Florens år 2014. Jag sitter i en taxi från flygplatsen in till centrum. Förutom chauffören är det bara jag och min klump av nervositet ombord. Jag har tvingats inse att vänner och familj inte har samma intresse för att resa som jag har, så vill jag komma någonstans måste jag åka själv.
Jag tittar ut genom taxins fönster och tänker: Det är ju bara ett par dagar. Om du inte gillar det är det snart över.
Det visade sig bli många fler dagar. Och många fler platser. Nu är det faktiskt 6,5 år sedan jag reste med sällskap.
Klumpen av nervositet har minskat och ersatts med iver.
Lite nervositet finns kvar, men det gör känslan av att ha klarat det desto intensivare. För det är en enorm kick att ha klarat sig själv på platser som är så ofattbart långt bort från hemmets trygga vrå.
En dagstur från Argentina till Uruguay
Vandring genom nationalparken på Aruba.
Utflykt till Mekongdeltat från Ho Chi Minh-staden i Vietnam.
En busstur för att uppleva Abu Dhabi innan det bar av tillbaka till Dubai.
Möta en flock apor i Malaysia, bara jag och dom omgivna av regnskog….
Det är inget ”vi” som har gjort det. Utan det är jag. Det är en magisk känsla att titta på bilderna jag tagit och inse: Jag klarade det. Jag fick uppleva det.
Mångas reaktion på att jag reser utan sällskap är: Ja man träffar säkert mycket folk när man reser.
Men jag behöver ingen vid min sida. Jag är nöjd med mitt eget sällskap. Jag behöver ingen annan för att ta mig dit jag vill och göra det jag vill. En fantastisk känsla att bära med sig.
Avslutar med ett bra citat för soloresenärer, och andra med förstås.
“If you make friends with yourself you will never be alone.”
Jossu-Soloresenär 
Du är verkligen modig som reser ensam och kan tänka mig att det ökar självförtroendet och självkänslan starkt. Kramis ❤
GillaGilla
Wow vad modig du är. Jag har tänkt tanken att resa ensam flera gånger, men aldrig vågat. Heja dig!
Ett varmt tips: Du borde flytta över till WordPress och driva en egen blogg som är uppbyggd som en hemsida. Där kan du verkligen få en ännu mer tilltalande och användarvänlig webbsida. Jag skulle kunna hjälpa dig vidare med detta om du känner dig nyfiken på det 🙂
GillaGilla
Så modig du är. Det är ju så viktigt att vara nöjd med sitt eget sällskap. För då kan man göra saker man vill göra och som du säger; inte behöva vänta på någon att göra det med.
GillaGilla
Härligt att du gör det du vill oavsett vad andra tycker och tänker. Jag tänker att delad glädje är dubbel glädje, så för mig är det viktigt att ha sällskap (och helst då av min man!)
GillaGilla
alltså wow! 😀
GillaGilla
Så härligt att du reser och lever din dröm oavsett om du reser själv eller har resesällskap. Jag är så glad att jag har världens bästa resesällskap i min man, men tidigare har jag också rest själv eller i alla fall utan någon jag känt innan resan. Det som är skoj när man reser tillsammans är att vi kan prata om och återuppleva resan flera gånger om.
GillaGilla
Så himla cool är du som drar iväg själv! Jag tror inte jag hade klarat det!
GillaGilla
Så bra att du vågade börja resa själv och sedan har fortsatt att göra det! Jag har också rest en hel del själv, framför allt innan jag skaffade familj men även numera då jag ibland behövt och behöver flyga till USA och andra ställen i jobbet. En bra sak med att resa själv är ju att man kan göra precis som man vill och bestämma helt själv över sin reseplanering.
GillaGilla
Modigt och härligt att du ger dig av på egen hand!!
GillaGilla
Sån härlig inspiration verkligen!
GillaGilla
Helt otroligt att ingen ville resa med dig, men det blev ju en start på något helt fantastiskt! Bra jobbat!
GillaGilla
Så härligt att du känner så. Det känns ibland kanske som att många ser resor som något man ”måste” göra tillsammans med andra. Samtidigt är det säkert sådana resor som du gör efter denna på egen hand som ger mest. Tänker du bestämmer helt och hållet själv, samt att jag någonstans tänker att det blir ett sätt där man måste prata med nya människor?
GillaGilla
Jag tycker så mycket om ditt sätt att tänka och att sedan resa när du vill och till de platser du vill. Har i mina dagar också resta en hel del ensam och verkligen uppskattat det. Inte vi som gjort något utan jag. Gillar tanken och känslan.
Att vänta på andra, att anpassa sig kan också begränsa resandet väldigt mycket.
Upplevelserna och erfarenheterna har du med dig vidare i livet.
Och inte alls säkert att delas glädje är dubbel glädje. Kan ju vara helt tvärt om.
Tror inte så många skulle utmana sig själva som du gjort. Härligt!
Fint att läsa
GillaGilla
Ja att anpassa mig alltför mycket skulle jag nog ha svårt för eftersom jag inför en resa oftast har en lista på saker jag vill uppleva. Och att då resa med någon som prioriterar annat hade inte fungerat med tanke på att tiden ändå är begränsad. Och så hade jag såklart inte velat dra med någon till en upplevelse jag älskar men personen inte är det minsta intresserad av.
Det fungerade bra med dom svenskar jag träffade på Madeira i och med att vi inte hade några problem att dela upp oss. Ville dom sitta och dricka öl i hamnen så kunde dom göra det medan jag gav mig ut på annat.
Men jag har verkligen blivit beroende av ”JAG har gjort det-känslan”, så även om jag för alltid kommer uppskatta alla upplevelser jag haft med resesällskap är det något extra att ha gjort något själv.
GillaGilla