Ännu ett inlägg från Tokyo. Mellan områdena Shinjuku och Shibuya ligger Yoyogiparken som är en fridfull oas i storstaden. Välkommen in genom en av portarna.
Inne i parken ligger en av Tokyos stora sevärdheter- Meijitemplet, och i närheten av det besökte jag festivalen som hölls till Meijis ära.
Jag skrev lite kort om Meiji i ett av inläggen om samurajhusen i Sakura men nu ska jag berätta mer om honom och Edo-periodens slut.
Under Edoperioden styrdes Japan av en samurajklan vid namn Tokugawa. Landet var en militär diktatur där shogunen var högsta ledaren.
Under den perioden, i över tvåhundra års tid, var Japan nästan isolerat från resten av världen. På det sättet ökade shogunen sin möjlighet att behålla makten. Inga nya idèer eller moderna vapen kom in i landet så samurajklassen kunde fortsätta styra utrustade med svärd och båge. Länsherrarna med sina egna samurajarmèer som kunde utgöra ett hot mot shogunen tvingades ha en bostad i shogunatets huvudstaden Edo(dagens Tokyo) där dom skulle spendera flera månader om året. När dom återvände hem tvingades dom lämna sina familjer kvar i Edo, som gisslan som shogunen skulle döda om länsherren gjorde uppror.
Fred rådde under dessa år och shogunen satt tryggt på makten.
Men år 1853 anlände den amerikanska kommendören Matthew C. Perry med en flotta och satte press på Japan att öppna upp sig för omvärlden.
Amerikanerna visade upp sina krigsfartyg med kanoner, och shogunen insåg att japanerna inte hade en chans mot amerikanerna eller något land i västvärlden med sin föråldrade militära utrustning. Han hade inget annat val än att ge efter för kravet, öppna upp landet och hoppas att det inte skulle sluta med att Japan koloniserades.
Det gjorde många samurajer missnöjda. Dom mördade utländska handelsmän och shogunatets ämbetsmän i protest, och önskade att kejsaren skulle återta makten. Den kejsaren var Mutsuhito, även kallad Meiji.
1868 eskalerade missnöjet till ett inbördeskrig, Boshinkriget där shogunatets armè slogs mot kejsarens. Året därpå var kriget över och dom kejsartrogna stod som segrare.
Meiji fick makten, döpte om staden Edo till Tokyo och utsåg den till kejserlig huvudstad.
Meiji började förändra landet, men inte på det sätt en del av samurajerna hoppats på. Landet isolerades inte igen utan moderniseringen fortsatte. 1873 fråntogs samurajerna alla sina privilegier. Klassystemet där dom stått högst i rang avskaffades. Dom fick bara bära vapen om dom ingick i armèn, som tidigare bara bestått av samurajer men efter Meijirestaurationen bestod av värnpliktiga från olika samhällsklasser.
En samuraj som var missnöjd med utvecklingen var Saigo Takamori. Han hade varit befälhavare över kejsarens armè i Boshinkriget men vände sig nu emot honom. 1877 samlade han samurajer från området Satsuma och tillsammans gjorde dom uppror. Upproret krossades av regeringen och Takamori ska ha begått självmord.
Trots upproret sågs han av många som en hjälte för att han var så principfast och 1898 restes en staty av honom i Uenoparken i Tokyo. Han sågs som ”Den sista samurajen”, en filmtitel ni kanske känner igen? Takamori är förebilden till huvudrollen.
Meijirestaurationen fortsatte vilket innebar att Japan industrialiserades och blev en militär stormakt. Meiji skapade ett modernt land där meriter blev viktigare än vilken familj man var född i. Med det i åtanke förstår man varför han tillägnats ett tempel.
Templet invigdes 1920 men likt många andra byggnader fick den byggas upp igen efter bombningarna under Andra Världskriget.
Något av det mest intressanta med att besöka shinto-tempel tyckte jag var att se alla symboler, och förstå varför det var där och vad det användes till.
Dessa votivtavlor av trä kallas ema, vilket betyder ”bild på en häst”. Förr donerades hästar till templen då dom sågs som gudomliga budbärare. Det var såklart väldigt dyrt, så fattigare folk började istället donera hästfigurer eller trätavlor med en bild på en häst, vilket var föregångaren till dessa votivtavlor. 1972 hittades en ema under en arkeologisk utgrävning som tros härstamma från Nara-perioden, vilken pågick år 710-794. Så det är en väldigt gammal tradition.
Dagens tavlor har ett motiv på ena sidan, varje tempel har sitt eget. På andra sidan skriver man en bön eller önskan och hänger sedan upp tavlan. Varje morgon utför prästerna en ritual där tavlorna skänks till gudarna innan dom bränns upp.
Repet på bilden nedanför med sina shide av papper markerar gränsen mellan det dagliga livet och det heliga, samt skyddar mot onda andar.
Dessa heliga träd planterades år 1920 och representerar ett långt, lyckligt äktenskap.
Två träd som vuxit, åldrats och stått sida vid sida år efter år. En riktigt fin symbolik.
En bit ifrån parken hittar jag en butik som passar att avsluta inlägget med. För nu är det bara en arbetsvecka kvar innan jag sätter mig på planet mot just Istanbul. Där blir det en hotellnatt innan jag reser vidare mot Kuala Lumpur och Sydney.
Jossu-Soloresenär 
Tack snälla för denna fantastiska berättelse om hur det var.
Carin
GillaGilla
Tack för intressant och spännande läsning, verkligen en fin symbolik och även lite romantiskt med de två träden kan jag tycka 🙂
GillaGilla
Hej Jossu! Så stämningsfullt och rogivande inlägg! Jag känner verkligen stillheten och närvaron på platsen. Dina bilder och ord förmedlar både lugnet och det andliga djupet på ett väldigt fint sätt. Tack för att jag fick följa med dit en stund!
KRAM till dig! Anna
GillaGilla
Stort, stort tack för din välskrivna, intressanta och fascinerande text. Perfekt med bilderna du valde också. Ytterligare ett Japan som jag inte kände till. Å då har jag ändå läst James Clavells bok ”Shogun” som jag kan varmt rekommendera. Den täcker Japan år 1600, alltså 200 år innan din berättelse börjar.
Härligt med ett stopp i Istanbul – en fascinerande stad med en härlig souk och världens vackraste soluppgång över Bosporus. Kuala Lumpur – det ska bli spännande att följa dig där, liksom i Sydney.
PS. Kul med bilden från Mamoth Istanbul. Antar att du valde bilden med avsikt, då barens(?) namn är skrivet i Katakana, den japanska stavelseskriften som används främst för transkription av utländska (icke-japanska) ord till japanska. DS.
GillaGilla
Vad kul att du uppskattade inlägget BP! Shogun skulle jag vilja läsa, för Japan och landets historia har verkligen fångat mitt intresse.
Soluppgången är mitt första minne av Istanbul, fast då befann jag mig vid Gyllene Hornet. Det var magiskt att se fiskarna anlända med sina spön, staden ljusna och komma till liv.
Katakana kände jag inte alls till. Det är det roliga med bloggvärlden. Jag lär mig så mycket nytt, både på era bloggar och via era kommentarer. Tack för att du delade med dig av din kunskap.
GillaGilla
Tack för ännu ett fint inlägg med bra information om landet som jag nästan inte känner till något om. Just tempel ger ofta en otroligt harmonisk miljö. Nu ska det bli skoj att följa med på din nästa resa. Kuala Lumpur stannade vi i några dygn på väg hem från Borneo och det blev en stad vi tyckte mycket om. Vi besökte bl a Batu Caves, Petronas Tower, Chinatown mm.
GillaGilla
Vad kul att ni uppskattade inlägget. Jag har bara en dag i Kuala Lumpur, så jag får se vad jag hinner med. Men Petronas Tower och street food känns som två måsten.
GillaGilla
Vilket intressant inlägg om Japansk historia, och fina bilder. Tänk att det finns en så fridfull plats i denna stora stad. Shogunen han visste verkligen hur man behöll makten på ett hemskt sätt. Meijis förändring av landet verkar onekligen ha varit till det bättre.
GillaGilla
Ännu ett intressant inlägg om landet Japan, som jag inte tidigare har läst/satt mig in i eller har besökt. Du nämner votivtavlorna i trä, den tredje bilden du visar som ser ut som burkar, är det också votivtavlor? Vackert med de två träden med repet emellan.
Nu får veckan gå fort och du kommer iväg snabbt till en ny kontinent och tar oss med på din resa. Ser fram emot ditt äventyr.
GillaGilla
På tredje bilden är det saké-tunnor. Dom såg jag vid många tempel då dom är en symbol för förbindelsen mellan gudarna och människorna. Saké såg jag även delas ut till deltagarna i bågskyttetävlingen under festivalen, så drycken har uppenbarligen en viktig roll i japansk kultur.
Kul om ni vill hänga med mig. Jag räknar ner…
GillaGilla
Säger som alla andra, tack för intressant inlägg. Det är så väldigt lite jag vet om Japan. Men jag skulle verkligen vilja resa dit. Lockas av alla dina inlägge, av Karolina och Mike (de älskade verkligen at vistas i Japan) och av alla de YouTubare jag följer som varit där. Vilket fascinerande land det är. Den dessa du gjorde där är ju något extra också, så kul att få ta del av det via dig och din blogg.
GillaGilla
Spännande att följa med på promenaden! Så mycket intressant information!! 🙂
GillaGilla
Vilken fantastisk läsning om Japans historia. Så bra repetition. Fina bilder också.
Trevlig söndag!
GillaGilla
Vilket intressant inlägg att läsa. Inser att jag kan inte vet särskilt mycket om Japans historia. Tack för ett intressant och informativt inlägg.
GillaGilla
Tänk vilken utveckling Japan har gått igenom, från att vara exotiskt och udda till att fortfarande vara exotiskt och udda men på totalt olika sätt. Otroligt spännande och intressant inlägg, jag kunde absolut ingenting om det stängda shogun/samuraj-Japan. Och så dessa amerikaner som ska komma och kräva saker av andra länder? Under hur det sett ut om Japan ”lämnats ifred” – hur hade utvecklingen gått i så fall?
GillaGilla
Vad kul att du fann inlägget intressant! Ja tänk om Japan fortsatt att vara isolerat. Hade någon girig stormakt tagit dom som koloni? En tanke jag får är att Pearl Harbour-attacken inte hade kunnat ske om Japan fortsatt varit isolerat och därmed haft omoderna vapen.
GillaGillad av 1 person