Det var i slutet av 2018 det hände. Jag klev ut från mitt hotell, gick en kort bit och ryckte till, nästan som att jag plötsligt fått en örfil. Så gick det till när jag blev kär, i Argentinas huvudstad Buenos Aires.
Staden kallas med rätta Sydamerikas Paris, för med sin arkitektur förs tankarna lätt till romantiska Paris. Och så finns där givetvis den passionerade dansen tango. Jag fick även se på kaos när jag lämnade Buenos Aires och tillbringade en dag i Colonia del Sacramento i Uruguay. Det var sådant spöregn och kraftiga vindar att båten knappt kunde avgå tillbaka till Buenos Aires. Men båten tog sig fram över vågorna, gungade så att ett litet barn skrek av förtjusning medan vi vuxna fick hålla oss mot väggen för att kunna ta oss fram. Efter att ha promenerat den korta biten från hamnen till mitt hotell var jag plaskblöt- men hade ändå älskat staden under varje steg, trots det piskande regnet. Morgonen efter klev jag ut i ett Buenos Aires som var som inget hänt. Solen sken och det enda som vittnade om gårdagens oväder var några pölar och alla trasiga paraplyer som stack upp ur papperskorgar och låg längs vägarna. Jag tänkte att det var som en kyrkogård för paraplyer.

Apropå kyrkogårdar så har staden en av världens vackraste kyrkogårdar. Recoleta som är som en labyrint av gravplatser. Där vilar bl.a Eva Peròn.
Och som omslagbilden visar så finns det kakel i många av stadens metro-stationer. Jag som älskar kakel blev taggad inför varje ny metrostation jag klev in i.

Så Buenos Aires var en intensiv stad, mycket av allt. Sedan dess har jag haft en längtan till Sydamerika, som inte minskade efter min underbara resa i Chile då jag blev kär i Santiago.
Så till september har jag bokat en resa för att se om jag kan få en tredje stor kärlek i Sydamerika. Det är ”bara” att fixa ledigt från jobbet och spara ihop pengar till allt jag vill uppleva.Sen är jag redo att dra till….

Cusco i Peru!

Nepal, Kazakstan, Peru… Gissa om jag går runt med pirr i magen av förväntan över resorna som jag har framför mig.