upplevelse. Men jag är ändå nöjd att ha besökt det och sett några av hans personliga tillhörigheter, för det var lite för udda för att jag skulle kunna låta bli.

Stalin har inte bara ett museum i staden. Jag går ut genom porten till Stalin-Park som omges av en gata som även den är döpt efter honom. Det börjar bli så pass sent att solen snart ska gå ner, och jag vill passa på att njuta av det sista ljuset innan vi åker tillbaka till Tbilisi. Samt hitta något att fota som minne av staden Gori.
Jag passerar en kopia av huset Stalin växte upp i, fortsätter genom parken och letar efter något vackert, som ni ser på tredje bilden så är det inte jättelätt.
Men så ser jag en sidogata där en kyrka och en borg fångar mitt intresse. Och bilderna av dom blir det perfekta avslutet på min resa till Gori.

13 kommentarer

  1. Det vart ju en ”sisådär” mycket bra tur du tog. Åter igen mycket spännande bilder och superb berättelse du bjuder på. Nu ska jag backa tillbaka och se om igen… du fångar så mycket detaljer. Det onda kanske man vill glömma… eller försöka glömma och lägga bakom sig. Turister som bidrar till stadens ekonomi har du ju redan nämnt.

    Gilla

    • Tack för dina fina ord. Problemet med att museet inte nämner det onda är att många verkar anse att Stalin glorifieras. Och visst känns det konstigt, som att bygga ett Hitlermuseum utan att nämna koncentrationslägren.
      Men trots allt en tur jag inte ångrar och gläds åt att ha upplevt.

      Gilla

  2. Det är svårt att besöka såna där platser tycker jag. Det väcker mycket känslor samtidigt som det är lärorikt. Men samtidigt är det ju konstigt om inte hela sanningen berättas i ett museum.

    Gilla

  3. Ibland är man tudelad. Visst känner man att man vill besöka de här platserna när man är i närheten även om det samtidigt inte känns så lockande.
    Det är tyvärr då i många länder (t o m Tyskland) att information bara finns på landets språk, inte speciellt upplagt för turister.

    Gilla

  4. Museet verkar vara väldigt intressant men dåligt att det inte stod på engelska. Det borde ligga i deras intresse kan man tycka.
    Fina bilder 🙂
    Kram

    Gilla

  5. Givetvis så ska man söka upp museum även av det här slaget. Lära sig mera,aldrig glömma bort ondskan. En gång var han också en liten kille, som förmodligen inte tänkte onda tankar alls. Men så blir det som det blir, makten förblindar och säkert mycket annat till.
    Tack för att du tog mig med på färden! Tack ! Fina foton som alltid. Du har öga för det där speciella!

    Gilla

  6. Tack för ännu ett jättefint inlägg från Georgin.
    Jag är både glad och tacksam över dina fina inlägg från Georgien. Och du har verkligen fått mig intresserad av en resa hit. Georgien är ett land jag visste väldigt lite om. Nu vet jag mer och har läst på. Hoppas få återkomma till dig via mejl när det blir dags. För visst har jag frågor.
    Och när du var i Gori så förstår jag att du ville besöka museet. Med blandade känslor. Och inte minst med ditt finska ursprung,
    Än en gång ett b´varmt tack.

    Gilla

    • Vad glad jag blir att du funnit inspiration här och har fått upp ögonen för detta fantastiska land. Du är varmt välkommen att höra av dig när det börjar närma sig, så svarar jag så gott jag kan.
      Ja det var faktiskt delvis mitt ursprung som gjorde att jag drogs dit. Jag ville veta mer om denna man som gjort så stor skada mot delar av min släkt och mitt land.

      Gilla

  7. Intressant, samtidigt förstår jag att du var kluven gällande museet. Speciellt när de inte framställde honom i rätt ljus. Ha en fortsatt fin fredag ☺️⚘️

    Gilla

Lämna ett svar till lisa Avbryt svar