Ah… mornarna i Venedig. Då solen redan värmde gott och dom stora turistmassorna inte gett sig ut på gatorna. Då annars folktäta Markusplatsen till och med kunde framstå som lugn. Den har fått sitt namn från Sankt Markus som är Venedigs skyddshelgon. Hans reliker ska ha stulits ifrån Alexandria av venetianska handelsmän och förts över till Venedig år 828. En kyrka byggdes till hans ära, där relikerna placerades.
Den nuvarande kyrkobyggnaden invigdes år 1094, och där ska än idag relikerna finnas kvar.

Dogepalatset började få sin nuvarande form runt år 1340. Det hade gjorts flera försök att bygga ett palats till dogen, Venedigs ledare, sedan 800-talet men det förstördes av eldsvådor.
Under åren har delar av palatset förstörts, både av eldsvådor och Napoleons invasion av Venedig, men restaurerats.
Jag tar en titt ut över vattnet innan jag vänder tillbaka.

Jag går under det vackra klocktornet som började byggas år 1496. Som på så många andra platser i Venedig syns ett lejon med vingar och en öppen bok, en symbol för Sankt Markus. Ursprungligen fanns där en staty av dogen Agostino Barbarigo men efter att Napoleon intagit Venedig 1797 togs statyn bort av fransmännen som ville radera symboler av tidigare ledare.

Jag följer skyltarna som leder mig till Rialtobron som invigdes år 1591. Det är folktätt så jag väljer att inte stanna alltför länge på bron, bara för att ta ett kort innan jag tar mig vidare till andra sidan kanalen och sätter mig ner med en drink.

Tänk att detta var nästan ett år sedan. Dom sista dagarna som 36-åring och dom första dagarna som 37-åring spenderades i denna soliga stad. Nu är det ungefär en månad kvar som 37-åring. Årets födelsedagsresa blir nog inte lika solig, men lika rolig.